Lördag.
Vid torpet hade den gamla torrfuran på hygget intill blåst ner, knappa två meter ifrån lillstugan. Det upptäcktes sistlidna helg och nu skulle stammen kapas upp och alla rester av det torra grenverket samlas ihop, där det låg spritt över uppfarten till gårdstunet.
Som vanligt fick hundarna på sig sina reflexhalsband för att synas när de rörde sig fritt över skogstomten, för undvikande av inkallande i onödan. De fick även en tuggpinne när de kommit innanför grinden. En etablerad vana från början när hundarna släpps lösa ur bilen utanför grinden. Valet skall vara att sticka direkt in på tomten i stället för till grannhuset strax intill eller bortåt den lilla traktorvägen som tar vid här där vägen slutar. Vildsvin och rådjur finns in på knuten och en stig har trampats upp längs utsidan av fårnätet som omgärdar Lapskreviret. När tuggpinnarna förtärts spred sig Lapsktrion över de 2.000 kvadratmeterna, Husse gick upp till skjulet och bytte kedja på motorsågen och Matte gick in i stugan för att göra eld i kaminen. Det kunde vara skönt att ha någon stans att värma sig om det skulle kännas kyligt, när det bara vara tre grader och solen kämpade mot molnen. I stugan dröjde nattkylan kvar och här var det två minusgrader. Násti slog sig ner och väntade på Matte utanför stugan, men ledsnade och begav sig iväg på egna strövtåg i blåbärsriset i slänten. Så snart Matte var klar och kom ut var de tre hundarna på alerten! En annan etablerad vana är att Matte skall ha godisutdelning i det lilla köket! Besökande hundkompisar har överlämnat en stor fin burk fylld med hundgodis! Även hundarna skall få känslan av "att vara på landet"/semesterkänsla/omväxling tycker Matte och när de är här är de mer i rörelse än hemma. Här är den inhägnade ytan större och här finns mer att sysselsätta sig med. Hemmavid blir det mest stillhet och kontroll av djur och människor som rör sig på vägen och på tomterna runt om.
Matte tog med Násti på en tur runt tomten för att kolla staketet och kunde då få bekräftat att Násti återfått balansen mycket bra, när hon rörde sig i den kuperade terrängen, med mycket bärris och många stenar av olika storlek. Snedheten med dragning åt vänster har minskat och Násti var lika pigg och glad som innan hjärnblödningen dagarna efter Lucia. Hon är mycket nyfiken och mycket pigg. Det är inte svårt att se att hon anser sig ha god livskvalitet. Hon hade en himla tur att ingen veterinär fanns tillgänglig, när läget kändes förtvivlat inför framtiden. Násti är en kämpe som inte ger upp särskilt lätt. Nu traskade hon här med Matte och stannade upp rätt ofta för att kolla olika luktfläckar, kanske fanns det även något gammalt blåbär att peta i sig?
När Husse kapat upp större delen av den långa del av stammen som låg inne på tomten, vidtog staplandet av stora kubbar och ihopsamlandet av sönderbrutna grenar. Husse staplade, Matte plockade och krattade och hundarna höll sig i närheten och agerade publik. Skogsbacken är mycket väldränerad, varför smältande snö liksom bara försvinner rakt ner, lämnande bara fläckar för hundarna att ligga på. Det är intressant att se hur väl de väjer viloplatser! Násti kröp in mot en stor gran där det var mjukt och gott i fjolårsgräset mellan stenarna, som bildade liksom en bädd med kanter! Modji låg tätt intill en stund, men fick någon vittring som borde kollas upp. Yrhättan Aili är inte mycket för att ligga och vila och när Matte började kasta pinnar omkring sig tände hon till! Aili ville ha dragkamp med grenfragmenten! Men det var inte riktigt läge för dragkamp just nu kände Matte, som hade rätt mycket att samla ihop i en hög. Husse välte upp toppen på stammen för att kunna kapa upp det sista och Matte kastade pinnar lite oförutsägbart, Aili insåg själv att hon var i vägen och satte sig klokt nog under en stor gran ett stycke bort. Skyddad från ovan! Tog efter sin Mor och Mormor som haft förstånd nog att dra sig åt sidan i ett tidigare skede.
Efter en hel eftermiddag ute och i arbete stapplade Husse och Matte ner till grinden, lite stelt i både ryggar och ben, efter att ha låst stugan och plockat med kaffekorgen. Hundarna hade inte jobbat så mycket och kom efter nerför slänten i full fart. Även Násti! När de vid hemkomsten rusade ut över den snötäckta gräsmattan var alla tre lika pigga och Násti tog jättesprång i glädjeyra över att vara hemma! Hon skyndade uppför trappen och in i köket, där hon förvånat kunde konstatera att ingen gjort i ordning hennes middag! Ingen hundmat på köksbänken?!
Husse och Matte är tacksamma för varje dag som Násti förgyller deras tillvaro med sin livsglädje o styrka.
Klicka för större bilder.
