Tidigare meddelades det på nyheterna att i brist på narkosmedel för Covid-19 patienter har tillstånd givits för att använda ett medel som används vid djursjukhusen, Propofol, till människor. Nu på morgonen hör Matte på Eko-nyheterna att man på djursjukhusen nu har brist på detta narkosmedel och man är där bekymrade för minskade intäkter och konkurser då operationer nu inte kan utföras på djur i samma utsträckning som tidigare. Operationer är det som genererar pengar....
Matte är som djurägare bekymrad för att de egna hundarna kanske kan komma att behöva avstå eventuell nödvändig operation, med risker för deras liv på sikt. Matte är tacksam för att inte ha någon dräktig tik i flocken denna vår. Olyckor kan man aldrig förutse och inte heller hur en dräktighet avslutas. Utan ett akut kejsarsnitt för tio månader sedan, hade nog varken Aili eller hennes fyra valpar överlevt. Två valpar satt fastkilade under revbensbågen.
Initialt förefaller det bara vara "icke akuta" operationer som ställs in, som "kastreringar, munhålerengöringar, borttagande av knölar och liknande". Men tar narkosmedlet slut tar det slut - tänker Matte. Det positiva är att man nu kanske inte försöker övertala hundägare att "kastrera sina djur förebyggande". Matte saknar Modjis livmoder och förbannar det "missförstånd" från veterinärens sida som sabbade livmodern vid Ailis och hennes syskons födelse. "Den skulle ju ändå bort". Typ.
Matte önskar alla vårens dräktiga tikar problemfria förlossningar. Enligt SKK säljs det många valpar nu i "Coronatider" och en och annan ställer sig frågan hur dessa valpar får det när hemifrånarbetare och arbetslösa åter jobbar som vanligt. Ett vanligt argument både för att skaffa hund och katt nu är att "det passar bra när man ändå är hemma", alternativt att "det är så ensamt att jobba hemma". En katt från ett katthem sitter fint! Enligt ett av de katthem som finns i Stockholm. En sällskapskatt under hemmajobbandet vill man ha, vilket inte är självklart att man får - från just det katthemmet. Men kanske från någon annan. Det är upp till varje uppfödare att ta reda på hur livet "efter Corona" kommer att se ut för den nyköpta valpen eller kattungen. Att vara uppfödare innebär ett ansvar kontra både djur och köpare.
Samtidigt som Matte läser att kommunernas ekonomi var dålig redan före Corona, läser Matte att smittan nu finns på 541 äldreboenden i Sverige. De som avlider i Covid-19 är ofta, inte alltid (!) över åttio år gamla. Äldreboenden har före Corona dragit ner på utgifterna så mycket som möjligt. Så det är kanske bara de anhöriga som sörjer sina avlidna på äldreboenden. Platsbrist har det varit och många som velat slippa ensamhet och osäkerhet har vägrats plats. Nu blir det många platser lediga på en gång. Men det kanske inte var så det var tänkt, även om det av den ekonomiskt trängda kommunen kanske ses som positivt? Men sådant får man inte tänka högt. Men det gör man när man själv tillhör en grupp som kallas "gamla och sköra". Man tänker mycket och mycket rör sig om död och hur och när och var. Men hundarna? Den oron finns så klart där.
Icke förty rymde Husse och Matte och tog hundarna med sig ut i världen på lördagen.
En förändring behövdes, något annat måste ses, något måste göras! En frustration byggs upp när man går hemma och nöter på varandra och hela tiden skall hålla sig undan allt och alla utanför flocken. Att vara några i en grupp som ständigt benämns "våra gamla och sköra" = alla över 70, tär på självbilden såsom varande pigga och aktiva - men snart 72.
Matte hade skärmshoppat = fönstershoppa vid datorn. Hittat olika trevliga pryttlar som kunde förgylla livet. Det regnade hela fredagen. Shoppade inget för egen del men skickade uppmuntrande blommor i form av hållbara perlargoner till sönerna, som jobbar och sliter dagarna i ända och är trötta. Något för egen del hoppades Matte dock på under lördagen, då hittad trädgårdspryl skulle inhandlas söder om stan. På väg söderut, mot Stockholm, möttes Lapskflocken av rusningstrafik bort från stan! Söderut på Nynäsvägen flydde många också storstaden. Ut mot Dalarö i skärgården var trafiken tät. Innan Dalarö vek Lapskflocken av, bara för att konstatera att en websida inte var uppdaterad och varan var slut. Utomhusshoppande kändes tillåtet även för gamlingar.Ett löfte gavs dock om försök att hitta fler. Positivt.
Vidare for flocken och fick den sista parkeringsplatsen nere i hamnen vid färjan till Ornö. Dalarö var underbart försommarvälkomnande och många kände sig lockade av att strosa runt bland de många fina trähusen. Med stipulerade avstånd människor emellan, en smal gammal huvudgata mellan stugorna och mycket trafik med moderna och breda bilar, blev det lite speciellt att ta sig fram. När människor vek undan för varandra och klev ut i gatan, trottoarer saknas, måste bilförare stanna många gånger. Modji och Aili hölls i mycket korta koppel! Varför mindre vägar i skymundan valdes så gott det gick, för större hundfrihet.
I gästhamnen ville Aili så hjärtans gärna ut på den svajiga pontonbryggan att hon gnydde! Hon har kommit att uppskatta vistelse på vatten mycket, då vindarna spelar fritt och för med sig påtagligt många intressanta vittringar!
På bilden nedan ser man tydligt hur Aili drar in så mycket information hon kan, när hon kommit längst ut till bryggnocken! Hon vill ut så långt det går rakt ut i vattnet. Fri sikt och fria vittringsvägar! Hennes mamma Modji uppskattar detta även hon och en del i det hela har kanske Matte, som älskar båtar och vatten och har miljötränat sina hundar på pontonbryggor som gungar sedan valpstadiet. Båtsökt har de båda gjort många gånger på träning i skärgården och Modji även skarpt flera gånger.
Klicka för större bild.
Bilden nedan vill Husse ha med här, Matte fotar gärna men är inte gärna med på bild....
Innan hemfärd dristade sig Matte att smyga in på en pizzeria med öppen dörr, för att snabbeställa lite mat till sig och Husse när lokalen var tom - men fylldes på snabbt dessvärre. Uteserveringen fungerade fint med de två Lapska under bordet. Matte höll andan när hon gick in .... Förbjudet kändes det och Matte spritade händerna noga efteråt. Husse gjorde samma sak när Dalarö bageri passerades. Något gott till kaffet inköpt i bageri och själv och det var så länge sedan sist så när det var mindes varken Husse eller Matte..... Två rymlingar från den lilla stugan i skogen där de bör hålla sig hemma. Skäms. Ja det var inte utan att. Men det gjorde så himla gott i själen och i skallen att få rymma och nästan låtsas att man som gamling kunde göra som de som är yngre gör uppenbarligen. Livet pågick i princip som vanligt på gatorna och ut och in i butikerna. För övrigt upptäckte Matte att björkarna hade slagit ut ÖVERALLT utom där Lapskflocken har sitt revir. Ett besök i en helt annan värld blev det.
På hemvägen norrut från stan, mötte Lapskflocken alla som varit på väg ut från stan på förmiddagen. Uppenbart är att många flyr Stockholm så snart de kan. En fritidsboende granne vittnade om trängsel och ignorerande av krav på avstånd och avrådde bestämt från att ens tänka tanken på att besöka Stockholm i nuläget. I snitt åttio personer avlider dagligen i Covid-19 i Stockholmsregionen. Inte bara åldringar! Inte bara de som fyllt sjuttio! Femtioåringar drabbas väldigt hårt även de. Samt yngre än så.
Tänk på det och HÅLL AVSTÅND!
