Söndag - Juldagen.
Kategorin otrygga hundmöten.
Matte kände att det blev aningen fler hundmöten på Julaftons förmiddag, än vad som innebar en avslappnad och effektiv promenad för motion, med ett bra tempo med flyt. Även om det i sig alltid är bra att träna hundmöten. På Juldagen tog Matte det lugnt hela förmiddagen och njöt av den julpyntade stugan. Aili och Dima valde att ligga i uterummet när det ljusnade och de kunde hålla reda på vilka som passerade på vägen framför stugan. Först mitt på dagen kände sig Matte manad att ta med hundarna på en långpromenad i området och gav sig iväg på den vanliga rundan.
På ungefär samma ställe som på Julafton mötte Matte nu den stora lurviga hunden som var ute och gick med en av sina ägare. Exat så var det. Hunden var ute och gick med sin ägare. Inte det motsatta. Matte såg hunden i sträckt koppel sträva mot Matte och de två mellanstora hundarna, långt bortåt vägen. Matte gjorde det enda som kändes vettigt och slank in på en sidoväg ett stycke och avvaktade. Sakta men säkert närmade sig jättelurvas med motspänstig ägare starkt bakåtlutad i kopplet. I kövattnaat på den andre ägaren som nu gick kraftigt bakåtlutad med två tämligen starka och kompakta plattnosade småhundar. Ideligen stannande och förmandande de två snörvlande plattnosarna på olika sätt, om vilket de inte brydde sig det minsta. Två mindre, men kompakta, hundar med ägare starkt bakåtlutad i snören baköver och en jättelurvas med ägare kraftigt bakåtlutad i smalt snöre baköver närmade sig Matte och förundrad lätt bekymrad Aili och lätt taggad Dima. Hållna i mycket korta koppel tätt intill Matte ett stycke in på en sidoväg. De mötande hundarna styrde mer än deras ägare vad det verkade och kursen var satt mot Matte med hundar, medan ägarna strävade åt motsatt håll. Det kändes inte helt bra. Oavsett om hundarna bara ville hälsa eller ej så skulle Matte nog inte stå så värst stadigt på isgatan, om ett möte på nära håll kom till stånd. Spikskor eller ej.
När de mötande kommit till mitten av fyrvägskorsningen såg Matte en möjlighet att försiktigt, i dikeskanten, dra sig förbi de tre mötande hundarna med uppgivna och rätt handlingsförlamade ägare. Aili och Dima lydde fint i korta koppel på Mattes dovt västa "frrrrammmmåt!" Matte läste situationen lite fel. Kusten var inte riktigt klar. Den stora och lurviga ville absolut fram och hälsa på de två mindre hundarna och gjorde ett ryck. Smalt koppel och smalt halsband och hunden fick till ett längre avstånd till sin medsläpade ägare, men kopplet höll. Ägaren hängde bakåtlutad efter och Matte fick höra: "Han är väldigt stark!" När hunden valde både riktning och hastighet.
Ekipaget hade inte ens styrfart och gick i stå då man inte kunde enas om riktningen. Matte stannade inte men uttryckte vad hon ansåg om vad som krävs av föraren till en "väldigt starkt hund". Nämligen att man själv är starkare och kan ha kontroll över situationen och på sin hund. Varpåt en gäll röst hördes några meter bort där de båda mindre, men äve de mycket starka hundarna, gått i stå med nummer två i ägarparet. Matte hade lämnat hörapparaterna hemma och hade mössan nerdragen och behövde inte fundera över något svar, då hon inget hörde.
Matte fokuserade på att till sina egna hundar förmedla att riktningen var framåt och att andra hundar var obefintliga och ett ickeproblem. Hela tiden orolig över att få jättelurvisen över sig bakifrån, leksugen kontra de två mötanda hundarna. Som nu raskt försvann vidare längs vägen med den gamla halvskraja tanten. Som mer än annat räds att falla och totalhaverera sina värdefulla höftproteser. Som nyinflyttad drabbades Matte av att samma ägare, då med två jättetikar som hatade andra tikar, gick omkull och släppte kopplena när Matte cykelmotionerade Ailis anmödrar Gázzi och Násti längs samma väg. Det höll på att gå riktigt åt hellpyttan den gången. Sedan dess har en mängd olika hundar av olika typer kommit och gått i den familjen. Vissa byter hund som andra byter underkläder tyvärr. flera har försökt hjälpa till och styra upp under alla år. Utan framgång. Jätterlurvisen är ett nytillskott.
På eftermiddagen var Matte och Husse inbjudna på fika till en nyinflyttad gammal hundkompis ett stenkast hemifrån. Mycket hundsnack blev det! Många glada skratt tillika! Några härliga timmar tillsammans. Tack för dem! Det finns hundmänniskor och det finns hundägare. Alla hundägare är inte hundmänniskor. Tyvärr. Med en Chihuahua i snöret märks det inte lika mycket, som när det är en jättehund som är välddigt stark i andra änden av snöret.
