Lördag.
På dagen en månad efter det att hon insjuknade och hade svårt att belasta frambenen var Modji på promenad på golfbanan! Från att först ha visat smärta vid belastning av frambenen och gradvis ha försämrats till att inte kunna resa sig utan hjälp ville Modji nu hänga med på en promenad.
Det var busväder på lördagen med regn och hård blåst, bara sex plusgrader. Förmiddagen tillbringades i stugan efter det att Matte gått morgonpromenad till brevlådan med hundarna. Normalt går Husse denna morgonpromenad, men då han inte kan gå så fort själv, ville Matte testa Modji lite vad gällde hennes gåförmåga på morgonen. Efter att ha legat stilla i många timmar. Modji gick bra. Hon lunkade och pinnade på i trav omväxlande. Som innan hon visade symptom på ledsmärta.
Mitt på dagen föreföll regnet lätta lite och flocken for ner till golfbanan för en lunch på restaurangen och en rastningspromenad med lösa hundar i duggregnet, på den ännu stängda golfbanan. Restaurangen visade sig vara tillfälligt stängd i busvädret och Modjis besvikelse var stooor! Men om den vanliga dörren in till restaurangen var låst så kanske man kunde gå via receptionen? Icke. Låst där också. Besviken Modji. Men köksingången måste vara öppen! Inte den heller och krögarparet var inte här. Det luktade inte mat. Modji måste inse detta trista faktum. Det skulle inte bli något restaurangbesök den här dagen.
Hon blev glad igen när hon insåg att Matte var på väg ut på golfbanan! Modji längde på stegen. Komna ner på gräsytorna släpptes hundarna lösa för en liten rastningrunda. Modji tog för sig av ytorna och gav sig iväg i trav med Aili! Trots motlutet! Matte hängde på och gick ganska fort uppför slänten och ut på banan som tidigare. Modji och Aili pinnade på och plötsligt var allt som innan Modji blev sjuk. Matte kände att Modji ville gå på golfbanepromenad! Inte bara på toaletten. Modji visade vägen och Aili blev yster! Matte blev överlycklig, lättad och varm om hjärtat. Att få gå på golfbanepromenad med Modji ännu en gång, hade känts som en utopi för bara några veckor sedan.
Matte började filma Modji när hon travade så fint i motvinden med regnet i ansiktet och det syntes att hon njöt av livet! Det gjorde även Matte, så och Aili. Filmen ligger på FB-Lapsk Vallhund.
Komna fram till en plats för förvaring av sand och annat för skötsel av golfbanan och upp på en platå tittade Matte på klockan. Längre än så här borde inte Modji gå på sin första riktiga promenad på länge. Sist hon var här gick Matte i en timme och tjugo minuter med hundarna. Nu hade det tagit en kvart hit upp och det var läge att vända tillbaka.
I nerförslutet gick Matte längs bäckravinen och där hittade Modji gott färskt gräs. Hon stannade och betade grova grässtrån lite här och där och sprang sedan ikapp. Låg någon kvist i vägen i ravinkanten så hoppade hon över den.
Husse, som väntade i bilen blev glad när han fick se filmen på Modji som travade i motlut! Promenaden blev tjugofem minuter lång totalt. Förmodligen skulle Modji nu vilja vila resten av eftermiddagen. Inte alls! Husse klöv ved och Matte klippte rosor och Modji ville vara med och ha koll överallt. Hon satt mitt på gräsmattan och höll koll på omgivningen och hon skrotade omkring och verkade må hur bra som helst och inte var hon trött! Bara upplivad av promenaden i regn och blåst. Nu sken solen och Modji njöt. Medan Aili drog sig tillbaka till stugan och gick i viloläge.
En dag som Matte inte hade vågat att hon skulle få uppleva igen med Modji.
Även en trettonårig hund som inte kan resa sig kan rehabiliteras och njuta av livet. Även när veterinärer förefaller ha gett upp. Som tur var inte alla.