Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

 

Ansvariga för innehållet är både Husse och Matte. Skriver gör M. i samråd med H. 

OM ÄNDÅ HUNDAR KUNDE TALA!

2016-02-09

Måndag.

Solsken som skulle övergå i regn på eftermiddagen/kvällen. Här gällde det att smida!

Matte tog med hundarna ner till golfbanan för en långpromenad utan koppel. Det har hänt att denna väldränerade golfbana, som öppnar före alla andra, bjuder in golfsugna medan snö ännu ligger kvar i skuggade lägen. Snart är golfbanan stängd för andra än golfare. Många skidåkare har njutit av ytorna och likaså hundägare. Nu kommer fler hundägare och nyttjar de öppna markerna med skogspartier emellan. Att gå med lösa hundar på stora öppna ytor känns härligt! Man har god överblick och hundarna njuter av att sträcka ut ordentligt. Matte tränar inkallningar och avståndslydnad med jämna mellanrum. Hundtrion får inte springa fritt och okontrollerat.

Matte hade just kallat in hundarna och belönat tre hörsamma hundar, när de fäste mot skogskanten. Matte såg ingenting och bad de tre nyfikna hundarna att stanna kvar. De hade vinden i näsorna. Så dök en man upp bland snåren ett stycke från gräsytan. Aili var blixtsnabbt iväg några meter från Matte. Stannade på tillsägelse. Men ångrade sig lika blixtsnabbt och rusade bort till mannen, som hon snyggt och prydligt skallmarkerade! Aili hade hittat en figge! Bra markering. Mannen var ingen figge och Aili var inte ombedd att söka rätt på honom. Matte kallade in Aili. Ingen respons. Mannen tog ett steg fram och viftade undan Aili. Som backade lite åt sidan och höll i skallmarkeringen av sin funna figge....  Hon blev inte skrämd.  Matte röt till ordentligt. Vilket är jäkligt svårt när man är superkissnödig och en gammal kärring som förefaller ha knipit förgäves....  Matte hade just börjat söka lämpliga buskar för ett besök på "damernas", när mannen dök upp just där. Helvete!

Matte visslade i visselpipan och mannen hjälpte till med att gå mot Matte, varvid Aili insåg vad som förväntades av henne. "Jag är inte hundrädd! Jag kan hundar!" Hörde Matte och såg även tydligt.

Aili fick trots allt en tillsägelse, då hon inte kommit på inkallning. Arbetslydnad måste hon ha för att det skall fungera, även om mannen varit en utplacerad figurant eller om läget varit skarpt. Det finns mängder med orsaker till varför man kan behöva kalla in hunden under arbetet! Men kanske var inte mannen en figge för Aili? Kanske han dök upp överraskande och väckte både vakt och vallningsinstinkterna i Aili? Som bara ville skydda sin flock från att bli angripen av någon okänd fara. Aili försökte kanske försvara flocken, genom att ställa sig framför mannen och skälla, för att stoppa den annalkande faran?

Om ändå hundar kunde tala!

Som straff för sin ohörsamhet fick Aili sedan gå kopplad i en halvtimme, när Násti och Modji fick vara lösa. Så småningom fick de vittringen från mannen åter i näsan i den mycket kraftiga motvinden. Här behövdes inga ord för att Matte skulle förstå vad hundarna tänkte! Ingen i flocken blev överraskad när han dök upp ur ett mycket djupt och brett dike rakt över golfbanan. Med en liten plastpåse i vilken han plockade något både i skogen och i diket. För tidigt för murklor. Knappast golfbollar. Mystiskt. Nu såg Aili ut som en stående fågelhund mot vinden och när mannen dök upp, vände sig den kopplade Aili om och kollade med Matte. Alla tre hundarna ignorerade sedan mannen när Matte passerade.

Efter två timmar på golfbanan anlände flocken hem för eftermiddagsfika. Hundarna fick varsina grisöron och drog sig tillbaka och konsumerade dessa. När Matte senare klev in i sitt sovrum såg hon konstiga saker.

Utspridda på mattan låg små köttbitar, som vore de ämnade för en pyttipanna elller gryta. Rena och fina, men en och annan sena och lite fett. Färskt och fint kött. ?????

Matte iklädde sig rollen av Sherlock Holmes och påbörjade ett detektivarbete. Hittade så småningom några små köttslamsor på det gråkrulliga fårskinnet framför altandörren. Hittade mikroskopiska rester av uppblött och ätet torrfoder. Vände på skinnet och såg att det var helt genomblött på en yta av tio gånger tio centimeter. En spya. En uppäten sådan. 

Men VARFÖR låg de små köttbitarna, osmälta, som måste häröra från Modjis barf-måltid på rådjur dagen innan, utplockade och utspridda på mattan ett gott stycke därifrån???  Efter rådjursmåltiden hade Modji ätit middag, frukost, en massa harpluttar och ett grisöra. Av detta fanns inte ett spår.

OM ÄNDÅ HUNDAR KUNDA TALA!!!

 

 

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)