Onsdag.
Dagsregn. Nödvändigt i markerna men inget som lockade till utomhusvistelse på tomten under dagen. Matte hann dock ta morgonpromenaden med hundarna, precis innan regnet började ösa ner.
Väderprognosen visade sig vara korrekt och Matte hade valt träningsplats för kvällen därefter. Det fick bli den så kallade hangaren. Den fungerar som uppställningsplats för arbetsfordon, samt som förvaring av lite av varje som fyller lokalen och erbjuder bra gömställen för räddningssökträning. Tränade gjorde tre Lapska Vallhundar, där Ailis morbor Lime är äldst i gänget med sina drygt tretton år. En glad och lycklig hund som älskar detta och arbetsglädjen lyser kring honom och gör Matte lycklig! Två jaktlabbar var också med och tränade denna kväll, samt Dima som är något så ovanligt som en Eastern European Village Dog. En hundgrupp för sig och inte en ras.
Den här kvällen passade en kille på att meka bil inomhus och i skydd för regnet och var sysselsatt strax innanför ingången. En bra och naturlig störning som gjorde att bundet sök kändes bäst, för att inte killen skulle betraktas som delaktig i träningen av hundarna. En figurant bland andra som skulle skallmarkeras! Han var hundvan förvisso och hade inget emot hundträningen, men kunde väl få jobba ifred tyckte Matte. Sök i koppel eller i lina för alla hundarna alltså.
Dima fick inleda kvällens träning och Matte valde att lägga ut en figurant längst bort i lokalen, gömd i en liten plåtbehållare. Den har en dörr på sidan som går att stänga och fungerar bra som gömställe när Dima skall träna skallmarkering av funnen figurant. Han fick söka i koppel och Matte gick systematiskt och lät honom söka av en sida av lokalen i taget. På väg över den öppna ytan och på tämligen långt håll fångade Dima vittringen från den gömda figuranten. Dima stannade upp och höjde nosen! Svansen började vagga sakta och så gav han till ett skall. Han visste! Ville vidare med ett tydligt kroppsspråk och då släppte Matte honom lös. Han var snabbt framme vid plåtbehållaren och kom till skall direkt! Snyggt jobbat! Han belönades med godis av figuranten, när Matte öppnat dörren till behållaren.
Aili gick som sista hund och hade många vittringar efter föregående hundars figuranter. Hon fick dock frisöka, då bilmekarkillen var klar och hade lämnat lokalen. Aili var pigg och söksugen efter regnvädersdagen! Iväg for hon och stannade mellan de tre utlagda figuranterna och skällde ! "Här finns det fullt med folk Matte"! Var budskapet. Jo Matte förstod, men det var liksom lite för mycket av kollektiv skallmarkering och Matte bad Aili vara tyst under arbetet. Då var Aili det och jobbade vidare i hög fart. Hon hittade den första figuranten längst bort i lokalen och hade alltså missat två på vägen dit. Hon startades om och försökte igen med en kollektiv markering stående mitt emellan de två kvarvarande figuranterna, där även vittringen låg kvar efter den som mekat bil. Matte ansåg att det var bättre att staga upp Aili med kopplet, i stället för att tjata på henne och då sjönk arbetstemperaturen som varit för hög; Aili koncentrerade sig på de enskilda vittringarna och löste uppgiften.
Lagom till hemfärden slutade det regna och när hundarna hade fått en sen middag tog Matte en kvällspromenad med dem längs vägen i skogskanten. Rådjuren finns överallt nu, när det ligger äpplen på gräsmattorna lite här och där i området. Både Dima och Aili är intresserade av dem, men skvallerträningen har fungerat bra. Ser man ett rådjur skall man titta på Matte! Lite otippat är den unge Dima väldigt bra på denna lek! Bättre än sin snart elvaåriga Lapska sambo Aili, som inte skäller - men inte heller är helt tyst. Viltintresset finns där och brorsan hennes har varit bra på jobbet i renskötseln.