Lördag och räddningshundkurs. Matte fick inte följa med. Inte några andra "handlers" heller. Kursarna skulle få pova på en mycket annorlunda miljö med sina hundar och där är utrymmet relativt begränsat. Platsen var kulvertarna under Djursjukhuset Ulltuna. Bland annat under operationssalarna, som är försedda med stora nedsänkbara operationsbord. Lukten i rummen under operationsborden upplevs olika av olika hundar. Rent krasst så är det så, att där spolas de rena och blodlukten kan förmodligen vara påtaglig för en hund.
En huvudgång i kulvertsystemet är belagd med upplyftbara lättmetallplattor. Därunder finns mängder med kabeldragningar och dessa kablar måste gå att komma åt. Kursarna beordrades ner under golvet med hund och någon form av packning, för att därefter ålande ta sig fram några meter. Höjden är inte större, än att endast en hyfsat normalviktig person kan ta sig fram ålande på magen. Klaustrofobi är ingen lämplig åkomma vid denna övning. Detta lättmetallplattegolv för ett j-a oväsen när man går på det och många hundar upplever de svagt rörliga plattorna ihop med oväsendet, som obehagligt att gå på. Även om de tar sig fram. En del taxar dyker då och då upp från tomma intet, vid träning nere i kulvertarna!
Kursarna fick åka hiss upp och ner med sina hundar. Fyra ekipage åt gången. Alla hundar är inte vana vid att åka hiss och ihopträngda med andra hundar på en liten yta kan de reagera oväntat. Alla skötte sig utmärkt.
Efter att ha testat hundar och förare i olika miljöer, fick hundarna några sökuppgifter. Bland annat skulle de hitta en figurant inne i fläktrummet. Där står flera stora plåtåbäken och bullrar rejält, vilket fick minst en hund att känna ett visst obehag.
För Modjis del innebar lördagens miljö inte några nyheter. Här har Modji sprungit lös sedan hon var åtta veckor. Golvet galopperar hon över och fläktrummet har hon letat folk i sedan barnsben. Första gången Modji var i kulvertarna, var hon så liten att hon fortfarande sov i sin transportväska när de vuxna hundarna var uppbundna. Här var hon för övrigt även uppbunden för första gången i sitt liv. Hon har hunnit vara med om mycket den erfarna tvååringen.
Matte var som sagt hemma med Gázzi och Násti och valde att ta en rask långpromenad med dem. Den iskalla nordostvinden tog fortfarande i rejält och med åtskilliga minusgrader, blev kyleffekten stor. Tomten är relativt skyddad från just det hållet och därför kunde Matte och hundarna under eftermiddagen njuta av en sol som värmde lite, mellan de förbiilande molnen.
Områdets alltiallo Svenne berättade, att ett sådant snöfall som under natten till fredagen har han inte upplevt här på 36 år! Han är nu 80 år och sköter all plogning på vägarna i området. Han hade jobbat i 18 timmar och vägarna drev ständigt igen och snön fortsatte att falla. Då och då for han hem och sov i en timme. Bilar stod övergivna längs vägarna, när de inte kunnat rulla längre. Folk hade fått pulsa hem kilometervis, på igensnöade vägar i skogen.
På söndagen hade vinden mojnat och solen sken från en klarblå himmel! Mitt på dagen var temperaturen behagliga sex minusgrader, efter en rejält kall natt. Matte spände på sig skidorna och gav sig iväg på tur, med alla tre hundarna i selar fastgjorda vid dragbältet. Turen gick längs välplogade, blankkörda vägar och skidorna fick fart! Matte sökte lite motstånd i snökanten mot plogvallen. Alla hundarna pinnade på fint utmed vägkanten. Målet var den äng/hästhage, där Matte tidigare kavat runt och lärt Modji att hålla sig framför i skidspåret.
Väl där, låg en plogvall mellan traktorvägen och den öppna ytan. Matte gjorde en noggrann bedömning av möjligheterna att ta sig över med skidorna i sidled. Först vänster ben och sedan höger ben. Men Matte hade inte räknat med Modji. Som mycket plötsligt reste sig från sitt och tog ett kliv fram. Just som Matte balanserade på högerskidan, med vänsterskidan i luften. Där låg lite hästskit under snön nämligen. Brak! Så flög Matte baklänges. Föll som en fura och låg där som ett fyrpinnigt plockepinn. På den isiga traktorvägen. Svanskotan tog den värsta smällen, så smällde bakhuvudet i och högerfoten vek sig. Matte låg där en stund och funderade över situationen. Modji såg väldigt förvånad ut! Ont gjorde det egentligen bara i ryggslutet. Av med skidorna och upp igen. Över plogvallen klev Matte nu med skidor och stavar i handen och tre tveksamma hundar. De höll sig undan påtagligt tydligt! Så klart att de inte ville riskera att mosas, av en vinglig Matte som inte kunde hålla sig upprätt.
Första varvet klev Matte runt i den djupa snön. Åka upp ett spår var omöjligt. Steg för steg fick det ske. Hundarna kämpade sig verkligen fram. Matte kortade ner varvet lite och parkerade Gázzi i solen. Det blev alldeles för jobbigt för henne. Den återstående duon fick däremot streta på många varv till! Utvidgade varv! Vartefter blev det ju alltmer lättframkomligt, när Matte körde upp spåret. Bra motion för både hundarna och Matte. Efter åtskilliga varv fick Gázzi ansluta sig till flocken och Matte klev sedan tillbaka över plogvallen, med skidorna i handen.
Hemvägen gick i flygande fläng! Gázzi var utvilad, Matte och de övriga hundarna hade fått upp farten och samarbetet fungerade perfekt! I motluten höll Násti och Modji emot, så Matte slapp kana baklänges. Násti är jätteduktig och går alltid rätt på vänster och högerkommando i vägkorsningarna. Vid bilmöten stannar alla hundarna. Modji har mycket snabbt lärt sig hur det skall vara . Efter 1 timme och 45 minuters skidtur, fick alla njuta av välförtjänt vila, mot en solig vedbodvägg. Matte och Husse fikade och hundarna fick hårda hundkex.
Tillbaka