Under tisdagen fick hundarna vara separerade av en grind under en stor del av dagen. Efter morgonens parning. Detta verkade vara en hettans dag! Löpdag 20. Till en början låg Kirous bakom grinden till sovrummet och trånade efter Modji, som var relativt orolig och ville till Kirous. Men de är båda balanserade och hanterade situationen bra. De visste ju att de skulle släppas ihop igen och "gillade läget" så småningom och intog viloläge. Tyst och lugnt i huset alltså. Huset är så litet och öppet och hundarna hade ju full koll på varandra hela tiden. Så småningom somnade de båda och vilade bra.
På eftermiddgen tyckte Matte att kärleksparet vilat ut ordentligt och ville passa på att låta dem umgås fritt i huset, innan Husse och Násti skulle komma från jobbet. Hettan sprutade ur öronen på dem båda och Kirous hade till en början lite svårt att hålla reda på vad som var bak och fram på Modji...... Eller inte ens det. På lite hur som helst och även från sidan. Modji tyckte att det blev lite knäppt och försökte febrilt rätta till positionerna. De fick hållas och rätt som det var fick de till det. Tryckta mot spisen.
"Stå vid spisen och föda barn" hette det en gång i tiden. För inte så himla länge sedan. "En kvinna mer än en meter från spisen är på rymmen" minns Matte också att det kunde skämtas om. Inte efter 1968 dock. Studentrevolt, rödstrumpor, "Tjejer"på Stadsteatern (?) Matte tolkar det som att det var den moderne och jämlikhetssträvande Kirous som valde närheten till spisen som en trygg och säker plats för att göra barn på.
Därefter fick de inte gå ut på ett tag, då Modji inte fick göra sig av med de dyrbara dropparna. Men de kunde behöva lite avledande sysselsättning och när Matte råkade få se en älgko tvärs över vägen, ätande äppelträd, dök lösningen upp! Matte hade stått och tittat på älgen en stund och konstaterat att det förmodligen var samma orädda kossa som gått här tidigare. Hon skulle nog inte överge maten för ett par hundar på verandan. Det gjorde hon inte heller. De hade redan upptäckt älgen genom fönstret och Kirous hade skällt utan att hon slutade äta av grenarna.
Nu stod Matte hos hundarna och matade med godis, allt under det att de tittade på älgen som koncentrerat beskar grannens äppelträd. Modji är van vid att rådjuren går på samma tomt och är mycket orädda även de. Hon får inte skälla på rådjuren och hon skällde inte något på älgen heller. Tittade bara stint och satt blick stilla. Duktig Modji! Även Kirous satt snart helt tyst och stilla och stirrade på älgen. Älg = godis. Det var inte så svårt. Där satt de länge och tittade på den hungriga älgkon. Hundunderhållning.
Men skymningen föll och Matte behövde komma ut med Kirous och Modji på en rastningsrunda till slut. Fortfarande när Matte gick ut genom grinden med hundarna, stod älgkon kvar, men nu tittade hon nyfiket på vad som hände 25 meter ifrån henne. Tittade och tuggade. Båda hundarna var helt tysta och lugna, men näsorna jobbade hårt! Älgvittringen kittlade intressant. Så dök grannen intill upp bakom jättegranen i sin infart. Precis bakom hundarna, i medvind utan att ge vittring ifrån sig. Med ett glatt "hej". Älgen stod kvar, men Kirous blev överraskad och skällde till. Två pratande människor och en hund som skällde på så nära håll, blev lite mycket för kossan, som övergav maten och tog några långa kliv ut i skogen. Både Kirous och Modji uppförde sig balanserat och bra med älgen så nära och följde lugnt med på en rastningsrunda. Vid återkomsten ville de gärna bort och kolla på den kvarliggande vittringen, men accepterade att de inte fick det och släppte älgen.
Hettan var fortfarande stark hundarna emellan och de fick tillbringa resten av dagen/kvällen separerade av grinden. Konstigt nog accepterade båda att nattas i köket som vanligt och svalnade av och gjorde natt utan problem. Tanken fanns annars att de kanske måste separeras även på natten, för att tvingas till vila. Men de kloka hundarna följde flockens rutiner och knöt sig när lamporna släcktes. Trots att de valt att para sig vid spisen tidigare.
Onsdag morgon.
Så snart Matte tog bort grinden från öppningen till köket, var hundarna igång igen. Heta som på tisdagen. Intensivt och angeläget från båda. Matte gav liksom tecknet till vaken-morgon-full fart. Trots att de tillbringat hela natten ihop. Flockdjur! Parning mitt på tröskeln till sovrummet med en hund i hallen och en sovrummet. Samt katten Mysjkin otåligt vandrande runt dem under hängningen i dörröppningen, flera varv, i väntan på frukost.
Någon timme senare fick de en morgonpromenad och var ganska "på" så fort de kom in, men inte som i går. De lade sig att vila nära varandra på sälskinnet framför brasan. Myshundar!