Onsdag.
Matte tog med sig hundarna på en sista stavpromenad på golfbanan på länge. Dagen innan den stora banan också öppnade för säsongen. Matte njöt av varje sekund ensam med hundarna lösa, under den timslånga promenaden. Trots regn. Trots blåst. Känslan av frihet med de följsamma hundarna flytande fram vid sidan av är oslagbar.
Kvällens träning bjöd på dagsljus för samtliga hundar, när de gjorde sina frisök på den stora industritomten. Sommartiden är en gåva med ljusa och användbara kvällar! Tränade gjorde två Lapsktikar, två Lapskkillar, en Jack Russelkille och en Jaktlabbevalp. Först ut var Modjis halvbror Lime och han skulle få söka igenom stora delar av området tomt. En enda figurant skulle vara gömd någonstans, på en för föraren okänd plats. Matte gjorde sitt allra bästa för att hitta ett tidigare inte använt gömställe. Lime är duktig och har gjort mycket bra ifrån sig på flera lagtävlingar och han känner området väl efter många års träningar här. Att göra det svårt för honom skulle bli en utmaning. Man vill ju inte att hundarna bara skall få söka i några få minuter var, för att sedan ligga i bilen i viloläge resten av kvällen medan förarna figgar åt varandra. Många gånger får man åka långt för att komma till något bra träningsställe. På landsbyggd såväl som kring storstäder och skall man igenom Stockholm vid rusningstid kan det bli en tidsmässigt lång resa.
Matte angav ungefärlig riktning för sitt sökande av bra gömställe för en av träningskompisarna, för att kunna staga upp eventuellt långdraget sök i helt fel del av det stora träningsområdet. Ganska långt bort bar det av mot områdets ytterkant och där hittade Matte en förrådsbyggnad där hon lyckades knöla in sig längst in i ett hörn. Bakom diverse hindrande metallföremål. Vittringen från Matte borde pressas rakt in i hörnet av vinden utifrån, för att möjligen stiga upp mot taket högt uppe och sedan regna ner lite överallt i byggnaden. Ingen tydlig vittringsstrut skulle det bli i varje fall. Tänkte Matte. Golvet i hörnet var fullt av fågelskit och inbjöd inte till att slå sig ner, varför Matte gjorde sig så osynlig det gick, där hon stod i givakt bakom en järnbalk i det mörka hörnet och hoppades på att inte bli upptäckt. Likt en ovälkommen inkräktare på området.
Så småningom hade Lime med förare sökt igenom stora delar av området och närmade sig Mattes gömställe. Lime hade vittring och hans förare anslöt när Lime gav några skall. En sensor slog på belysningen och Matte insåg att hennes huvud skulle synas om föraren vände sig om och sjönk därför blixtsnabbt ihop i en liten hög i fågelskiten. Det är som sagt en sport att inte bli upptäckt! Hund och förare passerade förbi mitt i byggnaden och lämnade den. För att strax efter återvända. Lime hade kollat runt om och bestämde sig för att aningen av vittring som han känt, med säkerhet kom inifrån byggnaden. Inte utifrån. Nu gav han sig inte och Matte hittades och skälldes ut med ett ihållande markeringsskall som vägledde föraren. Duktig Lime!
Övriga hundar fick jobba på samma lega och vartefter blev det lättare och lättare, med mängder av vittring som vägledde rakt in i hörnet till den gömda figuranten. Aili som gick sist av alla fick som övriga först köra ett frisök i området där ingen var gömd, för att avsluta i den del där en person var gömd längst inne i ett hörn i utkanten av området. Förutsättningarna för Aili var långt ifrån desamma som för Lime som gick först. Ailis förare Matte hade facit och en autostrada av vittring ledde mot byggnaden och in i hörnet. Aili spikade vittringskällan långt utanför byggnaden och det som initialt var en svårighet för den första hunden var det inte alls för den som gick sist. Prov och tävlingar kan aldrig bli riktigt rättvisa, hur man än anstränger sig. När tillräckligt många gått samma väg och belönat hundar på samma ställe finns mängder med avslöjande vittringar, utöver den som den gömda figuranten avger. Först och sist får helt olika förutsättningar. Dessutom förändras vinden över tid!
Torsdag.
Husse har haft gåproblem en tid efter att ha snubblat och slagit emot höften i vedboden. Han har försökt få kontakt med vårdcentralen. En total omöjlighet när telefonerna överbelastats av alla som vill boka vaccinering, efter ett felaktigt utskick från regionen! Inget vaccin finns och inga tider att boka. Alla är frustrerade och ingenting verkar fungera. Husse tog sig till naprapatakut och lättakut och blev till slut röntgad. Här flöt allt på smidigt! Men det sägs ju att man FÖRST skall vända sig sin vårdcentral..... Ortopeddoktorn ringde nu och lugnade Husse med att en liten muskelbristning läker av sig själv, även om det smärtar. Värktabletter skrevs ut. Skönt att veta att inget allvarligt inträffat. Lugnad Husse.
Matte tog åter tag i spaden och grävde vidare meter för meter, längs den rabatt som skall breddas. Blålera och kvickrot skulle bort och det var tungt. Väldigt tungt, men det gick till slut. Därefter skulle spade och gummiskor skrapas rena och även det tog sin lilla tid, där Matte satt vid bäcken och skrapade och skrapade. Att det skulle lösa upp sig själv och bara rinna bort var en felbedömning. Ett litet växthus till pallkragen fick Matte ocskå ihop och på plats över den spirande vitlöken, som sattes i höstas.
Golfbanan öppnade denna dag i sin helhet och därmed golfrestaurangen. Lapskflocken firade våren med att luncha på verandan och nu var det golfare överallt där Matte och hundarna traskat under en timme i sin ensamhet på onsdagen.