Onsdag.
På kvällen tränade Lapskflocken inomhus med underhållsvärme och hundarna kunde ligga uppbundna tillsammans i ett rum i väntan på att få jobba. Tränade gjorde två Lapska tikar, en Lapsk hane, en Jaktlabbekille och en Springerdam. Två i gänget hade inte varit på platsen tidigare och bjöds därför på en övning i enplansbyggnaden, som är långsträckt och består av mängder med rum och utrymmen och en ofantlig mängd dörrar! Rum innanför rum och två olika korridorer i halva byggnaden. Vid ett första besök hamnar man ofelbart vilse på ett eller annat sätt. Att hålla reda på var men sökt och inte är bara möjligt om man snitselmärker de dörrar innanför vilka man sökt, eller lämnar dem på vid gavel för tydlighet. Nu fick de två ekipagen en uppgift tillsammans och en hög igenkänningsfaktor blev det när Matte hörde en av förarna spontant, stressat och frustrerat utbrista: "Nu vet jag fan inte var jag är!" Kommen över i den andra korridoren utan att hitta vare sig partnern eller tillbaka.
Två duktiga hundar, med så småningom synkade förare, lyckades till slut hitta och plocka fram samtliga figuranter. Mycket frustration och efteråt många skratt blev det! Hundarna lyfts när deras förare skrattar och stämningen blir uppsluppen. Generellt skrattas det nog för lite när man tränar hund tyvärr. Det blir så seriöst och fokuserat att man glömmer bjuda på sig själv och skoja till det. Vilket behövs för samtliga inblandade när man tränar med djur. Man får inte tappa glädjen och spontaniteten! "Alla dessa förbannade dörrar som ställde till det!" Inte var det lätt, men det var inte heller meningen. Flera nyttjade möjligheten att träna tomt med gammal vittring, då de lättskallade Lapska skallmarkörerna kan slarva och skälla mot en stängd dörr utan precission. De har en vittring och fyra dörrar intill varandra och kan hemfalla till att ta första bästa att markera. Vet man som förare att det är tomt kan man korrigera. Öppna dörren och visa hunden: "Blåst! Lurad! Tomt!"
Aili blev förvånad flera gånger. Först när hon efter ha sökt igenom hela byggnaden tomt utan att hitta någon och kom till det sista rummet på tillbakavägen, där hela träningsgruppens samtliga fem förare smugit in och gömt sig. De satt och samtalade, på Mattes begäran, vilket figuranterna inte brukar göra. Aili hade vittringen från ett rum tillstängt med glasdörr, innanför ett öppet rum och intill ett kök. Aili stannade i det yttre rummet och lyssnade med huvudet på sned. Glömde nosen och fokuserade på öronen. Märkligt tyckte Aili och vrad på huvudet lite. "Hur tackla detta?" Matte tog ett steg framåt för att lösa upp situationen. Aili kom ihåg sin nos och kopplade in den igen. Gick in i köket och nosade kring spisen mot den vägg bakom vilken gruppen satt. Fick ihop öron och nos och ett och ett blev två! Aili gick ut ur köket och fram till glasdörren. Hörde, såg och kände vittringen från gruppen och kom till skall. Än mer förvånad blev hon när hon släpptes in och överöstes med glädjerop och godisbelöning från alla, inklusive en liten ask kattmat! Innan hon hann komma till markering! Klang och jubelföreställning mötte en förvånad Aili.
Nästa överraskning fick hon senare, när alla hundar fick köra ett andra sökpass och Matte aldrig återvände till de väntande hundarna när hon var hittad av Modji. Alla andra kom tillbaka men inte Ailis Matte. I stället tog en annan förare loss Aili för ett sök. Hon beskrevs sedan för Matte som en mycket besviken och ledsen hund. Matte var borta och Aili fattade inte mycket.
Men Matte hade gömt sig lite klurigt längst bort i byggnaden och nu fick Aili jobba ordentligt med en låneförare för att få tillbka sin egen Matte. Det gick alldeles utmärkt. Aili blev lycklig och ordningen var återställd.
Det är både nyttigt och roligt för hundarna när man överraskar dem med andra förutsättningar, än vad de är vana vid, på träningen. Man måste våga testa och prova nya saker, testa sina idéer. Det kan inte bli mer än fel och kanske inte som man tänkt sig. En annan övning och rätt bra ändå trots allt. Har man en hundras som Lapsk Vallhund i träning, tråkas de lättare och snabbare ut av enformig och stereotyp träning med många repetitioner, än vad en del andra raser gör. De uppskattar ofta omväxling och korta pass med olika innehåll.
Tack alla för en omväxlande och givande träningskväll på en plats med irriterande många dörrar!