Fredag.
Inte en enda påskkärring har passerat reviret och Matte missade flyget och blev kvar hemma. Hade man inte förstått att det var Påsk innan, när Matte växte upp, så blev det väldigt uppenbart på Långfredagen! ALLT var stängt. Man kunde inte ens gå på bio. Långfredagen var en väldigt sorglig dag och en väldigt svart dag. Mest minns Matte tonåren då man var skolledig och ville träffa kompisar och göra det man gör med kompisar när man är tonåring. Men på Långfredagen skulle man inte göra något alls. Mer än möjligen vara ute och promenera. En dag i stillhet och på den enda tevekanalen visades filmen Golgata. Varje år. Svartvitt. Färgteve fanns ju inte. Dystert. Att titta på Golgata innebar SORG. Inte för att Mattes föräldrar var religiösa, kyrkobesök ingick inte i vardagen i Mattes familj, men det fanns ju inget annat att göra än att titta på Golgata eller lyssna på radio. En urtråkig dag för den som ville ta vara på sitt påsklov.
Så annorlunda mot nu och det har Matte inget emot.Inte för att hon skulle göra annat än just promenera, men ändå. Matte tog med hundarna neråt vägen och det blev en staccatopromenad med ideliga stopp! Vägen är moddig och slirig och trång med plogvallsrester. Bilar kan bara mötas på vissa ställen och som fotgängare måste man göra sig smal när en bil kommer. Med två hundar i koppel och en tant vid vägkanten, på väg att glida ner i det snöfyllda diket, saktade varenda bilförare in vid passagen och många var ute och körde denna dag. Något som väl aldrig har hänt. Så trots den ovanligt täta trafiken på vägen och det sliriga väglaget som var svårpromenerat var de många bilisternas låga hastighet en glad överraskning! Det var lätt att glida ner i diket även för den bilist som körde slarvigt. Fotgängare var det inte så gott om och vädret var grått och lite vått med någon form av nederbörd till och från.
En hel del tid tillbringades ute på tomten vid hemkomsten och Dima var överlycklig över att grusgången börjat tina upp. Här kunde han gräva! Fort gick det att få till en grop mitt på grusgången. Matte blev tvungen att informera om skillnaden på att vända upp och ner på en snöhög och att göra detsamma med grugången. Matte ägnade sig åt att lasta en skottkärra full med snö och sedan köra ner den till bäcken och tippa ut snön där. Kul! Tyckte Dima och följde snöklumparnas färd nerströms. Kul, men bara en stund. Matte skottade fram våren i rabatterna där tulpanblad ivrigt stuckit upp några trevare längs husväggen. Med mängder med snö som rasat från taket och som skottats undan hade de varit väl dolda och skyddade. Till och med några små krokusknoppar stack nu upp ur den isiga snön som inte gick att få bort i botten. Med utlovad sol under Påskafton bör några vårblommor få chansen att titta fram.
Dima gör upptäckter även han när snötäcket sjunker ihop. En solcellslampa är en kul leksak! Iväg bar det med jordspjutet och där låg lampan havererad kvar i rabatten. De hundar som vuxit upp på tomten har fått lära sig från början var Matte ogillar att man gräver och skiter och vad man får använda som leksaker. Dima kom till ett revir helt täckt i snö. Han kan ju inte veta var Matte vill ha sina blommor ifred. En utmaning. Inte ens prydnadsbuskarna ser han som något som bör bevaras. En samling härliga pinnar som man kan slita loss och ligga och gnaga på. Medan Matte ser fram emot blommande spiréa, doftolvon och fina syrénhortensior. Dima ser en trädgård full med möjligheter! Han har inte levt i en trädgård tidigare. Matte får kanske omprioritera vad som är viktigt och inte. Men djupa hål mitt på grusgången får Dima INTE gräva.
Ett envist skärande ljud hördes från bygget, där en liten nybyggd stuga nu blir en dubbelt så stor stuga. Ungefär som på den av Kommunen underkända ritningen. En skärande sågklinga ungefär som det ljud Matte har konstant i sitt dövöra. Påtagligt nära tomtgränsen växer huset till sig och den stora granen kan inte längre dölja vad som sker för förbipasserande. Från Kommunens sida bryr man sig inte mycket om vad som sker om ingen frågar om bygglov. Den som frågar får oftast ett negativt besked. Den som inte frågar och bara bygger verkar komma undan utan åtgärder. Gång efter gång. Kan en så kan flera. Med "no speak" kommer man långt tydligen.
Till slut hade Matte tömt så många fulla skottkärror med snö i bäcken att hon tappat räkningen. Husse hade gått in. Aili satt på trappen och undrande om inte Matte skulle sluta jobba. Dima hittade nya projekt mest hela tiden och Matte ledsnade på det skarpa och envisa ljudet från bygget.
Flocken förenades i stugan och gick i viloläge, efter många timmar utomhus.