Onsdag.
Dagen ägnade Matte åt att städa, medan tvättmaskinen fick jobba. Modji gör som vanligt när hon fäller. Intensivfäller mängder med ljus och solblekt päls, samtidigt som hon sätter ny, mörk fin päls. Hon blir aldrig den Lapska Nakenhund som både hennes mamma Násti och mormor Gázzi blev. Med ett utseende liknande en Affenpinscher, när allt fallit utom den yviga kragen! Stora hårtussar i bollar samlas alltid på samma ställen av golvdraget och är bara att plocka upp. Men det är bara toppen på isberget. Ett tunt lager hår lägger sig fint som en mörkare yta över vardagsrumsmattan och trampas effektivt in. Där ligger hundarna när flocken samlas framför braskamin och teve. Enda sättet att återställa urspunglig bottenfärg på röllakanmattan, med hård och hundvänlig yta, är med hjälp av en effektiv gummiborste. Med teleskopskaft. Vilket Matte ägnade en god stund åt. Fint blev det! Braskaminen används dagligen för uppvärmning och glasluckan hålls rätt fin genom effektivt eldande. Den kan dock behöva snyggas till då och då när elden falnat, pyrt och sotat igen lite. Bästa rengöringssättet är att ta papper (tidningspapper funkar fint), blöta det och doppa det i vit/grå aska i kaminen. Sedan gnuggar man lätt luckan skinande ren. Eftertorkar med torrt papper. Inga kemikalier och gratis. Alltid till hands. Att sitta och titta på elden genom en kristallklar glaslugga är magiskt! Däremot inte att försöka skymta elden bakom en brunsvart igensotad glaslucka.
På kvällen tränade tre Lapska tikar och tre Lapska hanar tillsammans. Limes kullbror Epic med dotter Ainnas återvände till gruppen den här kvällen. Modji med två halvbröder och dotter Aili. Samt kompisen Kirou med annan släkt. Alla lika bra på det de gör i sitt sökande efter "försvunna" människor. Alla med stor motor och mycket energi och de ger inte upp i första taget, när de har en arbetsuppgift att utföra och ett problem att lösa.
Vittringsmässigt sattes de på prov den här kvällen! Gruppen tränade åter i den utrymda byggnaden med ett oaändligt antal dörrar, bakom vilka man kunde gömma sig för kompisarnas hundar. Alla hundar fick börja kvällen med att söka igenom byggnaden tomt. Utan någon gömd figurant och utan att man rört sig och lämnat vittring i alla rum. För att träna hundarna i att inte fixera sig på dörrar och skälla på måfå lite slarvigt. Den som var i störst behov av att lära sig söka tyst när ingen figurant var utlagd var Aili. Varför hon fick börja. Hon är intensiv och ambitiös och ibland kolliderar de olika känslorna och hon börjar glappa när frustrationen med stora vittringssvårigheter blir stor. Hon har helt enkelt svårt att hålla käften när hon har en vittring men har svårt att exakt spika vittringskällan. Hon vill så väl! Hon är så het! Då är det svårt att inte gå i skall. Även om det inte kan köpas som regelrätta markeringar. Frustrationsskall. Men svårläst och icke önskvärt. Precision vill Matte ha och Aili skötte sig med den äran! Helt tyst sökte hon igenom hela byggnaden. Hon valde själv att gå ut långt och in i rum långt ifrån Matte för att söka. Hon tittade ut genom fönstret på tre personer efter varandra som passerade. Under total tystnad! Hon vittrade i brevinkastet på ytterdörren där en tidning hängde på insidan. Helt tyst, trots passerande människor på utsidan.
Nästa uppgift för hundarna blev ett sök med endast en figurant gömd. Gömstället var en garderob och den övriga gruppen skulle ställa sig framför garderoben när hunden sökte av rummet. Aili tog vittringen av figuranten i garderoben genom den stängda dörren till rummet. Gruppen ställde sig framför garderoben och Aili blev brydd till en början. Men upptäckte snabbt att av alla störningsvittringar fanns ytterligare en vittring och den syntes inte. Hon frustrationsskällde på gruppen, men när Matte bad om "bättre" koncentrerade sig Aili. Hon tryckte sig förbi dem som blockerade garderoben, för att skallmarkera i dörrspringan till den stängda dörren. Där den gömda figurantens vittring kom ut. Alla hundar löste uppgiften på likartat sätt.
Hundarna kan mycket väl urskilja och lokalisera en osynlig människas doft bakom en stängd dörr blockerad av fyra synliga, tätt stående människor. Så svårt att lokalisera en specifik doft i ett rum med andra dofter utplacerade som störningsdofter, bör det alltså inte vara för en NW-tränad hund. Tänker Matte. Som tränat hundarna på eucalyptus gömd på en gammal olje- och bränslestinkande traktor. Vilket inte verkade svårare än att hitta lukten i trädgården. Som tränats på samma ytor gång efter gång i huset och på tomten där Matte bara bytt plats för eucalyptuslukten, för nya sök med få minuter emellan.
Gammal vittring, oavsett doft och färsk vittring känner de skillnad på. Men måste tränas att bara markera ny vittring! Olika människors vittring känner de skillnad på! Naturligtvis också på ett använt doftpreparat och kaffe eller annat doftande som läggs ut som störningsdofter. Så hur svårt kan det bli om man gömmer kaffe och annat på ett NW-sök. Egentligen. När de söker efter försvunna människor använder man ofta mat, gärna köttbullar och kläder som störningsdofter! Hundarna har ofta så oerhört mycket större kapacitet än vad vi någonsin kan ana. Vid sök efter försvunna människor i centrala Stockholm finns fler störningsdofter än vad som går att namnge. Flockens hundar har vid ett flertal tillfällen sökt i skarpa lägen i centrala Stockholm. Modji har lokaliserat en drunknad på fem meters djup, efter att ha saknats i en vecka. I centrala Stockholm.
Det är det som gör det så väldigt intressant att vara aktiv i olika hundsporter med sin hund! Inte minst inom deras paradgren - att använda sina nosar på olika sätt! Där slår de oss överlägset! Där vet de och inte vi! Där kan de lösa problem som vi inte klarar! Där kan de hjälpa oss att förstå omgivningen! Så varför inte låta dem göra det? Låta dem visa sin fulla kapacitet där vi själva inte har något att komma med. Varför bara låta hunden vi lever med få röra på benen tillsammans med oss och låta nosarbetet stanna vid att studera kissfläckarna från grannhundarna.
När de är kapabla til så mycket mer och där vi kan upptäcka saker vi varit okunniga om, utan hundens nos och hjälp. Lapska Vallhundar har bra nosar och är smarta nog att bearbeta informationen och dela med sig av den till oss. Nosarbete är det att både söka och spåra! VAD SOM HELST. Så låt hundarna få göra det för att få mental stimulans! Som får dem att må bättre än om de endast får använda sin ben på korta och långa promenader/vandringar. Någon visade på FB hur hunden fick söka morotsbitar hemma. Svårare än så behöver det inte vara.