Tisdag.
Vägarna i området var fortfarande täckta med blankis - men med smala och sporadiskt förekommande korta stråk, där dubbdäck och plusgrader lyckats slipa fram lite av asfalten under; detta endast längs en mycket kort sträcka nästan fram till brevlådorna. Rapporterade Husse efter morgonpromenaden. Det skulle inte gå att promenera i området. Det isgrus som spriddes i hög fart och endast längs ett stråk i vägens mitt skulle inte påverka framkomligheten för någon. Smalare än en bilbredd och skulle en fotgängare möta en bil och tvingas åt sidan var det såphalt och osandat.
Matte misstänkte att läget skulle vara annorlunda nere i byn en mil bort. Husse skulle hämta en sak på Ica och Matte och hundarna hängde med ner och bort från skogen och alla isiga vägar. Husse hade inget emot att hänga på Brottbymacken för att ta en korv och läsa Aftonbladet medan Matte och hundarna var ute och promenerade. Solen sken från en klarblå himmel och både Matte och hundarna behövde få en chans att gå på halkfritt underlag. Gå utan att spänna hela kroppen inför varenda fotförflyttning! Dagen måste tas tillvara helt enkelt. Här var det barmark! All snö hade försvunnit från både åkrar och vägar! En annan värld mot hemma i skogen. Reviret ligger i ett höglänt område där det ofta är kallare än i byn, som ligger låglänt i början av vikingarnas farled från Östersjön mot Uppsala - Långhundraleden.
Glad i hågen gav sig Matte iväg med hundarna från macken, där Husse blivit kvar, vidare mot kvarnen och kvarnstugan intill ån; som ännu är farbar med kanot vidare västerut. Här var det barmark! Inte ett spår av vare sig snö eller is! Matte fortsatte uppåt, till den renoverade och speciella kvarnen som har hela åtta vingar! Aili och Dima uppskattade barmarken med alla dofter och här hundpromenerar många från bostadsområdet intill. Matte har aldrig tidigare satt sig närmare in i den historieskrivning som gäller för just detta område kring kvarnen. Tack vare en stor skylt kunde Matte förkovra sig. Här är ett stort järnåldersgravfält och här finns något så ovanligt som en stor treudd med sidor på tjugfyra meter. Matte traskade vidare på det mjuka underlaget under ett rätt öronbedövande oväsen från den tätt inpå liggande motorvägen mot Norrtälje. En historisk plats mellan forntidens transportled längs ån och dagens transportled E18. Solen sken oupphörligt så här mitt på dagen och Matte boostade energi tillsammans med hundarna. Mycket bättre kunde det inte bli.
Klicka för större bilder.
Ån och motorvägen möttes så småningom där hagmarken tog slut och där måste Matte och hundarna göra helt om och återvända in mot byn. Vidare över motorvägen mot tätare begyggelse och Ica, som var målet för Husses bytur. Han lämnade sin hörna på macken, mätt och belåten och snart var flocken på väg hem till skogen och isen igen.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Under den timme som Matte och hundarna varit ute och traskat i solskenet hade det blivit blixthala och svartis på vägen hem genom skogen. Det gick bara att köra i snigelfart om man skulle hålla sig kvar på vägen. Den backiga och kurviga vägen var snorhal! Som någon skrev på FB ungefär samtidigt och varnade.
Hem kom flocken så småningom och Matte mådde gott när hon såg två nöjda hundar gå och knyta sig, medan Husse och Matte fikade i skymningen.