Tisdag.
En inte fullt så varm dag med "bara" 23 grader. Násti och Matte roade sig med att äta både svarta och vita vinbär direkt från buskarna. Solvarma och goda! Några jordgubbar och några smultron blev det också. Násti fick även följa med över till grannhuset för att lämna några lästa tidningar och den promenaden till intilliggande hus fick Násti göra som ett fritt följ. Vilket gick lysande med en liten godisbit i Mattes vänsterhand för säkerhetens skull. Även om sträckan endast var sjuttiofem meter längs vägen. Lite lydnadsträning och enskild uppmärksamhet uppskattades mycket! När Násti återvände till flocken tog hon gräsmattan i stora glädjesprång med ett jätteskutt över bäckfåran upp mot huset! Modji och Aili nosade noga i hennes mungipor och konstaterade att här hade veteranen i flocken varit ute på egna äventyr och dessutom hade hon fått godis! Bara hon! En annan gång är det någon annans tur.
Under eftermiddagen drog ett kompakt åskväder in, med hårda smällar rakt över huset och med regnet vräkande ner på tvärs under mycket hårda vindar. På 45 minuter föll det 30 mm regn och mycket nöjda kunde Husse och Matte konstatera att ovädret inte berörde någon av hundarna det minsta. De låg helt avslappnade i uterummet och var uttråkade när de inte fick gå ut.
På kvällen fick hundarna, Husse och Matte en stor och glad överraskning. Långväga besök av gamla vänner! På väg från södra Europa hem till Finland passerade Nástis partner vid tillverkningen av "Bröderna Brun-kullen", nämligen Harmi (Jahkkas Fabel)! I sällskap med sin son Oikku och Modjis farbror Murri! Kullbror till hennes pappa Musti. De hade mellanlandat hemma hos Harmis son och Oikkus halvbror Epic för en släktträff och nu dök de upp vid den lilla stugan i skogen.
Mycket motvillig tvingades Násti till en början att stanna kvar i stugan, för att inte bli omkullsprungen av glädjefnattande Aili och Oikku som är jämnåriga! Jisses som de kutade runt i trädgården! Aili först med Oikku efter. Det är sanslöst så snabb och smidig hon är och hon fintade honom och tvärvände ideligen. Modji lät dem hållas och när hon hälsat på gammelgubbarna ägnade hon sig åt nosande på alla nya kissfläckar i sitt revir. Det fanns väldigt mycket spring i benen på de två unga hundarna, som båda är rätt intensiva till sin läggning. En kombination skulle nog skapa kapplöpningshundar! Men så småningom svalnade även de och sökte sig till åskådargruppen. Lite andhämtning kunde behövas.
Därmed blev det läge för Násti och Harmi att åter mötas på tu man hand. Efter fem år! En fjortonåring och en trettonåring fann varandra direkt, trots uppehållet! Två lyckliga pensionärer visade tydligt att de gillade varandras sällskap mycket! Trots att inga knytt skulle tillverkas denna gång. Det var inte lätt att få till något fint foto och det berodde inte bara på den snabbt tilltagande skymningen. Inte hade gamlingarna tid att sitta stilla, nu när de nyss träffats och på nytt blivit förtjusta i varandra! Det var oerhört rörande att studera dem. De höll ihop och gick runt i trädgården tätt tillsammans och de såg verkligen mycket lyckliga ut!
Men kvällen led och färden hemåt skulle fortsätta på onsdagen för Harmi. Säg den lycka som varar beständigt. Ett nytt avsked måste ske och där rådde det ingen som helst tvekan om vad Harmi och Násti tyckte om detta! Icke sa nicke! Endera skulle Harmi bli kvar eller så skulle Násti följa med till Finland! Även om de föreföll rätt nöjda för kvällen med att traska runt tillsammans och nosa av varandra och kela lite, så inte ville de skiljas åt! Hit eller dit - men tillsammans! Ganska uppspelta var de båda två.
Det kändes inte helt lätt att tvinga Harmi ut genom grinden och Násti in i stugan. Länge satt Násti och tittade efter sin återfunne vän. Förhoppningsvis finns det något lyckat foto på de tu som minne av denna härliga kväll.
Tack för att ni kom och hälsade på!