Tack vare valppassning kom Matte iväg i går för att handla halsband och koppel till knytten. Matte hittade en suverän lösning med sex valphalsband på en karta för endast 99:-! Alla i olika färger. Koppel därtill, så blev det ändå inte så billigt. J. var behjälplig och pillrade loss fyra halsband från kartan och ställde in rätt längd på halsbanden. Så fint det blev! Vid läggdags kom Matte på något som inte stämde. Mattes tyskkunskaper gjorde att en noggrannare kontroll av texten på förpackningen ledde till en kontroll av halsbandens spännen. Just det. Det var snabbutlösande spännen. Halsbanden var avsedda för märkning av en kull helt likfärgade valpar! Inte för koppelträning. Därför saknades också öglor att koppla i. Snålheten bedrog visheten. Som så ofta. J. var åter behjälplig och pillrade fast halsbanden på kartan igen.... TACK!
Så vad gjorde Matte i morse? Tackade J. som erbjöd sig att åter passa knytten så att Matte kunde återvända till Arninge för återköp och nyköp. Nu blev det rätt men inte direkt billigare. Snyggt blev det i alla fall! J. satte på knytten deras fina halsband: Grönt på Mánnu, rött på Idja, lila på Lahji och blått på Lihkku. Hela eftermiddagen bar så knytten sina fina halsband! Längre än så kommer Matte inte att sträcka sig vad gäller utsmyckning av knytten! Eventuellt bling-bling får deras nya mattar förse dem med! Swarovsky eller så.
♦
Matte stökade till vedboden och fixade mer oreda än där var. Avsikten var att göra ett mindre "garagetest" med knytten. Inte så tokigt när man har tillgång till ett par ögon x-tra. Mánnu fick vara försökshund. Vädret tillät inte utevistelse, med duggregn hela dagen, men i vedboden var det ändå torrt uppifrån. Det visade sig att betongplattorna på marken var kalla och fuktiga och en lätt sömnig Mánnu frös. Testet avbröts mer eller mindre direkt. Lillkillen hann ändå visa att han var beredd att ta sig därifrån för egen maskin. Han klev upp på en lastpall och klarade att inte ramla mellan spjälorna. Därefter stoppades han in under Mattes jacka och blev snart varm igen. Vad Matte och J. hann se, tydde på en företagsam kille som inte blev sittande handlingsförlamad i en helt ny miljö och i en allmänt taskig situation. Han rörde på sig omedelbart och han sökte sig ut ur vedboden. Bra jobbat killen!
Gázzi och Násti fäller nu sin vinterpäls i sjok värda en rutinerad fårklippare. J. upptäckte furminatorn och tog med en hund i taget upp i skogen för borstning och så bjöds de dessutom på en promenad.
Knytten är knappast längre några knytt. De är mer som ligister, marrodörer, smågangsters, slagskämpar. Men ljuuuuvliga! De luktar underbart av valp och deras små skära magar är så härliga att pussa på! Valplukt = en blandning av valpkiss och trycksvärta... Skära valpmagar = små mjuka, varma och gosiga pälslösa fläckar som alltför fort växer igen.
I dag tog Matte porträttbilder på värstingknytten! De var lite lagom trötta och med den rutinerade valpfotograferingshandlern J. blev det faktiskt en del bra bilder! En fotostudio arrangerades i valprummet med ett fårskinn som bakgrund och botten för de små att stå och sitta på. Men tyvärr räckte dagens gråljus inte till, utan blixt måste användas. Ett hopp finns om bättre ljusförhållanden i morgon och då görs i så fall ett nytt försök till fotografering. Blixten ger helt fel färger på pälsar och ljusa teckningar. För mörkt och för ljust och alla mellantoner försvinner. Matte är inte en tillräckligt duktig fotograf för att få till det på ett bra sätt.
Ligistknytten är nu fullständigt sjövilda när de leker! De strimlar kisstidningarna och de attackerar och bits och slåss. De drar i allt som går att dra i och de har börjat visa humör och temperament. Den vackra Lahji har visat vad hon går för! När Matte skulle plocka ut tidningspapper ur hennes mun, vände hon blixtsnabbt på huvudet, morrade och högg! Precis som halvsyrran Modji! En Modjilookalike på flera sätt! Vid fotograferingen kände hon sig snuvad på en godisbit och morrade och visade garnityret mot handlern... Manlige Mánnu har skaffat monopol på platsen vid Mattes fötter när mat av något slag är på gång. Trollungen Idja har visat intresse för att dela platsen, men har jagats bort av brorsan! Idja slåss som en hel karl och gör allt för att bli en Ailukopia vad gäller uppfinningsrikedom i utbrytningsförsök. Sötnosen Lihkkus främsta vapen är att hon är liten och gudomligt söt! Sedan hugger hon blixtsnabbt och brottar ner sin bror och retar gallfeber på sin halvsyster! Hon biter sig fast i sin mammas svans och vägrar släppa taget! En skön samling som är som de valpar Matte tidigare sett växa upp och bli riktigt trevliga och dugliga hundar.
Tillbaka