Måndag - tisdag.
Aili har fått portioner bestående av mycket mer kyckling och mindre ris proportionellt sett. Fortfarande med en dos Fortiflora varje morgon och fyra måltider dagligen. Aptiten är god. Avföringen har gradvis "tjocknat" och blivit fastare vilket gett en mindre vätske- och näringsförlust. Antibiotikan, som även den påverkar magen negativt, är nu borta och kuren var bara sju dagar. En evig tur är att Aili är så mentalt stark! Aptiten har funnits där! Viljan! Om än inte orken. Varken psykiskt eller fysiskt till mer aktivitet än att ta hand om sin valpar. Dem har hon aldrig lämnat. Dem har hon månat om och hon vaktar tomten mer än någonsin. Under tisdagen bajsade hon inte förrän på sena kvällen. Det kändes som en vändning att magen verkade lugn och att hon hann ta upp näring, innan maten lämnade henne. Skitsnack har det varit mycket här hemma länge nu. Men Ailis liv hänger ju på att hennes mat blir kvar i magen och att hon kan ta upp näringen. En inflammation i mage och tarm är förödande när man är en hund och inte väger mer än 16 kilo normalt. Men på kvällen kom det en liten korv och mer normal till färgen. Inte gul och lös skit längre. Vilken glädje!
Allt detta med Ailis måltider och tillagning och medicinering har pågått samtidigt som valparna avvänjs och lär sig äta uppblött valpfoder fyra gånger om dagen, vilket blir fem när de växer. Dagarna har hängts upp på måltider för alla, samt medicineringen av Aili. Samt den så oerhört viktiga valphagen som skulle byggas. Nu är hagen klar och valparna har flyttat ut i den dagtid och nattetid bor de i köket och matrummet. De äter valpfoder och de växer och de skiter alla många gånger dagligen. Äter och skiter och Matte matar och både Matte och Husse torkar skit. Dagarna reducerade till vad som är huvudsysslorna i den lilla stugan i skogen.
Läget känns äntligen stabilare. Både kring Ailis hälsa och valparnas förmåga att få mat utan att belasta Aili. Ailis fukteksem har minskat påtagligt och att hon inte ger di mer än ett par-tre gånger varje dygn nu och ligger ute och luftar tuttarna, ger tvättningarna och insmörjningarna med Idomin större effekt. Modji har fått umgås med valparna och nu i halvtid innan de flyttar råder harmoni i flocken, där alla har hittat sina platser i den nu utvidgade flocken.
Kullen känns fortfarande väldigt jämn till sitt sätt, men hade inte "Carportan"-Fanndi fötts i just carporten, så hade Matte trott sig ha fått en bortbyting från en Finsk Lapphundtik med från Albano efter kejsarsnittet! En fullständigt ljuvlig pälsboll! Med en svans som visar vart den är på väg! Men mormor Modji har en far som har en mor som har både den pälsen och den svansen som liknar en Finsk Lapphunds, liksom sin syster. Fantastiska pälsar! Modjis superfina pappa Musti (Miehttebiekka Muohtti) blev en kärlek som Matte hade svårt att lämna kvar i Fredrikshamn/Hamina och tårarna rann. Som tur var fick Modji väldigt mycket av sin far, vilket Matte uppskattar oerhört mycket! En veckas boende tillsammans med Musti var en gåva och än mer när han gav Matte Modji. Vilken kille han var! Räddningshund med fina poäng på mentaltestet LT. Ibland dyker gener från tidigare generationer upp och kanske är det just Mustigener som dykt upp hos pälsbollen Fanndi med glad svans!
Klicka för större bilder.
