Söndagen präglades av trädgårdsarbete. Efter en dag med mycket bilåkande föreföll hundarna njuta av att slappa på tomten när Husse och Matte jobbade. De fick en morgonpromenad när Husse gick och hämtade tidningen, men i övrigt fick de rå sig själva hela dagen. Ytterdörr och altandörr stod öppna, sol och moln om vartannat, en relativt svag vind och tjugo grader. Inte så pjåkigt! Vare sig för två eller fyrbenta. Tillräckligt varmt för att inte frysa eller behöva mängder med kläder och tillräckligt svalt för att orka jobba med kroppen. Hundarna växlade mellan ute och inne, sol och skugga, glasverandan och gräsmattan, passivitet och aktivitet. Rätt många passerade reviret till fots under dagen, med eller utan hundar och på det hela taget fungerade skvallerträningen bra.
Det myckna regnandet lär sätta fart på växtligheten och Husse tog fram trimmern för att slå gräs inför Midsommarhelgen. Tyvärr så gick alla fina blommor hädan längs diket utanför huset när alla kanter hyvlades. Nu kommer endast maksrosor och en växt som ser ut som små glesa granar och finns överallt längs vägen och var namn Matte förgäves sökt i både sin flora och den av Mor ärvda, med många egna anteckningar. Inget man vill ha i en midsommarbukett i varje fall. Denna växt finns även i rabatten intill vägen och sprider sig uppenbarligen minst lika lätt som makrosorna. Tidigare var detta dike välbesökt av dem som ville få ihop blommor till midsommarstången! Nu var dikeskanterna så lösa och uppluckrade av regnandet att marken rasade under Husses fötter när han försökte slå av de höga maskrosstjälkarna och bladrosetterna. Hur kan den hårda beläggningen på vägen månne hålla då, när tunga lastbilar pressar ut kanterna? Det visar sig nog relativt snart.
Matte tog itu med beståndet av Rönnspirea mot granntomten. Det är en fin liten djungel där lyabyggande hundar gärna kryper in. Tyvärr hade det myckna regnandet nu fått en del i kanten att vika sig ner mot marken, under tyngden av de våta bladmassorna och viss avverkning måste ske, stam för stam. Varför Matte tog busksaxen till hjälp och klippte och klippte och klippte lite till. Till slut var det bara upprättstående stammar kvar och denna beskärning/förynyngring direkt efter blomning var egentligen inte helt fel. Mitt på infiltrationskullen låg sedan en jättehög med halvhårda stammar och stora blad som var för mjuka för att köra i kompostkvarnen tyvärr. De måste fraktas till tippen.
En dag full av arbete led mot sitt slut och i kvällssolen åts det grillade hamburgare utan bröd men med grönsaker och till det delades en kall och god ljus svensk lager. Samt snackades hund. Rasklubb och surr därikring. En klok person hade skrivit på forumet om det märkliga system som härskar i denna klubb, där medlemmarna inte får rösta på årsmötet. Som heter Riksstämma och styrs av delegater som utsetts av distrikten. Mycket märkligt! På så vis kan en enda person få ett onaturligt stort inflytande. Det känns inte bekvämt. Skaver. Att som rasklubbsmedlem lägga tid och pengar på att resa genom halva/hela landet för att närvara på ett möte i rasklubben, när man ändå inte får göra sin röst hörd är ju inte speciellt lockande. Tycker inte bara Husse och Matte helt klart. Varför får inte medlemmarna i klubben rösta kan man undra. Varför ändras inte detta märkliga system, som ifrågasatts av flera under årens lopp. Några skulle förlora på en förändring kanske. Många funderar naturligtvis. Varför är det på detta viset?