Tisdag.
Matte går som på råa ägg. Mycket försiktigt. En läkningsprosess pågår i knä med omgivning och ännu motsäger inget Mattes egen diagnos: ledvätska har läckt och fyllt omgivningen, med svullnad och smärta som resultat. Något som tydligen kan hända i artrosknän och sådana har Matte gott om. Vätska lyder tyngdlagen och vartefter svullnaden runnit vidare neråt, har rörligheten ökat och smärtan minskat. Initialt låg allt i knävecket och hindrade effektivt all rörelse och belastning, med en påfrestande och hindrande intensiv smärta som resultat.
Matte smorde in med Voltarensalva och kylgel och vilade dagen igenom. Med korta rörelsepass/kryckpromenader för ökad cirkulation och därmed bättre läkning. Sniglar hade invaderat potatisblasten och stillastående, snigelplockande och tagande dem av daga, belastade inte knät. Dagen var fuktig och varm och hundarna vilade med Matte. Hoppades på sockerärtor, men alla är uppätna nu. Matte frestade med svarta vinbär, men bara hon själv var sugen. De vita vinbären är favoriten för egen del. I växthuset delade Matte och hundarna på en mogen gurka och det gick hem! Läskande gott i värmen!
Vid tretiden dök Mattes yngste son upp, för att ta med hundarna på skogspromenad. En egen önskan om att på semestern röra på sig och helst i skogen, kombinerades med att titta över och ta med Aili och Dima. Sonen ville gå mycket, trots värmen! Varför hundarna fick fick varsin promenad för enkelhetens skull. Ett koppel är enklare än två, när man går på smala stigar. Dima fick hänga med på en tur runt den närbelägna sjön och farten var hög uppenbarligen! Tillbaka kom duon redan efter fyrtiofem minuter och sonen var genomsvettig och hunden såg flåsigt nöjd ut! Han hade fått en ny kompis!
När sonen bytte hund och genast gav sig iväg igen med Aili, ville Dima absolut hänga med! Det är inte kul att gå samma vända två gånger, varför Aili fick en kortare men mer kuperad promenad genom skogen. Här var det svalare och behagligare med öppen tallskog över bergknallarna, än nere intill sjön med tät skog. Tre kilometer rakt västerut, mot gamla landsvägen och en golfbana bar det. När hus började skymta mellan träden, gjorde son och Aili helt om. Sonen föreföll nöjd med både sällskapet och det myckna gåendet, i fina skogar och omgivningar. Ännu svettigare efter den andra skogspromenaden. Aili och Dima sträckte ut sig i skuggig svalka och gick i viloläge och sonen längtade hem till duschen och förhoppningsvis en väntande middag. När han rörde sig mot grinden fick Dima fart under tassarna! Han ville så gärna följa med sin nya promenadkompis! Sonen såg och kunde inte motstå Dimas tydliga vilja att följa med! Han måste vända om och ta farväl lite extra noga av den längtande hunden vid grinden. Mamma- / Mattehjärtat smälte.
Dima stod länge nere vid staketet och saknade sin nyfunna kompis. De har naturligtvis träffats förr - men aldrig på tu man hand tidigare.
Två mycket nöjda hundar gjorde tidig kväll. Det är guld värt att ha någon i närheten som rycker in när det behövs. Snart får Matte betala tillbaka, genom att vattna gurkplantor och tomater när son och sonhustru far iväg ett tag. Tjänster och gentjänster. Ge och ta.