Efter att ha tagit det fysiskt lugnt efter vaccinationen, så som man ombeds göra när hundarna vaccinerats, begav sig Matte iväg på långpromenad med hundarna på tisdagen.
I helgerna är det rätt många som är ute och traskar kring den mycket närbelägna lilla skogssjön, varför Matte föredrar att bege sig dit när det är vardag och färre är ute och går. Att avnjuta naturen, skogen och sjön gör Matte absolut helst ensam, vad gäller människor! Men allra helst tillsammans med hundarna! Att rida barbacka i skogen i timmar med lösa och följsamma hundar, har annars varit några av de bästa stunderna i Mattes liv. Om en dryg vecka skall Matte åter sitta på hästryggen under dag i skogen, men utan hundar och i sällskap av son och sonfästmö. En dröm som skall bli sann. En julklapp!
Gott nog var det att denna vårdag, med en hel del sol, kunna gå med Modji och Aili längs stränderna. I en skärgårdliknande natur med skog, klippor, hällar och lite våtmark längs kanten i norr, där en vidsträckt myr gav en vargfamilj livsrum för en del år sedan. Rialareviret, som med misstänkt mänsklig hjälp upplöstes när den sändar försedda tiken försvann spårlöst. Så och sändaren.
Modji och Aili vet vad frihet under ansvar innebär och skötte sig lika bra nu som tidigare. I den smala skogsremsan mellan bebyggelse och sjö, lälngs den södra stranden, undviker skogens djur att vistas för det mesta. Då det där finns en omtyckt promenadstig som traskas av många hundägare. Men naturligtvis finns det rådjur även här! Halvtama rådjur som växer upp inpå människor och hundar och inte slutar äta bara för att människor med kopplade hundar dyker upp. Som varken ser människor eller hundar som någon fara.
I många Lapska Vallhundar finns det mycket jaktinstinkt! Modjis halvbror Pirak (samma mamma - Násti) tog tidigare i vinter en Ripa! Ailis pappa har visat sig vara en duglig jakthund vad gäller skogsfågel.
Nu njuter Matte frukterna av många års mycket medvetna träning i att kunna låta hundarna gå lösa. Sedan de var valpar har de drillats i att vara uppmärksamma på flockens sammanhållning, Mattes "flockledarroll" på promenaderna och vilka regler som gäller när man vistas i skogen. Vilket avstånd som gäller när man är okopplad. Medveten träning med en stegringsplan och fullt fokus på att läsa hund STÄNDIGT vid vistelse i skogen. Skall man träna sin hund att vara lös i skogen/naturen måste man vara 100% NÄRVARANDE.
STEGET FÖRE - LÄSANDE HUND OCH BARA EN HUND LÖS I TAGET. DET RÖR SIG OM HUNDTRÄNING!
Det finns uppenbarligen de som tror att när de släpper sin Lapskslyngel/slyngla i puberteten och den drar ivgäg på vilt - så kommer det att gå över när hunden blir äldre.
Så är det inte. Det är naivt att tro att de ovanor som en ung individ ägnar sig åt bara går över av sig själva, om man inte påtalar det olämpliga i uppförandet och stagar upp tonåringen. Oavsett antal ben. En viltintresserad och på egen hand jagande ung hund blir inte automatiskt en vuxen hund ointresserad av vilt och självständigt jagande. Den lär sig och blir bättre och bättre på det den gör. Även på att lura sin ägare. Lapska är smarta! Mattes första Lapska Vallhund Gázzi lurade Matte åtskilliga gånger och av henne lärde sig Matte mer än av någon annan hund.
Skall man ha några chanser att i framtiden kunna gå med lös hund i naturen måste man börja träningen tidigt. Generellt, men olika raser kräver olika mycket och olika typ av träning. Vissa hundar kan aldrig någonsin tillåtas vistas lösa i naturen. Instinkerna tar över allt som är inlärt. Valpen/unghunden får inte tillåtas vinna en en enda vinst där den får möjlighet att dra iväg och driva vilt. Så snart den lyckats dra iväg på vilt en enda gång har den fått en vinstlott och redan där har man själv förlorat massor.
Matte har lärt sig den hårda vägen och genom många egna misstag. Efter att ha haft både en Siberian Husky som ALDRIG fick vara lös, två Husky/Schäfermixar som drog som helt unga och som efter ett jättejobb kunde vara lösa överallt och aldrig drog iväg på någonting ensamma. En Lapsk som drog iväg så snart en chans uppstod och inte kunde vara lös förrän som äldre senior. En Lapsk som liknade sin mor rätt mycket. Matte var en korkad idiot och lät dem vara lösa samtidigt.... Modji har aldrig någonsin dragit iväg. Hon fick aldrig chansen som ung. Aili blåste Matte en gång och jagade iväg räven från reviret och sattes sedan i separat hårdträning vad gällde regler för vistelse i skogen. Med en tydlig stegringsplan.
Det innebär att Modji och Aili nu inte får gå lösa någonstans där skogen är stor och viltrik och där sikten inte är fri långt bort. Hundar är hundar och djur har instinkter och egna agendor och kan inte vara helt förutsägbara. Någonsin. De får bara vara lösa på noga utvalda platser.
Modji är drygt tolv år och Aili sju och ett halvt. Nu vet de vad som gäller och Matte kan läsa sina hundar. De är mycket vana vid att jobba med Matte lösa på stora frisök och har en inlärd följsamhet under arbete. Promenader på golfbanan eller i gles skog sker som arbetspass i viss mån. Med god kontakt och dirigeringar och flocken skall hålla ihop. De släpps aldrig någonsin utom synhåll eller tillåts bli efter eller komma före med för stort avstånd.
Man kan inte gå och prata med en kompis som sällskap, vare sig fysiskt eller i mobilen och ha hundra procent uppmärksamhet på sin lösa hund! Man missar definitivt när hundens kroppsspråk är lågmält och viskande. Man missar när rådjuret, haren eller värre - vildsvinet visas i närheten.
Är man helt närvarande med sina hundar upplever man så mycket mer! Man ser så mycket mer! Hundarna visar oss människor så mycket som vi annars hade missat. Om vi bara lyssnar. Det är som när man är ute med små barn. De missar ingenting!