Hej igen!
Det senaste inlägget skrev Matte lördagen den 13 augusti om fredagen innan. Den lördagen ägnades åt packande och förberedande av Ailis semsterresa till Åland. Hon var inspirerad av sin son Sumo, som skickat fina vykort från både Furuvik och Gotland och nu ville även Aili komma iväg på en resa för lite nya intryck!
Faktum är att denna resa var planerad redan i början av juni och Matte hade just börjat leta hotellrum, när alla planer på resande måste skrinläggas. Två närboende katter måste få en vikarierande människa och Matte, som känner dem sedan tidigare, måste rycka in som kattvakt på obestämd tid. Det visade sig dröja sju veckor totalt innan Matte blev överflödig i de båda katternas liv, när deras ordinarie människa tillfrisknat och återvänt hem.
Under denna tid försämrades Modjis hälsa och den resa som initialt var planerad att göras med både Modji och Aili blev nu en annan resa. En resa med bara en hund. Något som kändes mycket ovant, då flocken bestått av fler än en hund under väldigt många år. Nu blev det en första resa för Aili utan hundsällskap av en äldre hund. En första båtresa till Åland utan sällskap av mamma Modji. Första tillfället när Aili var på Åland för att träna i ruiner ägde rum när hon var nio månader. Nu fyller hon snart nio år och skall vänja sig vid att fronta livet på egen tass. Som ett skramlande bildäck på Rosella från Kapellskär till Mariehamn. På utresan söndag morgon den 14.8 var det påtagligt få bilar och passagerare. Smått öde överallt på båten!
Klicka för större bilder.
Aili fick gå uppför många smala och branta trappor för att komma till däck fem och djurrummet. Ett rum svalare än andra utrymmen på båten, avsett för djurägare och deras djur. På denna resa var Aili ensam hund här och fick en resvan katt som sällskap. Vars husse släppte ut katten lös i rummet, i vetskap om att katten förblev hos sin husse. Aili föredrog att tänka bort katten och vände den ryggen efter en stunds studerande.
Efter det att Aili installerat sig på hotellrummet fick hon gå en promenad i Mariehamn med Matte och Husse, som ville ha mat i magarna. Aili hälsades välkommen med en stor vattenskål på en uteservering. Efter lite vila på ett för varmt hotellrum var det dags för en kvällsträning strax utanför stan.
Aili fick ett stort frisök/ytsök på en stor inhägnad verkstadstomt med egen kaj och brygga. I en förtöjd båt hittade Aili en trevlig tjej som gömt sig bakom styrhytten.
Kvällen blev sen och när Aili och hennes människor kom tillbaka till hotellet var alla parkeringsplatser upptagna och alla matställen och mataffärer var stängda. Aili hade fått middag före träningen, men Matte och Husse åt mitt på dagen och det var länge sedan nu när klockan passerat tio. Killen i receptionen fixade i smyg några brödskivor och ostskivor och tipsade om parkeringsplats till tidigt nästa morgon - men inte längre! Natten var sömnlös då hotellrummet var som en bastu. Ingen ventilation alls.
Måndag.
Förmiddagen var lika het som tidigare dagar med minst tjugofem grader i skuggan. Matte tog en ensam nostalgipromenad på en timme, för att hålla kroppen igång och för att påminna sig platser hon besökte med sönerna, när de fick åka utomlands för första gången för mycket länge sedan! Hotellet var för övrigt detsamma som då. Tyvärr i väldigt oförändrat skick sedan 1980-talet.
Mitt på dagen fick Aili besöka Stallhagens Bryggeri där Matte och Husse bjöds på lunch av en hundkompis, väl förtrogen med både rasen och räddningssök. Mycket hundsnack och en mycket trivsam stund i välbehövlig skugga. En del inköp gjordes och färden gick tillbaka in till Mariehamn för vila för Husse och Modji och lite mer stadsflanerande för Matte. Som rätt snart kände sig nöjd i hettan.
I kvällningen traskade Aili med sina människor ner till småbåtshamnen i öster. Här kunde Husse och Matte få lite kvällsmat och även här serverades Aili en stor skål med kallt vatten. Kvällsbrisen fläktade fint och lite lågt stående kvällsol störede inte alls. Utsikten över Slemmern mot Jomala från strandserveringen var fantastisk i kvällssolen.
Därifrån fick Aili gå på kvällspromenad bort förbi Lilla Holmen till Tullarns äng och hon fick även sig till livs lite historia i labyrinten/Jungfrudansen från forna tider.
Tisdag.
Av ren utmattning sov Matte och Husse denna natt - trots frånvaron av luft att andas i rummet. Men morgonen blev tidig. Båten hem skulle gå klockan fyra på eftermiddagen, vilket gav en hel del tid för en tur upp till Eckerö. Där besöktes det imponerande och överraskande stora posthuset, som även fungerat som tullstation och militärförläggning i olika omgångar av olika länder. Åland har hört till Sverige en gång i tiden, även till Ryssland och tyska soldater har också varit här. I år firar Åland 100 år med självstyrelse.
Från Wikipedia: Ålands självstyrelses lagting sammanträdde första gången 9 juni 1922. Julius Sundblom valdes till talman och Carl Björkman till lantråd, Den 9 juni blev därefter Ålands självstyrelsedag
Post- och tullhuset på Eckerö.
Aili testade den klassiska gungan tillsammans med Matte. Träning av instabilt underlag! Lite historia,kultur och hundträning på en gång. Matte besökte konsthantverkutställningar i byggnaden.
Härifrån for Aili ut till sjöräddningsstationen i närheten. Därifrån gick postrodden över till Grisslehamn som en del av postvägen mellan Stockholm och Åbo och vidare österut.
Ännu en restaurang med uteservering besöktes sedan och även här serverades Aili en stor skål med kallt vatten! Efter en period när nästan alla förväntades vara hundallergiska förefaller hundar nu vara mer än välkomna på väldigt många matställen! En trevlig utveckling tycker Aili! Så även hennes människor.
Sedan var det dags att bege sig söderut och till hamnen för hemfärd. Nu på hemresan var båten väsentligt mycket mer välfylld än på utresan. Aili var långt ifrån ensam hund i djurrummet! Även en del icke djurägare sökte sig hit för att njuta av rummets svalka. Matte handlade en del i taxfree och skulle packa om inköpen. Då passade Aili på att skaffa sig lite eget utrymme, genom att helt sonika snabbt inta den en kort stund tomma väskan! Hon satte sig i väskan och frågade Matte om det var tillåtet. Det tyckte Matte att det var och snabbt rullade Aili ihop sig och somnade. En klok hund som såg chansen och tog den för skapande av en egen vrå för vila, när det vimlade av hundar runt omkring henne.
Utvilad anlände Aili sedan hem och kunde inspektera sitt revir. Kvällen tillbringade hon i svalka ute på tomten med full koll runt om.
Hon såg rätt nöjde ut där hon låg på altanen, innan hon gjorde kväll tillsammans med sina människor, efter en första semesterresa som ensam hund med sina människor. Aili skötte sig exemplariskt hela tiden! Hon kan vara stolt över sig själv!