Måndag.
För första gången på ett par år, kunde Matte åter gå Älgebyrundan med hundarna. Trots snö och trots halkrisk och trots högt vattenstånd. Denna promenadrunda går rakt igenom det egna frititdshusområdet, över allmänning/beteshage och in i ett likadant fritidshusområde, båda avstyckade från en stamfastighet, Ekskogens gård, från 1600-talet. De båda områdena omges av tre sprickbildningssjöar som är rester från istiden och området hörde till skärgården i en avlägsen tid. En del av Roslagen. Mycket kuperat med många små sjöar och slättmark på gammal sjöbotten.
I detta landskap, nu försett med små fritidshus där allt fler bor året runt, traskade alltså Matte med sina hundar. Sista sträckan går längs sjön Hoven med sina släta badklippor och två små sandstränder i söder mot stugområdena. På norrsidan är det mer vassrika stränder och här sträcker sig skogen norrut, sammanhängande och obebyggd. Kärnområdet i det vargrevir som fanns här i några år nyligen.
Matte gick med kopplade hundar hela vägen. Även längs med sjön där hundarna annars brukar få springa lösa. Sjön är istäckt med is som var blöt och upptinad när snön täckte den. Livsfarligt att beträda! Hundarna ser inte var fast mark slutar och vit frusen youghurt tar vid. Här uppe vid den helt runda skogssjön med "vildmark" runt merparten och där inga hus är synliga från stranden, trivs Matte när hon får vandra ensam med hundarna. Matte suger i sig välbefinnande och lagrar för framtiden. Minnen av varje enskild promenad med de tre hundarna, väl medveten om att detta är speciellt. Kan upphöra när som helst. Minns promenader där Gázzi var med och inte Aili. Åren går, hundarna och Matte blir äldre. Två års påtvingad avhållsamhet fick Matte att inse värdet av att kunna gå obehinrat. Värdet av att kunna bo ute i skogen med en skogssjö 500 meter hemifrån. Värdet av att ha tre härliga hundar som sällskap!
Matte stannade upp då och då, blickade ut över den snötäckta sjön och bara njöt. Mulet var det, snöregn i luften, ensligt och härligt! Tankarna for.
Matte har på senare tid fått positiv feedback för vad hon gjort med sina hundar. Med ett kennelnamn blir man "odödlig och förekommer för all framtid" i hundars stamtavlor. Kennelnamnet blir negativt eller positivt laddat för att man som uppfödare gjort dumma saker eller bra saker Det är självklart roligare att bli förknippad med något bra än något dåligt. När Matte i höstas ombads skriva och berätta om hur hon tänkt inom hunderiet och sedan fick se detta i tryck i en klubbtidning, tillsammans med många bilder på de egna hundarna i olika situationer, kändes det stort! Känns stort.
Efter 1½ timme återvände Matte och hundarna hem och på en direkt fråga svarade hundarna att de ville följa med in och fika framför brasan. Under det att snön föll allt intensivare.