Juldagen, Annandagen och söndagen.
Nej, rubriken alluderar inte på att Lapskflocken tränat på att fira jul. I stället har det tränats hund under juldagar! Närmare bestämt sök med träningsgruppen i en bergtäkt i närheten. Matte har ägnat mer tid och energi åt att träna med sina hundar, än på att vara inne i stugvärmen för att mysa framför braskaminen och peta i sig godsaker.
Juldagen blev en dag för iordningställande, efter det mycket stämningsfulla julfirandet ute på den kylslagna punschverandan, med Mattes båda söner. Hundarna fick några korta promenader och utevistelse på tomten, men till största delen höll sig Lapskflocken i stugan medan snön vräkte ner timme efter timme! Fyra minusgrader och en decimeter nyfallen snö var vad som gällde på Juldagens kväll! Mer jul än så blir det inte i en liten stuga i skogen.
Klicka för större bild.
Annandagen.
Träningsgruppen samlades vid den låsta grinden klockan tio för sökträning över stora ytor i dagsljus under dagen. Teknikens under gör att Matte kan ringa till grinden och be den öppna sig. Märkligt men jättebra!
De två nykomlingarna hälsades varmt välkomna och de uppskattade båda den myckna snön! Första rejäla snötäcket för lilla Vinja - Labbetjej på nio veckor och lilla Lo - Springertjej på ca tre månader. Hemma hos dem hade det inte alls fallit lika mycket snö och småtjejerna fick möjlighet att leka loss tillsammans på obegränsade ytor. De tog för sig, men var inte fullt så benägna att söka upp områdets ytterkanter var för sig, som de Lapskknytt Matte släppt loss i området.
Fyra bruna Lapskkillar på fem veckor bara försvann i varsitt väderstreck och slutade inte springa..... Deras mor Násti såg dem dra iväg och verkade nöjd med det. Lugnt och skönt och lite egentid! Tänkte hon nog. En smärre skräckupplevelse på platsen sommaren 2011. En av dessa springglada bruna killar var med även denna dag och farten och nyfikenheten har Lime inte förlorat under årens lopp! Det är en glädje att få följa honom varje vecka, liksom hans systerson Sumo som också ingår i träningsgruppen. Nog är Lapskvalpar väldigt självständiga i jämförelse. Lite för självständiga för en del som väntat sig något följsammare vid valpköpet.
En decimeter snö och dimma bäddade in sökområdet i ett vitt och grått förmildrande ljus, där underlagets alla ojämnheter upptäcktes först när man klev på dem.... Varför Matte fick en oplanerad flygtur. Högerfoten placerades mitt över en osynlig asfaltkant, vilket resulterade i att Matte kastades framåt mot Aili, som frisökte springande strax framför den flygande Matte. Naturligtvis var flygturen snabbt avklarad men kändes som en horisontell slowmotionupplevelse strax ovan marken. Matte landade i ett magplask med framåtsträckta armar och lyckade använda farten framåt till att snabbt rulla runt och resa sig upp. Landningen var mjuk och fin, då Matte av naturen är rätt väl stötdämpad i fronten.
Aili stannade upp och frågade vad Matte pysslade med, men jobbade snabbt vidare i sitt sökande efter vittring och figuranter, bland en del föremål placerade längst bort i bergtäkten. Aili fyndade och skallmarkerade fint. Alla hundar fick stora frisök med en figurant placerad mycket långt borta bakom en stor stenhög. Detta gav svåra vittringsförhållanden, då vinden stundtals var obefintlig. Både Modji och Aili valde att ta sig upp på den stora högen med vassa stenar, för att fånga vind och vittring. Några hundar sökte sig runt högen i marknivå. Vinden kom i pustar från olika håll då och då och gav varje enskild hund olika vittringsförhållanden. En realitet när man tränar sök är att vad som gällde för en hund inte nödvändigtvis gäller för nästa hund och att arrangera fullständigt rättvisa prov och tävlingar i sök är nästan en omöjlighet, när allt bygger på vind och vittringar.
Under fikapausen tilläts småtjejerna vara lösa och socialträna bland alla marksittande människor med kaffemuggar och mackor i händerna. De två valpmattarna, inte olika småbarnsmammor, hade fullt sjå att få i sig något i sin iver att hålla ordning på de nyfikna och godissugna sötnosarna! Att ha en valp som skall socialtränas är inte lika enkelt när livet blivit som det blivit, med det stora C ständigt närvarande. Man signalerar ständigt avstånd och man umgås inte tätt inpå andra och vistas inte i miljöer med mycket människor. Ett klart hinder under den så viktiga präglingsperioden, som är så ooändligt viktig och där man som valpköpare bara får en tredjedel att ta vara på av de tolv veckorna. Ingen vet heller när denna C-situation ändras och hur mycket alla 2020-födda valpar, Coronagenerationen, missat i form av social avhållsamhet. Inte en helt optimal start för en valp tyvärr och något man som hundägare kanske får jobba med lite extra framöver.
Många valpar har levt sitt första år ovanligt isolerade vad gäller både socialträning och miljöträning, när livet blev som det blev 2020. Inget vanligt år på något sätt. Inte heller för en valp som skall fostras till att bli en social varelse, van vid många olika människor från valpstadiet. Träningsgruppens två nykomlingar har det ovanligt väl förspänt med hundvana familjer och en stor träningsgrupp med hundvana människor och vuxna hundar i en utvidgad flock. Inte alla förunnat tyvärr.
Söndagen randades med töväder och snön rann bort snabbt. Dagen innan var ett av ekipagen i träningsgruppen förhindrat att vara med och träningsområdet ligger inte så långt bort från Lapskflockens revir. Modji och Aili skulle säkert uppskatta lite mer träning, även om vinden nu var svinkall och i byarna var det stormstyrka! Det visade sig ha varit upp till 24 sekundmeter längs Roslagskusten. Regn väntades. Är man nörd så är man. Husse och Matte lämnade brasvärmen efter morgonfikat och återvände till bergtäkten. Den som inte kunnat var med och leka dagen innan fick två rejäla sök i området och skötte sig jättefint! Matte behövde inte sitta på marken intryckt i en stenhög alltför lännge innan hon hittades.
Modji och Aili fick varsina frisök och skötte sig fint. Nu såg Matte asfaltkanten och höll sig på benen och Aili kände sig trygg där hon fått starta sitt sök i medvind. Mycket snart vinkade Aili "hej då" till Matte och gav sig "iväg ut över fjället för att hita försvunna renar". Typ. Aili satte full fart och försvann bakom några gigantiska jordhögar längst in i bergtäkten, ett par hundra meter framför Matte. Matte traskade på och plötsligt dök Aili upp i fjärran i full fart på tvärs nedanför bergsidan. Farten var mycket hög och Aili jobbade nu mot vinden för att fånga vittringen. Hon sågs senare vända upp mot vinden för att vika av in bland de glest spridda stora föremål som var nya i området och Matte mötte upp. Aili hade sprungit massor och Matte hade endast behövt gå ett mycket kort stycke in i sökmrådet. Här är Lapsk Vallhund helt perfekt för jobbet!
Snart hördes Aili skälla inne i en turbinliknande stor metalltub, som gav skallet en öronbedövande resonans. Ytan var välvd och mycket hal och svår att gå på, vilket inte hindrade Aili att gå längst in.
Klicka för större bild.
Den första figuranten var hittad. Aili sattes i arbete igen och fyndade nästa figurant i en likadan turbin. Modji fick ett snarligt sök och skötte sig mycket bra även hon.
Efter en förmiddag ute i den kyliga och hårda vinden återvände Lapskflocken till brasvärmen i stugan. Kaminen hade knappt hunnit kallna under träningspasset. Varm glögg och en macka satt fint.