Det var ett envist stilla strilande hela söndagen. Det bara regnade och regnade. Inget väder för trädgårdsarbete eller långpromenader. Husse tog med sig Modji och Násti när han for till tippen och där var det långa köer. Många andra gjorde detsamma denna dag. Matte tog med sig Aili till bakluckeloppisen vid Roslagsstoppet intill E18 Norrtäljevägen och där var det väl bara hälften så många försäljare som vanligt. Trots gott om parkeringsplatser på infartsparkeringen, valde förvånansvärt många att köra upp sina bilar på de våta gräsmattorna, för att parkera så nära som det bara gick! I vissa fall sparande endast tio meters gångväg till grusplanen där loppisen fanns. Hur bekväm/lat får man vara?!
Så snart Aili kom ut ur bilen stannade några och frågade om rasen. Matte kom inte långt utan att nästa ville hälsa på Aili för att få veta mer om henne. Åtskilliga gånger stoppades Matte för Ailihälsande och hundsnack. Det var rätt glest mellan besökarna denna regniga dag och Aili syntes väl. Endast en buren Pudelvalp kunde konkurera om uppmärksamheten bland de hundintresserade. Mest var det Ailis mörkt bruna färg som kommenterades. Farligt söta är de Lapska! Folk gillar uppenbarligen hundar av denna storlek som är svartbruna och har varmt beiga tecken i ansiktet. Vilket inte är kul när man som uppfödare kontaktas blott och bart för att få en Modji eller Ailikopia. Utseendemässigt alltså! Insidan är inte ett dugg intressant. Att folk vill köpa blott och bart på grund av utseendet är en sak. Men att man i det läget säljer är märkligt. Oavsett ras!
Något annat som är märkligt är Ailis sätt att lukta av människor och reagera olika, trots att människan i fråga inte alls visar att Aili finns över huvud taget. När Matte skrotade omkring med Aili på loppisen visade majoriteten trots allt inte att de sett Aili. De gick och kollade saker och passerade bara, eller så passerade Aili dem när de stod vid något bord och granskade utbudet. Men Aili nosade snabbt av byxbenen på de flesta hon stötte på. Mycket nyfiket! Ofta visade hon att hon gärna hade hälsat på dem hon kom i närheten av. Men vid ett tillfälle studsade hon bakåt, närmade sig igen och ryggade ännu en gång för att sedan göra en lov runt just den personen. Som aldrig ens upptäckte Aili. Märkligt.
Leksaker låg på några ställen exponerade på marken och så småningom märkte Matte att just leksaker fick Aili intresserad av att undersöka dem närmare. Rätt som det var klev hon bara rakt in över småbilarna för att absolut nå fram till en sittande docka! Den ville Aili ha! Så mycket hann Matte förstå innan kopplet raskt stramades upp. Ytterligare några dockor tilldrog sig Ailis intresse. Matte noterade även att de få närvarande små barnen väckte Ailis intresse. Matte misstänker ett samband. Både vad gäller uttryck och framför allt lukten. Aili gillar små barn!
Ytterligare en märklighet är ändå att det område som Husse nu mätte upp på kartan endast var 35 gånger 200 meter. Det lilla området, med flera grusade och plana ytor men även byggskrot, skulle sökas igenom av "fullutbildade" skogssökhundar efter en försvunnen person alias Matte och det visade sig vara för svårt för majoriteten. Som endast tränat på helt öppna och synliga figuranter i icke kuperad skog. "Fullutbildad" måste ha varit ett missförstånd. Lite konstigt kändes det att då ligga under en pressenning med en utbildad sökhund stående på ena foten, utan att vare sig hund eller förare fyndade/hittade Matte. Det kändes tursamt att det inte var på riktigt Matte var försvunnen!