Söndag.
En sorglig nyhet låg ute på FB för Lapsk Vallhundfolket att läsa. En kullbrorsa till träningskompisen K. har i sitt omplaceringshem bedömts vara så hopplös att han avlivats. Han straffade ut sig i sitt första hem och placerades om i nytt hem. Nu finns han inte mer. Han blev inte ens tre år gammal.
VARFÖR UPPLEVER ALLT FLER ATT DE MÅSTE PLACERA OM SINA LAPSKA VALLHUNDAR? VAR BRISTER DET I MARKNADSFÖRING OCH FÖRSÄLJNING? VARFÖR BESLUTAR MAN ATT AVLIVA FULLT FRISKA UNGA HUNDAR? Framgår det inte vid försäljningen vad som är en Lapsk Vallhund? Förekommer det att den som vill får köpa en valp av en arbetande hundras bara för att man gillar utseendet, så kan konsekvenserna bli förödande för valpen framöver. Även Matte får förfrågningar om valpköp med jämna mellanrum, där man förälskat sig i utseendet på de Lapska. Bara det att de ser ut som Schäfervalpar livet igenom, är skäl nog att köpa en Lapsk. Men man vill inte ha en lättskallad och självständig hund och man vill bara ha en hund för att gå i skogen med på helgerna. Hundträning är inte något man intresserar sig för och ungarna kan gå ut med jycken efter skolan i veckorna.... Så har man hört talas om rasens, tyvärr, så omtalade AVKNAPP! Men PÅKNAPPEN är mindre intressant. I en arbetande hundras. ?
Det skall f-n vara uppfödare och kränga knytt och så god människokännare att inga knytt hamnar fel. Vilket ofattbart ansvar att sälja valpar - levande varelser, till människor man inte känner. Hur vet man att man inte bara får de svar man förväntas vilja ha när man vill göra sig en bild av valpens framtida liv. Att bli blåst av en bilköpare får liksom inte samma konsekvenser som att bli blåst av en valpköpare...
Uppfödare har ett mycket stort ansvar för att det blir rätt. Uppfödare är man även så snart man planerar en kull på sitt livs allra första hund. Som kanske är en ung Lapsktik som man är så förälskad i att man absolut måste ha en valpkull efter henne. Varför måste man det? Hanhundägaren har ett lika stort ansvar att säga nej när en tikägare är intresserad, om man inte tror på kombinationen. Den första fråga man skall ställa sig när man planerar valpar efter sin tik eller hane är om just den individen har något positivt att tillföra rasen. Är svaret nej skall man avstå från att låta just den hunden bli förälder. Läste Matte i en "uppfödarbibel" utgiven av SKK för många år sedan. Uppfödarna formar rasen för framtiden. Både utsidan och insidan - exteriören och mentaliteten.
Ännu en dag med sol och goväder! Husse och Matte tog ledigt från trädgårdsarbete och tog med sig hundarna ner till golfbanan i närheten. Husse hämtade ut en korg med bollar till Matte och satte en klubba i händerna på henne, så det var bara börja träna... Lapsktrion satt uppbunden strax bakom och insåg snart att roligare än så här blev det inte, varför de slog sig till ro och studerade folklivet på parkeringen där allt fler anlände och plockade golfutrustning ur bilarna. När bollarna var slut flyttade familjen bort till klubbstugan och hundarna bands upp på nytt och fick roa sig med att se på när Husse och Matte tränade puttar och avslutade med en god lunch utomhus.
Många intryck blev det för främst Aili som är i en mycket receptiv ålder. Ung och nyfiken med vidöppna sinnen kollar hon allt! Vill inte missa något! Lapska mognar sent! Resten av dagen tillbringades hemma på tomten med olika sysslor och i det fina vädret pågick aktiviteter även utanför tomten där grannen rensade diket. Många promenerade förbi med och utan hundar. Aili hade full koll! När dikesgrävandet var klart vände Aili uppmärksamheten mot sin mamma Modji och leken blev vild! Aili är supersanbb och proppfull med energi! Hon rusade i åttor kors och tvärs och fintade och tacklade Modji som bjöd på att hamna i underläge, för att sedan vända leken till sin fördel och fick Aili på fall.
Modji fick till slut nog, men inte Aili! Som försökte bjuda upp Matte till dragkamp, vilket var en praktisk omöjlighet då Matte stod uppflugen på en stege och beskar ett träd. Så småningom var detta arbete klart och Matte kom ner på jorden igen och besvarade Ailis lekinviter. Dragkampen blev rätt vild och Aili glömde sig och trodde att hon var en skyddshund och hennes matte försedd med vadderad ärm.... Aili blev allt vildare och Matte saknade handskar, så det gällde att vara snabb och parera var Aili högg sig fast i den gamla "myssockan". Aili visade att hon har förfärligt mycket social kamp i sig. Att ha leksaken för sig själv roade henne inte alls, hon ville leka tillsammans!
Skymningen föll och Matte ansåg sig ha kampat färdigt. Behövde ett litet plåster och drog sig in med hundarna. Aili var övertänd, exploderade och satte helt oväntat på sin mormor Násti på hallmattan! Násti hann inte fatta vad som hände och blev stående när Aili juckade som besatt! En något iögonfallande överslagshandling. Matte återställde ordningen och Násti gick till vila i sin bädd. Aili for omkring som en övertrött unge och Modji höll sig ur vägen. Till slut beordrade Matte kollektivt "gå och lägg er", varpå även Modji och Aili intog sina Biabäddar och lugnet lägrade sig i stugan. Aili tvärsomnade.