Husse och Matte försöker sälja Husses gamla bil. Det har inneburit ett antal märkliga kontakter med märkliga bilhandlare och enklast vore väl att ställa bilen någonstans med nycklarna i.... Men den är trots allt både besiktigad utan anmärkning, skattad samt fungerar så när som på bromsar som borde fungera bättre. Den har bra dubbdäck och sommardäck medföljer. Priset är 3.000:- då bilen har både många år och många mil i bagaget.
Trots detta skall det tjafsas in absurdum! En kille annonserade att han INTE var bilförsäljare och INTE VAR EN SÅDAN DÄR SOM SNACKADE EN MASSA, utan behövde en bil för privat bruk. Möte skedde på närmaste mack och vilka dök upp? Två otrevliga bilhandlare så klart... Gårdagen tillbringade Matte med att vänta på "Lars" som skulle dyka upp under eftermiddagen. Lars talade klanderfri svenska och ville absolut ha bilen. Trots lång resväg. Hundarna fick ingen promenad och Matte varmkörde bilen och borstade av snön. När åtskilliga timmar gått ringde "Janne" som bröt rejält på Svenska och meddelade att hans bror Lars tyckte att resan var för lång. Efter en hel del "tjatter" kunde han tänka sig att ta bilen om han fick bilen för 2.500:- och Matte körde in den till Stockholm! Fem mil härifrån. Matte var inte det minsta intresserad av ytterligare tramsande och avslutade samtalet. Husse har flera gånger svarat att bilen är såld när han hört vilka som ringt. Man får höra vilken jävla skitbil man har och att man borde vara glad att de befriar en från eländet och dessutom betalar en symbolisk summa. Nedlåtande, oförskämda och allmänt dryga och otrevliga. Varför skall man låta sig behandlas så? Hur villig blir man att diskutera priset när någon är oförskämd? Korkade affärsmetoder. Regelrätta lögner känns ju dessutom rätt onödiga. Matte tog till slut med hundarna på en rask långpromenad längs halvhalkiga vägar, för att gå av sig ilskan. Längs vägen kämpade en granne med sin sparkstötting där nysnö dolde de sporadiskt grusade partierna. Hon var också ilsken. Vägarna tillåter inte längre möten då plogvallarna krympt vägbredden och vallarna består nu av höga, hårt packade isklumpar. Inget man vill skrapa bilen mot. Hennes infart hade blockerats och hon hade att göra i två dagar för att komma ut med bilen. Två ilskna kärringar möttes och lastade av sig sin ilska. Den blev liggande mellan isklumparna vid vägkanten och kärringarna gick väsentligen muntrare därifrån!
Kvällens träning skedde som vanligt den sista tiden, i den nerlagda skolan/dagiset. Ute blåste kraftiga nordliga vindar och temperaturen hade sjunkit ner mot -10. Då var det skönt med inomhusträning. Hundarna bands som vanligt upp och Modji upptäckte att barnsängen, vars ben hon bundits i, var en utmärkt hundsäng! Bäddad med tjock madrass, filt och kudde. Matte ville testa något nytt med Modji. Gázzi visade tidigt att hon var mycket duktig på att lokalisera och markera två figuranter som låg nära varandra. Nu ville Matte testa Modjis förmåga därvidlag. I ett midre kök i en av avdelningarna, placerade Matte en figge på köksbänken och den andra under köksbordet med ett skynke över bordet. Modji fick söka tomt i många utrymmen och lokaliserade sedan figgarna i den bortre änden av byggnaden. Hon gick först fram till Husse som låg under bordet, utan att markera och backade sedan ut för att vända sig om och skallmarkera figgen på köksbänken. Hon belöndades med kamplek utanför köket. Därpå sattes hon åter i arbete och gick då in i köket och markerade Husse. Bra jobbat! En ny erfarenhet för Modji.
Násti fick ett frisök i hela byggnaden och Husse visste inte var figgarna var gömda. Matte valde att gömma sig i det stora köket direkt i början av sökområdet. Stående på en bänk under en fläktkåpa. Samma lega som Modji fick i förra veckan. Násti lokaliserade Matte snabbt och markerade mycket bra. Även hon belönas nu med leksak i stället för godis och det fungerar mycket bra! Nästa figge hittade Násti längst bort i byggnaden. Hon sökte bra utan tomskall, trots gammal vittring i alla rum.
Gázzi fick två figuranter mycket nära varandra, där en stod i hörnet bakom en uppställd dörr och strax intill var en figge gömd bakom en stängd dörr i ett litet föråd. På väg dit fick Gázzi söka tomt i flera rum. Hon hade svårt att hålla tyst i ren upphetsning och tomskällde alldeles för mycket. Men hon var pigg, glad och mycket arbetssugen. Toleransnivån är betydligt högre när en gammal och pensionerad hund skäller i ren livsglädje, än när en yngre hund stresskäller under söket.
Nu ville Matte testa Modji på de två närliggande legor som just använts till Gázzi, men med dörren till förrådet uppställd med en liten springa. Husse var tveksam men Matte envis. Husse tyckte att de låg för nära varandra (1,5m.) och Matte tyckte att det kunde inte bli mer än fel och blev det för svårt så gick det väl att reda ut. Man måste våga prova. Modji sökte tomt först och med ens ökade intensiteten, när hon närmade sig den sidokorridor där figgarna var gömda. Hon hittade ganska snabbt figgen bakom dörren och markerade mycket bra. Hon kände uppenbarligen vittring från två håll och råkade peta till förrådsdörren. När hon fått kampleka med den första figgen satte Matte henne åter i arbete och Modji stack först ut i huvudkorridoren. Matte stod kvar vid den första legan bakom dörren, i akt och mening att informera Modji om, att där fortfarande kunde finnas något att jobba på. Modji uppfattade detta, när inte Matte hängde med henne vidare i byggnaden. Modji kom tillbaka och började åter söka av området där hon redan hittat en figge. Matte hade nu passat på att vidga dörrspringan in till förrådet. Modji gick in i rummet bakom förrådet och på tillbakavägen fick hon vittringen längs med väggen! Hon petade då upp dörren helt och tog sig in i legan och markerade mycket bra.
Avsikten med dagens träning för Modji var att ge henne en aha-upplevelse. Hon skulle händelsevis få upptäcka att det kan förekomma att figgarna är gömda mycket nära varandra. Alltså kan det löna sig att inte omedelbart rusa vidare så snart man hittat någon! Det är bra om hundarna själva lär sig att göra återsök. Matte styrde Modji med kroppsspråk, genom att stå kvar och inte hänga med Modji vidare. Hade Modji missat en av figgarna, så hade Matte gradvis öppnat allt mer "bakom ryggen" på Modji, för att hon till slut skulle lyckas. Hon hade aldrig fått konkret hjälp genom att visas på någon av dörrarna eller fått se när Matte vidrört dörrarna. Hon skulle själv lösa problemet i slutändan.
Resultatet blev att Husse blev överbevisad. Det var inte för svårt för Modji och hon klarade mycket bra av att koncentrera sig på en liten yta och sedan göra en mycket bra skallmarkering. Modji har fyllt två år nu och visar allt mer att hon har mognat till en vuxen individ. Det gäller att ställa lagom höga krav. Man får inte bli kvar på samma nivå för länge. Men man måste då och då backa och repetera redan inlärda moment. För att sedan kunna öka kraven och gå vidare. Nu har Modji på kort tid fått ta ett rejält kliv vidare i utbildningen. Vilket gett bra markeringar och bra sökarbete. Lite av en nytändning, efter att ha lagt en stabil grund med alla vindstigar och markeringsövningar.
Tillbaka