Fredag.
Modji har nu i en vecka fått antibiotika mot en kraftig urinvägsinfektion och på fredagen ville veterinären ha ett nytt urinprov, för att ha koll på att rätt sorts medicin har satts in som behandling. Alltså ordnades detta och hela flocken begav sig iväg på förmiddagen i ymnigt snöfall och vissa trafikproblem för att lämna in kissprovet.
Väl framme valde Matte att ta med Aili in på mottagningen med det lilla väntrummet för miljöträning. Husse och Modji stannade kvar i bilen. Aili har aldrig uppskattat denna mottagning då hon vid första besöket fick en obehaglig upplevelse. En relativt stor betonghund av typ Cocker står strax innanför ytterdörren och tittar rakt mot ingången. Aili mötte denna hund, större än hon själv och kände sig helt klart väldigt hotad då som litet knytt. Vilket sitter i och hon tvekar alltid när hon skall kliva in genom dörren.
Väntrummet var tomt och personalen hade en paus mitt på dagen. Det var väldigt lugnt och ödsligt och ingen hund smittade av sig sin rädsla eller hördes gnälla från något mottagningsrum. Matte passade på och vägde Aili för att ha koll på hennes idealvikt. Hon är nu rätt urfälld, känns fin i kroppen och revbenen kan kännas med lätthet. Hon är precis lagom tycker Matte. När Násti och Gázzi var i samma hull vägde de 14,5-15 kg och Aili vägde nu 16,5. Den grövre benstommen hos Aili märks tydligt, men nog trodde Matte att Aili vägde mindre med den slanka kroppen. Aili är snygg i kroppen och fettlagret är lagom, men hon behöver kanske lite mer muskler. Vilket även gäller för Matte själv för övrigt. Vilket osökt får Matte att tänka på alla överviktiga hundar som lyckats lura utställningsdomarna. Fett och muskler är inte samma sak. Dessvärre när Matte ställer sig på vågen.
Aili och Matte satt där i väntrummet mol alena och Aili visste nog vad som komma skulle när sköterskan dök upp igen för att meddela resultatet! Matte reste sig och gick fram till receptionsluckan, löst hållande Ailis koppel. För att upptäcka att Aili satt som gjuten i golvet vid stolen och kopplet gled ur Mattes hand. "Gå du! Jag blir kvar här!" Sade Aili högt och tydligt! Vilket Matte vägrade lyssna på och hämtade Aili.
Beskedet var att Modji var frisk och lättad kastade sig Aili ut genom dörren med sådan fart att Matte höll på att tappa taget i kopplet igen. PUH!!!! Ailis lättade suck hördes över halva Täby Kyrkby! Inte över att hennes mamma var fri från sin urinvägsinfektion, utan över att ingen ägnat henne själv någon uppmärksamhet vid detta rätt hastiga veterinärbesök. Var i varje fall Mattes tolkning. Så lättad var Aili att hon uppspelt måste berätta exakt hur, för den Corgi som stod uppbunden vid ICA. När den upptäckte Aili måste den meddela sin existens varpå Aili vände sig om och i stället för att bemöta skall med skall tog Aili oväntat uppspelta krumsprång med viftande svans, vilket fick Corgin att förvånat tystna och backa!
Därpå höll Aili på att dra omkull Matte i sin iver att snabbt komma till bilen, innan Matte kom på att hon ville tillbaka till veterinärmottagningen.
Hem for familjen via Arninge och lite mat för att slippa matlagning hemma. Fredagslyx! Sedan bytte Husse blandare i duschen och tog sedan en skogspromenad med hundarna. Matte skottade snö och fixade åt småfåglarna innan flocken gjorde kväll och drog sig in i stugan.