Onsdag.
Väderrapporteringen var lite ospecifik på morgonen. En ny omgång av snökanonen hade kört igång söder om Stockholm. Samma elände igen. Igenkorkade vägar av tunga fordon som inte kom någonstans. Snön vräkte ner på de stora vägarna och trafiken stod helt still länge på mycket långa sträckor. Man vädjade till alla att inte ge sig ut med bil. All busstrafik i hela Norrort var indragen på grund av ishalka. Bussarna kom inte fram helt enkelt. Kompisar som var ute och körde larmade även de om glashala vägar och olika typer av olyckor. Överallt och hela tiden. Huruvida det ymniga snöandet skulle drabba även kommunerna norr om stan fram på dagen var högst osäkert.
Nu råkade det hampa sig så att just över Lapskflockens revir placerade sig ett stort hål i de kompakta snömolnen även denna dag! Bonntur minst sagt! Bara blå himmel och sol hela dagen! Men tio minusgrader och en mycket kraftig och byig vind var det. Svinkallt i vindbyarna! Men lä kunde man ju fixa mot den nordostliga vinden. Intill stugan var det riktigt behagligt och bänken mot vedbodväggen i söderläge var en angenäm fikaplats igen.
Matte klädde sig vindtätt och varmt och tog med hundarna på en promenad i det vackra vintervädret. Öde vägar och öde stugor var det även den här dagen. Lugnt och skönt och Matte njöt! Vägen var oplogad efter den sista vändan med snö och ett visst energikrävande pulsande som gav puls blev det. Inte helt fel. Uppförsbacken runt kvarteret tog sin tid där stövlarna inte fick grepp i lössnön. Ett steg framåt och ett halvt tillbaka kändes det som. Matte tänkte på reportern på Radio Stockholm som till sin kollega informerade, efter att ha anlänt till jobbet:"Jag ser det inte som en promenad. Jag ser det som en polarexpedition!" Han hade kommenterat hennes för vädret ändamålsenliga klädsel! Matte var ändamålsenligt klädd även hon.
Ganska snart efteråt tog Husse en relativt ansträngande skogspromenad med hundarna i den kuperade terrängen. Där snödrev modellerat om landskapet och inte var det lätt att veta vad som mötte fotsulorna under snön! Snödjupet var högst varierande och även hundarna sjönk ner i oväntade fördjupningar och fick kämpa en del.
Vid vedbodväggen var det sedan lä, soligt och bara underbart! Husse och Matte tog en vilopaus, sittande på varmt renskinn och bara njöt. Solen värmde ljuvligt! Men Matte hade, ännu ovan, glömt att hon måste kleta högeffektivt solskyddsmedel i ansiktet och drog ner mössan och upp halsduken i det utsatta läget. Vilket ju var jättekorkat och gick därför in och applicerade kraftigt solskydd för utevistelse i sol och snö.
Allt var inte bättre förr. Verkligen inte. Man hade ingen aning om solens skadliga effekter på huden. Priset får Matte och många andra betala nu. Femtio år senare. Tänk, där satt man som tonåring med en folieklädd pappskiva och förstärkte solens effekt för att bli BRUN så fort det bara gick! Man skulle vara så brun som möjligt. Retad (ordet mobbad var inte uppfunnet) för att vara "vit som en Albyl" ville man ju inte. Rödblond och fräknig blev man först illröd. Sönderbränd. Sedan brun. Så skulle man inte ha gjort. Men man visste ju inte bättre tyvärr. Gör inte om detta misstag alla ni som har chansen att göra rätt från början. Solarier är lika farliga som sol. Var rädda om er och skydda er mot solen! Nu vet man ju konsekvenserna av för mycket sol på huden. Att ha levt ett liv med mycket utevistelse nära vatten var inte ofarligt. Man måste inte ha legat på stränder söderöver och pressat i solen, för att drabbas av solskador. Använd solskydd! En påminnelse även till Matte själv som slarvat.
För ovanlighetens skull avstod Lapskflocken från att åka och träna på kvällen. Ingen kunde lova att snöandet dragit bort för kvällen och en färd söderut kändes riskabel. Man vill ju gärna komma hem efteråt.