Söndag.
Dima har nu ingått i flocken i tre veckor. Han har varit med på några träningar och han har anpassat sig väldigt bra i sin nya miljö. På söndagen den fjärde Advent är det julmarknad i Vallentuna Centrum och dit begav sig Matte och Husse med hundarna så snart marknaden öppnat, för att Dima skulle få miljöträna. Aili fick ligga kvar i bilen och studera centrumlivet därifrån. Hon kan det här med julmarknader. Det luktar gott av korv och annat, det är en massa hundar överallt och det är samma sak varje år. En massa fötter som inte alltid ser var de trampar. Dima flyttade från en lägenhet och ut i skogen för att slippa hetsen och stressen med att det är folk överallt och att det aldrig är tyst och lugnt och att det alltid händer något någonstans runt omkring, Det smällde i porten och folk passerade tätt utanför fönstret när man försökte koppla av. Han trivs bättre i en stuga ute i skogen. Men livet består även av folksamlingar och mycket människor och hundar lite då och då. Strosande planlöst utan så mycket koll alltid. En hund i vägen får väl flytta på sig och framåt skall man oavsett.
Roligt eller ej, det är en del av livet att utsättas för lite av varje och efter tre veckors lugnt liv i stugan i skogen, tyckte Matte att den lokala julmarknaden nere i centrum kunde vara ett tillfälle för ett nedslag i verkligheten för ettåriga Dima. Som fick närma sig centrumgatan med alla stånd lite långsamt, som en koppelpromenad mellan flerfamiljshusen bakom centrum. Gradvis kom Dima allt längre in i området och från att ha passerat några enstaka marknadsstånd med väldoftande matvaror blev det allt trängre. Stickade vantar och mössor, tomtar och hantverk, kläder och godis. Hundar och hundägare och många breda barnvagnar och stojande barn.
Dima fick gå med Matte och Husse längs husväggen, på ett bra avstånd från marknadsstånden i utkanten. I sällksap med ett flertal andra hundar som slapp mingla i ståndens omedelbara närhet. Matte var inte där för att handla något. Bara för att miljöträna Dima. Husse avvek för en stund och kom tillbaka med eftersökta prinskorvar från Vaggeryd och korntunnbröd från Jämtland. En granne som redan träffat Dima hemavid kände igen honom och nu var hela familjen med minus hunden. En Wachtelhane som blev förtjust i Dima vid första mötet! Dima fick mycket uppmärksamhet och kärlek. På väg tillbaka till Aili i bilen inhandlades en påse gula fina lussekatter från en skolklass, som samlade pengar till en klassresa.
Klicka för större bild.
Dima hanterade situationen bra. Mycket folk var det och många intryck och för en hund som tar in allt och saknar filter blir det stressande. Så är det även för människor. Det kan bli lite mycket ibland och då gäller det att ha redskap för att hantera stressen. Dima klarade detta fint. Som den väldigt nyfikna hund han är kunde han se poängen med alla nya hundar och goda dofter! När han fick stå lite vid sidan av och studera julmarknaden med allt vad den innebar. Han kunde hantera passagerna där det var trångt. Han bet ihop och gick fint tätt intill Matte som höll kopplet kort. Dima var en erfarenhet rikare. Nyttigt att ha med sig framtiden för ettåringen.
Vid hemkomsten fick hundarna vistas på tomten en stund och båda kände för att springa och leka jaktlekar i hög fart. En välbehövlig urladdning efter besöket i civilisationen. Men Matte var fikasugen och de nyss inköpta bullarna lockade. Flocken samlades framför braskaminen och även hundarna fick något gott att tugga på. Gott och gott förresten.... De gula lussekatterna var kompakta och inte färdigjästa och någon saffranssmak fanns det inte alls. De föreföll dock bakade av någon som ansträngt sig och det var nog eleverna själva som bakat utan vuxenhjälp. Ett bra initiativ! Vill man ha något får man jobba för det.
Skymningen föll snabbt och Matte skyndade sig ut på en promenad med hundarna innan pannlampan måste plockas fram. Dima gick sedan och knöt sig i väntan på middagen. Han lämnade flocken och uppsökte sin egen bädd i Mattes sovrum för lugn och ro och smältande av många nya intryck. Ett klokt beslut.