Om tisdagen finns inte mycket att skriva. Matte städade och döstädade och tvättade. Maskin efter maskin och letade platser att hänga tvätt i stugan. Ute regnade det till och från och fukten dröp och möglet växte på oväntade platser i värmen. Från ett uteliv sedan i våras till ett inneliv i en stuga som mest använts till att sova i, men där ytterdörren stått öppen och ute och inne har förenats genom det grus som hundtassarna panerat det mesta med och där mycket gömt sig i okända hörn. Nu tillsammans med Modjis gradvis avfallande päls. I korsdrag blir mycket flyktigt. Lever man sitt flockliv i ett litet fritidshus med nära markkontakt, underlättar det om man inte är pedant. Men nu är gränsen nådd även för Matte. Faktiskt.
En paus i slitet tog Matte tillsammans med Modji och Aili, på en timslång promenad i det behagligt öde området i duggregnet.
Onsdag.
Kvällens träning skedde i mörker så när som på en centralt placerad mast med belysning. Med och lekte var två Lapska tikar, tre Lapska hanar, en Jaktlabbekille och en Jack Russelkille. Uppskattat var det när någon hade ett förslag till träning! Alla tackade och tog emot! Varför fyra personer gav sig ut i mörkret på den stora industritomten, inom ett stort men specificerat område, avgränsat av byggnader och vägar och gömde sig väl utspritt. Här gällde det att memorera gränserna! Jaktstart och bundet sök var det som gällde och riktningen var medsols. Aili med Matte var först ut. Strax efter startade Ailis son Sumo. Rätt snart fyndade Aili sin första figurant och Sumo hann ikapp och fick göra en extrasväng för att fynda samma figge strax efter. Vinden spelade hit och dit och under varvet runt området kom vittringarna lite olika för de olika hundarna och Aili och Sumo kom att stöta på varandra flera gånger. Olyckligtvis just som båda fått vittring från samma figurant, inne bland mängder med uppställda kransektioner. Höga fackverkskonstruktioner där två figuranter gömt sig relativt nära varandra. Aili hade hittat den som var mest svårtillgängligt placerad och hade ännu en vittring när hon mötte sin son. Båda ville morsa på varandra och de båda förarna drog iväg med sina hundar förhindrande umgänge under arbete. Därmed dragande hundarna ut ur vittringsfältet! Snopet. Missa en figurant vill ju ingen. Som tur var så var det inte ett skarpt sök. Men Sumo med förare löste uppgiften fint och båda figuranterna hittades.
Härnäst var det Mattes tur att gömma sig för den andra halvan av gruppen och hittade även hon ett bra gömställe inne bland de många fackverkskonstruktionerna. Med vindriktningen rakt igenom det mest kompakta partiet, där det var hart när omöjligt att komma igenom. Den första hunden som gav sig ut på sök fick vittringen från Matte i vinden på stort avstånd och fick med sig sin förare igenom alla dessa metallrör kors och tvärs, hela vägen fram till Matte. Som slunkit in bakvägen längs en vägg i medvind. Nästa hund på gång var Modji. Som hört Mattes röst när hon belönade hunden före. Modji visste stensäkert var Matte var gömd och struntade i vind och vittringar och drog med sig Husse den kortaste och snabbaste vägen, den som Matte nyttjat för egen del. Ännu en hund följde sedan Modjis spår fram till vittringskällan. Undvikande vinden och den långa och trassliga vägen i vindriktningen.
Skall hunden hitta en försvunnen människa vid ett skarpt sök, så spelar det ingen som helst roll om den söker i vind, spårar på marken eller använder sina öron och lyssnar! Eller tittar sig omkring för den delen. Målet är att hitta den försvunna människan! Inte att bevisa att den är bra på raka skick enligt en regelbok. Matte har aldrig känt sig motiverad att tävla i skogssök. Räddningssöket känns så oändligt mycket roligare helt enkelt. Mycket mer meningsfullt. Mycket större utmaningar för både hund och förare. Ni vet väl att man kan tävla i räddningssök utan att ha en certifierad räddningshund! Matte är ingen tävlingsmänniska och nöjer sig med det hon pysslat med i trettio år. Räddningssök på träning och tidigare på skarpa sökuppdrag. Tjugo av dem med Lapska Vallhundar.
Avslutningsvis på kvällen fick alla de sju hundarna en sökuppgift inne i en förrådsbyggnad. Halva gruppen gömde sig för den andra halvan, som sedan körde en hund i taget i turordning. Ett av gömställena som användes när Aili skulle söka, var en stor öppen låda längs med en vägg nära den öppna ingången. Här spred sig vittringen längs väggen i det kraftiga draget utifrån och hundarna fick den mesta vittringen långt ifrån vittringskällan. En svårighet - trots att det såg enkelt ut när lådan var helt öppen upptill.
För att kunna klura till det för förare och hundar behövs inte så mycket miljö alla gånger. Om man utnyttjar vinden klokt när man planerar upplägget av söket. Varför skall man göra det enkelt för sig? Det lär man sig inget på. Som figurant får man tänka till ibland för att föraren och hunden som söker skall få en bra upplevelse och inte lösa problemet på kortast möjliga tid.
Tack för ett bra upplägg för kvällen och en rolig och givande träning!
På hemvägen nåddes Husse av ett telefonsamtal. En av hundarna som varit med på kvällen kom hem med fyra tassar insmetade med tjockolja.... Modji och Aili kontrollerades vid hemkomsten. En hel baktass på Modji var svartkletig in mellan trampdynor och tår och runt om. En halv baktass var kletig på kanten. Aili hade klarat sig helt och hållet.
Matte ägnade sedan en timme åt att med hjälp av Yes och varmt vatten i tre omgångar göra sitt bästa för att få bort allt klet från Modjis tassar. Det kletade ner Mattes händer och gummimattan och golvet i duschkabinen samtidigt. Samt sanera duschkabinen efteråt. Modjis båda baktassar torkades noga och smordes in me citrondoftande handkräm mycket noga. Citrondoften gjorde att den inte slickades bort. Modji studerade sina baktassar i väntan på belöningsgodis för utstått lidande under lång tid. Aili satt intill och började studera även sina baktassar! Do as I do!!! Båda hundarna blev överlyckliga över sina stora morotsbitar som godnattgodis!