Lihkku är tillbaka i barndomshemmet igen! På onsdageftermiddagen anlände Lihkku, hennes matte I. samt väninnan K. som skall ta med sig Ante hem. Lihkku har vuxit till sig, fått en annan sorts mat, lagt på hullet och fått tillbaka sin päls, som var helt urfälld vid besöket i påskas. Hennes huvud och uttryck bär starka drag av mormor Gázzi och kroppen hennes påminner om mamma Násti. Pälsen är skinande blanksvart. En liten skönhet! En mycket trevlig skönhet, som genast fann sin plats i hundflocken. Hon och Ante fann varandra direkt, vilket bådar gott för Antes trygghet vid flytten söderut.
Kvällen tillbringades med en fantastisk räksallad på terassen till den närbelägna golfklubben. Lihkku och Ante fick vara med, uppbundna intill bordet. Båda skötte sig utmärkt och Matte gladdes åt trevligt sällskap på födelsedagen.
På torsdagen fick Matte rå om Lihkku under eftermiddagen. De två besökande mattarna hade en del ärenden att uträtta och Matte fick chansen att umgås mer med Lihkku. Ante uppskattade leken med storasyster på gräsmattan. Nu blev Modji intresserad igen, efter att ha visat ointresse de senaste två veckorna. Det är verkligen intressant att studera spelet inom hundflocken. Ante får många vuxna hundar att träna de sociala spelreglerna med. Han klarar sig alldeles utmärkt.
På torsdagkvällen bar det av med alla hundarna till Hakungekrossen. Lihkku som tränar räddningssök i Nederländerna, skulle få göra ett inträdesprov på låtsas, som en ren statuskontroll. Hennes Matte vill gärna ha delmål för sin träning och i Nederländerna förekommer inte prov på samma sätt som här. Husse hade ordnat med protokoll och P. var behjälplig som provledare. Antes brorsa Adja/"Epic" hade kommit med sin familj för att träna miljö och leka med brorsan. Hans matte och husse var även intresserade av att träffa Lihkku och ville gärna se provet samt lite räddningssök vid den efterföljande träningen. Matte gläds åt att kontakter knyts mellan ägarna till Nástis knytt i samma kull och i olika kullar. Jämförelser kan göras och erfarenheter delas. Kontakter knytas över landsgränser. En engagerad valpfadermatte i Finland, tre knytt i Nederländerna. Ägare till halvsyskon i Finland. Facebook! Klubb Gátchi. Valpträffar i räddningssökmiljö på flera språk.
Lihkku klarade provet bra och blev godkänd. Husse dömde, men gav inga favörer! Vinden lyste med sin totala frånvaro, på en plats där det i stort sett alltid blåser. Vittringen steg rakt upp. Luften dröp av fukt efter några kraftiga åskskurar. Inte lätt! I provet ingick att en figurant gömde sig och hunden skulle testas på figurantintresse. Knepigt att få vittring när det är helt vindstilla. Lihkku är totalt oberörd av miljö, hon låter sig hanteras av främmande människor och hon är skottfast. Hon har inte heller några problem med gallertrappor och hon är inte rädd för att gå in i en mörk tunnel. Nu skall hon träna vidare mot ett delprov-1. Helt inofficiellt. Lihkku tränar räddning i både Nederländerna och Sverige.
Familjens övriga Lapska fick varsitt frisök bland maskinerna, med två figuranter vardera. En i den ena tunneln och en i en stängd container. Alla tre skötte sig bra och skallmarkerade bra. Tanken var att kunna göra en vindstig med de två småpojkarna, som denna dag fyllde 11 veckor. Men det föll på sin egen orimlighet, då det helt saknades vind. I stället fick de leka med varandra, säkrade i varsin långlina. Matte mindes vad som hände när Adja i sin bajsnödighet stack iväg på egen hand, hundra meter bort.... Dessutom föll skymningen snabbt och med varg i skogen togs inga risker. Men två små Lapska bröder förvandlade till ett stycke nätinpackad kassler är inte heller någon höjdare. Adja/"Epic" släpptes lös och Ante fick ha kvar sin säkerhetslina. Nu gick det bättre att brottas! De kommer att få en ny chans innan Ante flyttar, hemma på tomten hos Husse och Matte.
Nu väntar en helg med träning för ett gäng Lapska i olika åldrar. Blir det bara lite vind så skall nog Ante få sin vindstig! Ett numera etablerat ord i holländskan. ;-)
Matte har nog sovit för lite och har huvudet under armen. Skivan i köksdörren har suttit där i två månader ungefär. Det glömde Matte på fredagmorgonen. Klantigt. Det innebar att Matte gjorde en flygande entré i köket där fyra förvånade och hungriga hundar väntade på mat. Ante fick ett improviserat mentaltest och han reagerade inte mycket på en horisontellt anfallande människa. Han flyttade bara på sig. Mycket klokt. Han lär snart inse att Matte just nu är synnerligen lättifrånsprungen....