Onsdag.
Det tunna snölagret låg kvar på marken och temperaturen höll sig på nollan. Vägen var förädisk att gå på med snötäckt is, varför Matte garderade sig med Icebugs, när hon tog med hundarna ut på en långpromenad i rask takt i området. Som nu låg helt öde. Inte en människa någonstans. Hundarna travade på fint och ignorerade den, som vanligt, vaktande Hoffen på sin hörntomt. Den börjar skälla långt innan någon kommer fram till tomten och håller på ett tag efter det att den passerande gått förbi. Inte bara när hundar passerar. Annat är nog inte att förvänta, då rasens namn betyder just "Gårdsvakt".
På kvällen tränade Lapskflocken i en utrymd kyrka på Lidingö. Hundarna får vara överallt utom i kyrksalen, då där ligger ett antal döda fåglar kring altaret. Lite makabert. En ständigt pågående dödsmässa! Här har varit förskola och det finns många rum och andra utrymmen att sökträna i. Tre Lapska tikar och två Lapska hanar bands upp i elementen i en stor sal utan möbler. Svag värme var påslagen, så hundarna hade det gott. En av förarna hade inte varit här förut och fick därför börja söka efter sina tre träningskompisar. Det är mycket svårare och en större utmaning att söka igenom ett område, utomhus eller inomhus, som man inte alls känner till, i jämförelse med kända platser. Här finns två våningsplan med en smal spiraltrappa mellan våningsplanen. Till kvällens träning medfördes ett paket kakor som figuranterna skulle mumsa på som störning för hundarna. Ytterligare störning utgjordes av diverse lätt obehagliga dofter som mögel, lösningsmedel och och något oidentifierbart skumt. Säkert ingen hälsosam miljö att vistas länge i, men ett par timmar kanske spelar mindre roll. Men tanken slår en att så många moderna hus döms ut som mögelskadade och hälsovådliga "sjuka hus", när hus byggda för flera hundra år sedan är hälsan själv! Man monterar ner gamla timmerhus och flyttar dem för nya liv på lämpligare platser, men sjuka och slaktfärdiga är de inte.
Ytterligare en störning tillkom efter det första söket då en figge satte fingret på spiken, men inte på dess huvud! Dessvärre på en utstickande spik från en lossad skiva, varvid ett ymnigt blodflöde uppstod med stora bloddroppar på golvet. Ett rejält blodprov med andra ord! Matte hade plåster. Vilket inte alls förslog långt! Medan Matte plockade fram mer potent förbandsmaterial hittade den skadade ett medicinskåp med en rulle gasbinda och bloddroppandet stoppades upp med lite tryck. Golvet såg ut som om samtliga familjens tre tikar löpte med råge! Efterkommande hundar noterade det färska blodet, men stördes inte under sitt arbete. Bara Aili stannade upp när det var färdigsökt och tvättade rent lite här och där. Hon fick tidigt lära sig att tvätta Matte ren, när hon varit oförsiktig med sina tänder vid kamplekar med Matte.
Alla hundar skötte sig utmärkt hos de kakätande figgarna! Noterade kakorna hos de extremt demonstrativt smaskande figgarna, men skallmarkerade per omgående! Utströdda smulor och även halva kakor på golvet åt hundarna först efter avslutat arbete med hundgodisbelöning! Mycket bra jobbat! Bra arbetsdisciplin!
Aili imponerade genom att mycket snabbt hitta vittringskällan, bakom en vägg som delade ett rum i två med separata ingångar. Där det inte gick att öppna dörren till det utrymme där figgen var gömd. Hon fick vittringen på långt avstånd och stack iväg bort i korridoren, varpå hon tvärstannade och slirade i vändiningen tillbaka vid rätt dörr. Nosade vid den stängda dörren bakom vilken figgen satt och åt kakor, stack direkt in genom den öppna dörren intill och sökte sig genast fram till en glipa mellan yttervägg och mellanvägg och skallmarkerade. Trots att figgen gjorde sitt bästa för att störa med så högt smaskande och smackande att även halvdöva Matte hörde! Aili tittade lite undrande på Matte och sedan mot mellanväggen och skällde mer. När skallet var ihållande och taktfast fick hon ljudberöm av figgen som drog undan en skiva nära golvet som tillät Aili att krypa in i legan, där en halv kaka på golvet var det första som mötte henne. Om den brydde sig Aili inte, utan skallmarkerade mer hos figgen för sin belöning. Hon struntade i kakan i handen/munnen på figuranten och skällde fint till dess hundgodis delades ut. Sedan tog hon kakan på golvet och kom ut med den funna figgen.
Násti slapp kakstörningen, då hon tränat så en mängd gånger under sitt liv. Hon fick inte heller spring fritt på söket för halkrisken på de blanka golven, då hon håller en väldigt hög fart på frisöken och inte längre är en ungdom. Vilket hon är omedveten om och skaderisken är stor med sträckningar. Modji jobbade tyst, bra och självstänidgt på frisöket och skallmarkerade fint. Samt ignorerade kakorna trots att hon är ett godisfreak. Även killarna skötte sig mycket bra denna givande träningskväll. Där det banagerade fingret nu började blöda igenom även gasbindans tjocka lager. Just som alla hundar var klara. Det är konstigt att det inte uppstår fler skador på både folk och fä med tanke på de miljöer träningarna äger rum i! Men självklart finns det ett starkt säkerhetstänkande! Smärre olyckor kan alltid hända, hur försiktig man än är.
Tack för en rolig och givande träningskväll med många skratt som vanligt och utmärkta prestationer från alla hundarna.
Intressant att notera är att på listan över rasklubbens tio årsbästa hanhundar och tio årsbästa tikar/utställning 2015, finns fem hundar vars namn börjar med Gátchis. Tre hanar och två tikar. Tre söner ur två kullar, samt Modji och samtligas mamma Násti som kommit på andra plats av tio tikar! Tretton år i april.
En uppfödning baserad på goda arbetsegenskaper och bra mentalitet, inte specifikt på utställningsmeriter. En bra arbetshund måste ha både en bra skalle och en bra kropp. Bra utsida och bra insida. Brain and beauty!