Lördagen tillbringades åter i trädgården med jobb. Matte klippte gräs med handgräsklipparen för motionen och Husse tog över spaden och grävde mera kring den nya gången fram till huset. Mera grus skulle komma de närmaste dagarna för fyllning mellan plintarna och kanterna till rabatt och gångväg måste bli klara. Söndagen skulle ägnas åt hundträning. Hundarna tuggade på resterna av sina märgben och Husse skogspromenerade med dem. Just som alla utomhusjobb var klara och Husse kommit tillbaka öppnade sig himlen! Regnet öste sedan ner hela kvällen.
Söndag.
Hundträning / kennelträff! Som i princip varje onsdagkväll för övrigt. En stor förmån är det att få följa uppfödda valpar, på deras väg till vuxna och väl fungerande individer! På mycket nära håll och i träningssammanhang dessutom! Två Nástisöner tränar regelbundet med Lapskfamiljen och de har båda goda arbetsegenskaper. De lever upp till Mattes förväntningar!
På söndagen fick Husse och Matte åter den stora glädjen att tillbringa dagen med familjens egen kille Mánnu, som sedan ett knappt år fått arbetsuppgifter som passar honom som hand i handske! Han har nu fått visa att han är en mycket bra sökhund! Han är även en bra spårhund. Han har landat helt i sin nya familj och är en cool kille hemma som kopplar av även när tikarna i familjen löper, bortsett från höglöpet. Han har inga problem med andra hanhundar, men säger ifrån om någon uppför sig illa mot honom. Mánnu har väckt nyfikenhet på rasen i omgivningen och i den hundgrupp där han ingår för Missing People i Uppsala. Mánnu är en mycket god representant för rasen! Både arbetsmässigt och exteriört! Han har en valpkull som utvecklats mycket bra och han planeras bli pappa igen under 2016.
Under dagen fick Mánnu flera olika sökuppgifter. Både utomhus och inomhus. Han fick både söka i koppel / lina och fritt. Hans huvudsakliga tränings och arbetsmiljö har varit i skogen, men han visade som tidigare att han är totalt oberörd av att ta sig fram i bråtiga och stökiga miljöer. Han klättrade som en bergsget och visade mycket tydligt när han hittat en försvunnen och dold figurant. Mánnu har inte någon markering som skall eller rulle, men han visar med hela kroppen när han har fyndat en människa.Mánnu har stort figurantintresse och belönas oftast socialt och varken med godis eller leksak. Han är en mycket mjuk och vänlig hund. Han är också uthållig i arbete. Underbart var att få uppleva hans stora glädje när han hittade Husse eller Matte! Han greppade armen och bara höll och skrattade med hela kroppen! Under sitt första år tillbringade han mycket tid på veckolånga besök hos Husse och Matte med lek och lite träning och det glömmer han uppenbarligen inte. Barndomshemmet. En fin tid. Men han visade tydligt vem som är hans egen matte! Härligt!
Närvarande denna heldagsträning var även Modjis dotter och Ailis kullsyster Saivi. Även henne har Husse och Matte haft den stora förmånen att få följa på nära håll sedan hon lämnade barndomshemmet. Hon har tidigare visat att hon går i sin familjs fotspår och även Saivi är en mycket bra sökhund totalt oberörd av att ta sig fram över halkiga plaströr, vickande lastpallar och instabila stenblock. Saivi har hemmavid fått träna en hel del olika saker och hon har gått på flera kurser, men räddningssök ingår ännu inte i vardagen. Vilket man inte alls kunde märka när man såg henne helt självklart rassla fram i den bråtiga träningsmiljön denna dag! Byggbråte! Allt mellan himmel och jord som används vid byggen ligger staplat här och i fordonshallen luktar det konstigt och här finns utöver stora arbetsfordon diverse braochhasaker undanstoppade. Inget av detta hindrade Saivi från att göra sitt jobb. Hon är inte sökutbildad, men att söka rätt på en försvunnen person var ett jobb som hon gillade skarpt! Oavsett vad hon måste ta sig över för att komma fram till den gömda personen.
Saivi fick börja med att springa lös i området när hennes förare och Matte traskade runt och kollade gömställen. Saivi fick ta för sig och utforska området och var stor del av tiden utom synhåll och visade både självstänidghet och problemlösningsförmåga när hon klättrade och klängde i bråten. Glad Matte! Ingen skrajsen hund här inte!
Sedan gömde sig Matte bakom några föremål, sittande öppet på marken och Saivi fick gå kopplad på en "vindstig" på tvärs mot vinden. Inga problem. Hon tog vinden och hon stack raka vägen till Matte för belöning. Så då fick det bli svårare! Matte gömde sig längre bort och bakom en hög med slingrande räfflade plaströr i en hög, samt en hel del annat hindrande. Vinden/vittringen låg rakt över plaströren mot den sträcka där Saivi fick gå. Varpå hon lika klockrent tog vittringen och drog iväg raka vägen till Matte över alla hinder på vägen om det gick. Annars sökte hon en framkomlig väg.
Saivi fick också söka fritt i området och bangade inte för någonting i sin iver att komma fram till de figgar hon vittrat in. Precis som sin syster, sin mor, mormor och mormorsmor samt diverse morbröder och mostrar och mormors bröder visade Saivi att även hon är en orädd sökhund med stort figurantintresse, stor arbetslust, självständighet och problemlösningsförmåga. Att hon var på väg in i höglöp påverkade henne inte alls.
Násti, Modji och Aili glömdes inte bort denna dag, men fick nöja sig med varsina sök. De fick söka fritt utomhus och återigen visade Násti att förlusten av ett öga och åldern inte hindrar henne när hon tar sig fram över alla hinder. Modji var säker som vanligt och Aili hittade den person som tappat sin handske, lite klurigt gömd i ett cementrör inbyggt bakom diverse hinder.
Träningsgänget samlades sedan för en gemensam måltid och Matte framförde sin uppskattning över att ha fått se Nástis och Modjis avkommor i arbete, samt över att deras förare tagit tillvara "materialet" och utvecklat sina hundar så att de kunnat prestera så bra på dagens träning.
En riktig mallgroda var Matte när hon njöt av att ha fått se Mánnu och Saivi söka som vore de mycket vana vid räddningssök i rasmiljöer och liknande!
TACK för att ni körde så långt för att träna med oss och för att ni tar så väl hand om "våra knytt"!