Onsdag.
Första snön har fallit och sex minusgrader var det på morgonen. Inte mer snö än att marken blev vit. Denna snö har töat undan och sedan frusit på under dagen, så det var rejält halt på kvällen på betongplattorna framför ytterdörren samt på asfalten. Det kändes skönt att kunna träna inomhus under kvällen! Halkrisk innebär skaderisk både på både hundarna och förarna.
Det gamla kommunalhuset i Täby håller på att nedmonteras och sopsorteras sedan en tid och träningsgruppen har kunnat hålla till här vid några tillfällen under hösten. Snart finns Husses gamla arbetsplats inte kvar ens som en byggnad! Den här kvällen var nog det sista tillfället att träna här innan även källarvåningen är ett minne blott. Alla fönster i den stora byggnaden var nu borttagna och endast ett tomt skal återstår. I källaren finns en glasdörr mot en innegård märkt med "nödutgång" och glaset i dörren hade nu spruckit av alla mängder med sten som pressats mot den utifrån. Rasmiljö på riktigt. Bakom denna dörr satt Matte gömd vid det första träningstillfället på platsen. En lite märklig känsla är det att se en så stor byggnad gradvis försvinna, vecka för vecka.
På kvällens träning deltog Modji, Aili, en Lapsk kille och en niomånaders Jaktlabbekille. Alla hundarna bands upp i det gamla duschrummet där ledningarna fanns kvar och fungerade bra för uppbinding. Ett tappert försök gjordes att få igång de lampor som hängde i en korridor sammankopplade i en lång sladd. Matte hittade en brytare av något slag i en gammal panncentral och testade. Just då valde en humoristisk tränignskompis att ge ifrån sig ett högt ljud och Matte hoppade högt! Vilket naturligtvis var avsikten! Men all elektricitet var bortkopplad och den senare hittade stickkontakten gick inte att ansluta någonstans. Pannlamporna kom till god användning. Dock måste de släckas när man gömt sig för hundarna under söken. Då blev det svart. Inte en strimma ljus kunde komma in någonstans, så mörkerrädsla fungerade dåligt i sammanhanget. Ingen av de närvarande hade några problem med detta.
Medan gruppen gick runt och kollade läget fick Labbenykomlingen bekanta sig med miljön, medföljande i koppel. När han ändå var igång fick han börja kvällens träning med ett par hittaövningar helt appropå. Han släpptes lös i området och hans matte gjorde om promenaden runt, men nu låg två personer "gömda" i utrymmen intill den långa gången. Lite överraskad dök han på dessa trevliga personer som delade ut klappar och godis och var allmänt väldigt trevliga. Labbematte blev glad och berömde sin hund för funna figgar! Vilket Labbegrabben inte hade en aning om att han letat efter. En bra nybörjarövning! På lek! Bara på lek utan krav!
Aili fick ett frisök med tre figuranter gömda nära varandra i olika utrymmen längst bort i korridoren, för att träna säkerhet och exakthet när olika vittringar blandar sig med varandra. Hon löste uppgiften fint och hade koll från början på att det fanns fler vittringar när hon fyndat den första figgen. Modji fick ett firsök med tre gömda figgar utspridda i hela det mörka källarutrymmet med två korridorer och många olika stora utrymmen längsmed. Den sista figgen fyndade hon efter lite extra jobb i ett tätt torkskåp som lämnats kvar! Ut plockades en tålig och lite krokig figge! Utan ryggskott.
När de andra hundarna gjorde sina sök, fick nybörjarkillen gå med efter, för att studera och inspireras. "Se och lär" hette det förr! En självklarhet i inlärande för unga individer oavsett antal ben, där man ofta låter oerfarna hundar jobba i par med erfarna hundar. Inom renskötseln, fårvallningen och även inom räddningssöket i vissa kretsar. Husse och Matte har alltid tränat så. Lite konkurens byggs in och förstärker lusten att jobba. Nu heter det "do as I do" och det hålls kurser för att få hunden att imitera sin ägare.
När Labbekillen nu fått prova själv, samt fått studera de andra hundarna, fick han en ny uppgift som avslutning på kvällen. En person gömde sig i ett utrymme längst bort i korridoren och han skickades ut i ett frisök med sin matte, som inte visste var figgen var gömd, men hade en facitgubbe med sig. Hunden hade ju ingen aning om att det var ett frisök och stack glad i hågen iväg ut i mörkret! Hans mattes pannlampa lyste varefter upp omgivningen åt honom och man såg oerhört tydligt när nosen åkte upp och han fångade en vittring! Nyfikenheten väcktes och han jobbade på vittringen mycket fint och fyndade figgen sittande på golvet i ett hörn! Nu skulle figgen ge allt beröm och Labbematte skulle vara tyst. Det är inte helt enkelt, när man just imponerats storligen av sin mycket unga hund. Poletten hade trillat ner och han hade kommit på vad sök innebär. Roligt att få se!
Husse ville överraska Labbematte med att visa vad hennes oerfarna hund var kapabel till och gömde tre personer tillsammans. En person osynlig bakom en blockerande skiva i ett litet utrymme och två personer synliga framför. De två synliga hittade grabben rätt snart och han godis- och röstbelönades. Men han visade mycket snart att han hade en tredje vittring! Någon han inte kunde se! Så då började han att nosa runt och hittade en springa in bakom skivan som dolde den tredje figgen, som hittades även den! Nyfikenhet är en god egenskap hos en hund man vill jobba med. Eller samarbeta kanske är ett bättre ord, då just arbeta och jobba förefaller kunna tydas på väldigt många olika sätt.
Det är lika roligt varje gång att få följa en ung hunds första försök inom någon hundaktivitet! Jobb eller inte jobb. Den här killen har just påbörjat sin räddningssökträning och det skall bli intressant att få följa honom framöver.
Tack alla för en givande träning här i källaren för sista gången! Dammigt var det och väldigt mörkt var det - men roligt var det! Det finns mycket man som pensionär kan ägna sig åt en kylslagen och halkig vardagkväll i november.