Torsdag.
En dag som var varm tidigt och skulle sluta på 270 när det var som varmast. Matte tog en morgonpromenad med hundarna i närområdet. Där vägen var lite skuggad bitvis. Med förundran följer omgivningen vad som sker på en nysåld tomt, där endast ett litet skjul stått tidigare. För ett år sedan sågades många träd ner intill vägen och sedan sattes det plintar. Mängder med plintar tätt, tätt. Lite skevt och vint på sina ställen. Sedan lades reglar och där det var skevt stoppades träbitar under för att få allt i plan. Sedan kom ett litet hus, typ barack, med en lastbil en dag och hamnade på alla dessa plintar. Utan tak, utan fönster och utan dörr. De ställdes bakom huset och stora limträbalkar och reglar och annat slängdes i skogsbacken. Hösten kom med regn och det regnade rakt in i huset. Vintern kom med snö och det snöade rakt in i huset. Så kom någon och lade byggplast över huset. Vinden kom och slet sönder plasten. Någon lade ny plast och en pressenning. Samt satte i fönster och dörr. Virket låg kvar på backen. Ett år gick och nu förväntade sig alla att huset skulle färdigställas. Det är fortfarande utan tak och virket ruttnar vartefter på marken. Kapitalförstöring. En sorglig syn på promenaden.
Hundarna fick sedan vara lösa på tomten och på morgonen ligger framsidan i skugga. Modji fick en vittring vid bryggan över bäcken och det var inte snok. Det syns på Modjis kroppsspråk. Inför snok markerar hon med svansen. Nu var det något mer oväntat hon hittade. Matte visste vad och iakttog spänt hur Modji skulle fortsätta. Modji gick försiktigt ner med frambenen i bäckfåran och stoppade in nosen blan några stora stenar i bäckkanten och vittrade intensivt. Matte berömde mycket! Braaa! Duktig tjejen!
Den tidigare ägaren har i bäcken tryckt ner en bit av en vägtrumma som ett rör, som håller kvar vattnet när bäcken i övrigt torrläggs vid lågt vattenstånd i sjön. För att kunna sänka ner en pump för vattning. Nu är vattenståndet i röret lågt och grodor och paddor som hoppar ner där kommer inte upp. Matte hade dagen innan räddat livet på en tröttsimmad groda och kom då ihåg att hon där sänkte ner en hålförsedd plastask med hår i, dagen innan isen täckte bäcken. Asken blev kvar där efter det att hundarna fått söka och hade hittat den. Matte krafsade upp plastasken ur vattnet med en liten kratta för minimal beröring och greppade den försiktigt på liten yta och stoppade in asken mellan några stora stenar i bäckkanten. Nu hade Modji hittat den. Förvisso "smittad" av två av Mattes yttersta fingertopper längst ute i kanten. Men ändå. Håret har inte suttit på någon sedan i november i fjol. Dessa fantastiska hundnosar!
Framåt kvällningen tog Husse med sig hundarna på en skogspromenad, när Matte skötte om sina törstiga blommor.