Måndagen förflöt ungefär som dagen innan. Matte forsatte sitt dräneringsgrävande, för att få bort vatten intill de egna bilarna. Lite djupare och lite längre in från diket. Peu an peu, en bit i taget och så vänta och studera flödet. Resultatet kommer nog att bli rätt bra i slutändan. Hundarna höll koll på Mattes förehavanden från insidan av staketet lite då och då. Husse plockade med veden och hundarna välkomnade både honom och Matte innanför grinden när det var fikadags! Solen gassade mot vedbodväggen och tiden rann iväg.
Det var dags att hundarna fick lite uppmärksamhet, efter att ensamma ha vaktat reviret i ett par timmar. Även om resten av flocken fanns intill, men på andra sidan staketet. Matte hade några tidningar att lämna hos grannen intill och tog med hundarna, en i taget, på en mycket kort träningspromenad med rallymoment. Fritt följ är ju grunden, så där ställde Matte höga krav på följsamheten. Det blev lite snabba sitt och några snurr och en del vinklar och helomvändningar. En typ av träning som passar de flesta hundar och absolut de Lapska fint. Korta pass med koncentrerad och omväxlande träning. Inget nötande under långa stereotypa pass. För att vardagsträna rally behövs ju inga skyltar, vilket gör det enkelt att köra några spontana minuter som följsamhetsträning. Biten mellen de två infarterna är inte mer än femtio meter och hundarna var halsbandsförsedda om något fordon skulle dyka upp på raksträckan, där sikten är fri rätt långt. Grannens långa infart är perfekt för hundträning!
Husse tog en skogspromenad med hundarna innan skymningen gick över i mörker. Ett skott hördes i närheten. Lite obehagligt är det när man inte har en aning om var det pågår jakt i skogen. Detta hördes i alla fall! Nu vill jägarkåren ha tillåtelse att jaga med pil och båge! Vilket faktiskt är tillåtet i en del andra länder. Då vill man få göra detta även här. Men man tillstår att det är en mycket svår jakt och att ett kulvapen måste finnas tillhands för avlivning om det skulle bli nödvändigt. Matte håller med den grupp jägare som ifrågasatte detta med pilbågsjakt på insändarplats i DN nyligen. Vem gagnar denna jakt? Inte lär den ske för att döda djuret på ett säkert och för djuret så snabbt och omärkligt sätt som möjligt! Inte för att någon skall få mat i frysen. Det låter mer som en dröm om något från förr, för några som kallar sig jägare. Finns ett genusperspektiv här? Är det företrädesvis manliga jägare som vill jaga med pil och båge i de svenska skogarna? Pojkboksdrömmar?
På tisdagmorgonen hade Husse ett ärende till Norrtälje och Matte valde att följa med för en hundpromenad i solskenet. Matte och hundarna promenerade längs med ån ner genom stan mot hamnen. Gamla fina trästugor trängdes längs den forsande ån och ju närmare Matte kom hamnen, desto mer oförändrad var stan från förr. Det var några minusgrader och allt var täckt av frost som gnistrade i solen! Matte njöt av helheten. Hundarna njöt av varenda doftfläck längs promenaden och ALLT måste undersökas väldigt noga. I stort sett lät Matte hundarna hållas, för då kunde hon själv njuta av vad hon såg. Lite hundträning blev det även på denna promenad, i form av flera hundmöten. En liten dvärghund bestämde sig för att skälla ut den förvånade Lapskduon rejält i förebyggande syfte. Modji tog det med upphöjt lugn, medan Aili såg lätt besvärad ut och backade. Ibland kan det vara bra att få prova på sin egen medcin.... Nästa hundmöte blev med en Labbe och både Modji och Aili låtsades inte se honom. Lugnast så. När Lapskflocken mötte Tony Irving vid brofästet i hamnen, var det bara Matte som noterade mötet. Hundarna var intensivt upptagna av doften vid räcket!
Husse var klar med sitt och lite mat i Bergstugan lockade. Häruppifrån berget var utsikten över stan och inloppet till hamnen strålande vacker i solen. På väg hem passerades en loppis och Matte hittade ett tryck av Per Nilolaus Skum från 1949 i ram för femtio kronor. Mängder med fint tecknade renar på väg mellan fjällen. Någon hund kunde Matte inte hitta. Grafiskt tecknat med detaljerade små renhorn och djup i bilden. Fin!