Husse och hundarna skjutsade Matte till operationen.
Klockan tio på torsdagen infann sig Matte på den orthopediska kliniken för inskrivning, träffade en narkosläkare och förbereddes för operation. Klockan kvart i ett kördes hon in i operationssalen och fick en ryggbedövning. Klockan ett slocknade hon av ett milt sömnmedel och klockan två var hon klarvaken igen. Ännu kvar i operationssalen. Ingen narkos ges numera. Med en sprillans ny höftled i titan med tillhörande skål. Båda fastbankade i Mattes skelett. Inget cement, de växer fast med hjälp av små hullingar. Hade Matte velat vara vaken så hade hon fått det, men det låter lite "verkstad" när man sågar av lårbenet och bankar ner reservdelar i benmärgen. En timmes smärtfri sömn var en bristvara och togs tacksamt emot. Klarvaken och smärtfri, ännu bedövad, kördes Matte till en övervakningssal och träffade en "hundkille" med gemensamma bekanta. Så klart! Rötter i samma klubb och jämnåriga. Bedövningen släppte vartefter och Matte väntade på kommande smärtor. Men de lyste med sin frånvaro och Matte drack dagens första mugg kaffe! Ljuvligt efterlängtad!
Så klart kändes det att någon skurit väldigt djupt genom låret och konstigt vore det väl annars, men i jämförelse med vad som varit det senaste halvåret så var det inte smärta Matte kände nu. DEN smärtan var borta! Precis som vid förra höftoperationen och precis som alla andra säger, så är den kraftiga smärtan från en utsliten led som bortblåst, direkt efter det att orsaken till eländet sågats bort. Matte tålde inte morfin sist och fick inte det nu och klarade sig ändå. Bara en tablett syntetiskt morfin innan operationen och en åksjuketablett. Köttbullarna som blev dagens första måltid både smakade bra och stannade kvar.
Allt visade sig vara ok vid alla mätningar på övervaket och Matte återvände till sitt enkelrum med sjöutsikt och även utsikt över ett område som tidigare varit träningsområde vid Löwenströmska Sjukhuset. Trivsamt bekant!
Lite vila belv det några timmar innan det var dags att gå upp och gåträna hängande över ett gåbord. Matte fick MVG och kände sig nöjd. Mycket är mentalt att våga belasta ett helt nyopererat ben och en del beror på hur man känner sig helt allmänt med smärtpåslag. Men upp måste man för att förhindra proppar! Doktorn tittade in och var mycket nöjd.
Kvällen och natten var sega, det är tradigt och inte bekvämt alls att ligga platt på rygg hela tiden. Matte somnade av utmattning efter midnatt och vaknade av en skräll när en vagn i korridoren tippade. Natten tog slut och Matte fick hjälp upp på toa.
Frukost serverades tidigt på fredagmorgonen, med valfritt innehåll och morgontidning och Matte kände sig bortskämd där hon satt på sängkanten! Hotellkänsla! Utan smärta och efter omständigheterna mående riktigt bra.
Sedan kom sjukgymnasten och träningen började med kryckgående och intstruktioner för hemgången, med olika övningar som skall göras morgon och kväll och allmänna råd och vikten av att aldrig böja benet mer än nittio grader. Sedan påklädning av egna kläder med hjälp av griptång och strumppådragare. Lite egentid, lunch, snabbesök av nöjld doktor och sedan trapträning med kryckor i en övningstrapp.
Husse kallades in för hämtning strax före tre på eftermiddagen redan. Ett besök gjordes på apoteket för blodförtunnande medicin och sedan bar det hem igen. Exakt ett dygn efter det att Matte fått sin andra höftprotes. Här vilade inga halta löss någonstans!
Hundarna var väldigt avvaktande när Matte sedan gick försiktigt med två kryckor i den lilla stugan. De litade nog inte för fem öre på att Matte skulle bli stående på benen i det skicket. Luktade skumt gjorde hon också. Allt var definitivt INTE som vanligt. Båda valde att studera Matte på lite avstånd efter att försiktigt ha hälsat på henne. De ville ha koll men inte komma i vägen om hon skulle flyga omkull. Typ. Även om doktorn tyckte Matte var tålig och stark.
En granne hade lagat en belgisk fiskgryta för att underlätta och Husse och Matte fick en rejäl middag sig serverad! Tusen tack! En kastrull hade lämnats över tidigare på dagen.
Sedan var Matte trött och lite yr i mössan. Blodvärdet var inte på topp och det var säkert en av orsakerna. Man ger ogärna blod om det kan undvikas. Ett sågande genom benmärg ger en blodförlust så klart. Matte tillbringade kvällen liggande på soffan, med ett underhållande flöde av program och dåsade till mellan varven i brasvärmen.
Läggdags och stödjande kudde under det opererade benet och sidoläge. Äntligen! Matte somnade ovaggad. Två intensiva dagar var till ända. Modji och Aili åt nöjda sina kvällskex och slocknade även de. Allt var som vanligt igen.