Matte bestämde sig för att ta en vilodag. Ingen långpromenad och ingen rallyträning. Inge någe . Annat än stillasittande.
Men det gick så klart inte. När halva dagen gått måste det hända något! Långpromenad var utesluten, så bilen fick hjälpa till. Matte tog med hundarna till ett favoritställe, inte särskilt långt borta. Man talar och skriver om trädgårdar i termer som retreat. Matte åker gärna till Åkersberga Växtförsäljning för att få positiva vibbar och laddade batterier. Samt ren och skär avkoppling. Så ock på fredagen.
Matte började med en vända utomhus och plockade ihop lite ljung i olika nyanser och ett par krukor prydnadskål. Att ersätta sommarens växter med intill grinden och ytterdörren. Ute var det ruggigt och väldigt blåsigt, så Matte sökte sig snart in i butiken och växthuset med servering. Några små pumpor, en orange höstglöd, ett doftljus och ett par kvistar sidenblommor hamnade i kundkorgen. Mattes Phaleonopsis återblommar aldrig, utan får bara stora fina blad. Nu kunde Matte snygga till växten med en rosa orkidé, som aldrig kommer att tappa knopparna! Av alldeles rätt sort. Den från Mormor ärvda vasen från Uppsala Ekeby, kan få stå framme för jämnan med en vacker vit ros i. Ändamålet helgar medlen. Matte föredrar levande växter, men ibland så...
Denna butik skiljer sig inte från andra, på så vis att här spelas också musik. Men ljuvlig rogivande musik på svag volym. En lisa för själen. Endast vågskvalp får nog den mest stressade att landa i sig själv. Matte strosar gärna här och låter sitt hörande öra smekas av mjuka toner och ögonen fröjdas åt idel vackra ting. När Matte gått flera varv och lyssnat och tittat, var det dags att testa utbudet i den inbjudande serveringen. En eftermiddagsfika omgiven av en mängd växter i ett smakfullt inrett växthus gjorde gott.
För att hundarna inte skulle få fara hem lottlösa, tog Matte en kort promenad i för dem helt nya omgivningar. Bortåt vägen tar den gamla landsvägen vid och ny bebyggelse blandas med gammal. Hästhagar gränsar till nybyggda villor. Två i sig fina gamla röda hus, såg både ut som om någon bodde där och som om deras öde var utstakat, med delvis täckta fönster. Skräpigt och slitet, men fortfarande charmigt. De flotta bilar som kom längs vägen denna sena fredageftermiddag, passerade de ädre husen och fortsatte bortöver till tjusigare villor. Gränsen mellan det gamla och nya gick just precis här. Om ett år finns kanske inte denna ursprungsbebyggelse kvar. Vildsvinen hade bökat i skogskanten, belägen helt nära den av vildsvin så illa hemsökta golfbanan. De Lapska nosade och nosade och var svåra att få med. Mängder med nya dofter och helt klart ett promenadstråk för traktens hundägare.
Matte for hem igen utan så väldigt dåligt samvete för hundarnas uteblivna långpromenad.