Lördag.
En träningskompis tipsade om en tävling i västernridning en timme hemifrån. Det lät lockande en varm sommardag, då tävlingen ägde rum i ett gigantiskt ridhus som kunde erbjuda skugga. Matte har varit både ryttare och hästägare men har aldrig ridit västernridning. Dock älskat västernfilmer och country och ett besök på denna tävling skulle blir bra miljöträning för unghunden Dima, nu 2½ år.
Vid ankomsten parkerades bilen bland alla hästsläp och tätt intill de små inhägnader där de tävlandes hästar fick enskilda möjligheter till utevistelse, i väntan på sin tur. Bakluckan lämnades öppen och alla rutor drogs ner och hundarna lämnades ensamma en liten stund. Så ensamma var de ju inte, då en häst stod och drack vatten två meter ifrån dem. Hästar leddes kors och tvärs tätt inpå bilen. Aili och Dima kunde ta in omgivningen i trygghet i bilburen, medan Matte och Husse gick en runda och studerade omgivningen och sökte information kring arrangemanget. När läktaren hittats parkerade Husse sig där i en bekväm korgstol vid kanten och där skulle hundarna kunna titta på hästar på oerhört nära håll. Bara en låg trävägg fanns mellan första bänken och manegen.
Matte gick och hämtade hundarna och tog dem på en rastningspromenad i utkanten av området. En stor och imponerande hästgård, med ett varierande utbud av hästaktiviteter. Övernattning erbjöds för hästar och hästägare och rummen höll hotellstandard. Den unga hästtjejen i Matte vaknade till liv! Vilken hästdröm! Matte har aldrig tidigare sett något liknande, annat än på film. En gång hästtjej - alltid hästtjej! En del drömmer inte bara om att bli hästägare, de drömmer om att driva en stor hästgård med kursverksamhet och hotellverksamhet. Mattes dröm om en egen häst förverkligades. Fjordingen Pontus var Mattes egen häst under trettio år.
När Matte och hundarna traskat runt på gården, till och från omgivna av hästar på promenad, var det dags att söka upp skuggan på läktaren. Varken Aili eller Dima hade reagerat på hästarna på minsta vis. Ingen av dem är hästvan på annat sätt än att de sett hästar passera på vägen utanför sitt eget revir, eller vid ponnyridning på någon marknad. De visade inte minsta intresse för hästarna. Hundar var betydligt intressantare, men dofterna på marken intresserade nog mest. Aili höglöper och det måste hon visa hela världen. Där Aili skvätte måste även Dima skvätta.
Nu slog de sig ner intill Husses stora korgstol i hörnet och gick i viloläge. Här hade de god överblick över hela läktaren och hela den stora manegen. Hästinsläppet låg en liten bit framför dem och speakern satt snett ovanför dem. En högtalare fanns i närheten. Hästekipage i vänteläge vistades tätt inpå läktaren och gärna i hörnet där hundarna slagit sig till ro. Några gånger befann sig hästar på klappavstånd framför Matteoch hundarna och det hände att hästar upptäckte de två hundarna strax intill. Dima satte sig upp några gånger för att se bättre och komma närmare någon häst.
Han imponerade stort med sitt balanserade uppträdande inför alla dessa hästar, i en för honom ny miljö. Han uppförde sig som de hundar Matte har haft, samtidigt som hon har haft sin häst hemma på tomten. Hundar uppvuxna med häst. Dima har ingen som helst erfarenhet av umgänge med hästar; hans personlighet är dock att anpassa sig och gilla läget. Vilket gjort att hans brokiga historia fram till dess han fyllt ett år och flyttade ihop med Aili, inte belastat honom. Det senaste 1½ året har han inte flyttat runt som tidigare och det är nu en trygg och stabil hund. Vilket han verkligen visade den här dagen. Att leva med nu tioåriga Aili har varit bra för honom och han har varit bra för henne.
Nu låg de där och kopplade av tätt inpå alla hästar och med härlig countrymusik i öronen. Matte trivdes! Tillsammans med sin flock.
Video finns på FB/Lapsk Vallhund och på Instagram.
Klicka för större bilder.
Ailis mormor Násti och hennes mormors mor Gázzi på Pontus hemma på tomten.