Bilträning på Hakungekrossen igen. Vädret skulle i dag vara delvis soligt och uppehåll i hela landet. Utom i mellersta Norrland. Där skulle det vara regnskurar. Enligt SMHI tidigt på morgonen.
På krossen och hemomkring regnade det till och från precis hela dagen! Ibland var det riktigt kraftiga skurar. Numera räknas Stockholmstrakten uppenbarligen till Mellersta Norrland!?!
Träningen började med tomsök för alla fem hundarna. Viktigt att hundarna inte alltid fyndar! Både för hundarna och för förarna. Hundarna måste vara tydliga när de hittar en figurant och förarna måste kunna läsa sina hundar rätt. Násti var hetast och behövde komma i rätt arbetstemperatur. Därför fick hon en nästan dubbelt så lång slinga som de andra på sitt tomsök. Ingen hund markerade på något sätt att de hade en figurant, men när bilen närmade sig en samling containrar väcktes deras intresse och näsan jobbade intensivare. Förutfattade meningar troligtvis! Även hos Modji!
Därefter fick hundarna en förfärligt hög figge uppe på en jättestor grushög. Vägen fram till legan var lång och gick en kort sträcka på en skogsväg. När vägen kom fram till de öppna ytorna vid krossen fick de flesta hundarna vittringen, trots att figuranten befann sig ganska så långt därifrån. Men de fick inte tillräckligt tydlig vittring för att kunna avgöra den exakta positionen. När bilen först kört runt en mycket stor och långsträckt grushög, blev vittringen tydligare och lättare att precicera. Även Modji klarade detta galant! När bilen sedan befann sig ännu närmare rätt hög, visade alla hundarna tydligt att de ville av bilen och upp på grushögen. Gázzi är den enda hunden som väntas ut för att skallmarkera sittande på bilen. Hon skötte sig mycket bra!
Den sista "åkturen"/sökuppgiften blev en lega intill grusvägen, bland en del "skrot" och mot en mycket brant och hög slänt. I medvind! Inte alls lätt för hundarna! Inte stort avstånd, men andra faktorer som försvårade sökuppgiften! Gázzi fick vittringen ganska tidigt men avvaktade med att skallmarkera. När hon sedan befann sig mitt för legan markerade hon. Bra jobbat! Násti fick också vittringen tidigt men avvaktade även hon med att visa tydligt att hon hade "spikat" legan. Modji fick vittringen mycket tidigt och försökte slänga sig av bilen för att springa ut till figuranten! Matte signalerade att bilen skulle stannas och lät Modji gå på den vittring hon hade. En av Schäfrarna hade gjort exakt likadant, så Matte visste att vittringen slog ner på denna plats. Modji drog rätt upp på åsen bakom legan, upptäckte att det inte gick att ta sig ner till figgen - för brant och snårigt - och sprang ner och runt och hittade till slut in till legan. Återigen imponerar hennes figurantintresse stort! Hon fyller åtta månader i dag och upplevs av omgiviningen som mycket lovande! Härligt! Fortfarande är all sökträning en lek och ännu ställs inga krav på Modji! Hon älskar den här leken! Alla hundarna älskar även att söka från motorhuven på Husses bil. De försöker hoppa upp där så fort de får en chans! Men först skall huven skyddas mot vassa klor!
P
Avslutningsvis på dagen tog Husse och Matte separata kvällspromenader. Husse gick "mopperundan" med Gázzi och Násti och kunde rapportera om färska "bökspår" i mossan. Troligtvis har vildsvinen avancerat och är nu strax inpå husen. Inte kul!!! Lämplig föda för den nya (?) varg som nu etablerat sig här i trakten. Denna varg är en märkt unghane med en invandrad rysk varg som far. Alltså intressant för den svenska vargstammens överlevnad. Den varg som levde här förra sommaren sköts i skyddsjakt strax före jul. Efter att ha ätit några tackor för mycket. Det var en liten tik. Men den varg som många sett under sommaren var ett stort djur. Antalet vargar här är alltså ovisst. Måtte nu denna märkta hane hellre äta vildsvin än får! Måtte även fårägarna sätta upp vargstängsel runt sina djur! Därtill kan man få bidrag! Samt hjälp med att sätta upp det!
Mattes promenad med Modji gick längs vägarna i området. I hopp om att möta några hundar. Modji går oändligt mycket bättre i koppel när hon är ensam med Matte! På det stora hela uppför hon sig mycket mer balanserat när hon är ensam. Flockmentaliteten slår snabbt igenom! Vi är många! Nu tar vi dem! Eller hur de nu kan tänkas tänka, när de går ihop. Matte blev bönhörd och nästan hemma dök en lös Berner Sennen upp i en kurva! Ny i området. Ägaren kom en bit efter och blev förskräckt över att möta en annan hund! Modji skällde inte riktigt, hon hostade liksom bara till innan Matte klickade och tryckte i henne skinkpastej ur tub. Modji åt och åt och fokuserade helt på sin Matte. Toppen! Berner Sennenhunden fortsatte långsamt och vänligt mot mitten av vägen och mot Modji. Ägaren fick till slut stopp på sin hund och kopplade den. När han Passerade Matte och den ätande Modji föll kommentaren: "Det gick ju bra det där!" sagt med en mycket lättad stämma och i en suckande utandning! Matte undrar vad det var han var rädd för skulle hända? Förmodligen är det lika bra att inte veta. Det gick ju som sagt bra!
Tillbaka