Fredag.
Livet rullar på i väntan på vadå. Vad gjorde man utan hundarna?! Regnet vräkte ner mellan varven under förmiddagen. Matte ägnade sig åt att rensa. En stor skänk har bytts mot en betydligt mindre byrå och allt som skänken tömdes på hade i veckan blivit liggande framme lite här och där för genomgång och sortering. För att sedan rymmas i en mindre möbel. Ett lugnt och rätt kontemplativt arbete. Två sparade lappar från yngste sonens mycket unga år piggade upp! Nyligen skrivkunnig och skickande en hälsning till en kompis och information efter att ha varit hundvakt när Matte varit hemifrån.Härliga minnen! När oväntade saker händer inom familjen, som nu, är söner och syskon där när de behövs. Inte minst när det gäller hundarna! Skönt att veta!
Flocken behövde omväxling i blötvädret och for ner till golfklubben för en måltid.
Klicka för större bilder.
Regnet slog hårt mot fönstren och taket och antalet gäster var lätt räknat. Hundar är välkomna inomhus av det hundälskande krögarparet. Husse valde pyttipanna och fick ett sällan skådat lass på tallriken! Liksom mannen några bord bort. Han avstod gärna hälften per omgående till Modji och Aili! Men här bromsade Matte för hundarnas skull. Få gäster och trivsam stämning och en lisa för själen! För en gångs skull fick Husse inte i sig allt och mot alla principer och husregler fick Modji och Aili i slutändan varsin liten slatt vid sidan av bordet...... Matte kände inte igen sig själv. Men detta var en på många sätt annorlunda vecka, så varför inte! Vilket resulterade i att mannen vid bordet ett stycke bort även han ville bjuda på lite överbliven pyttipanna. Så fick det bli. Två överlyckliga Lapska släpptes fram och matades med korvbitar vid bordet.
Matte måste ha blivit tokig...... Förmodligen tänkte hundarna inte alls så, utan levde i stunden och tog för sig när chansen erbjöds. Sin vana trogen hade krögarparet redan skämt bort hundarna med mer anpassat hundgodis. Som de gör med alla besökande hundar. Besöket avslutades med att krögarna bad Husse och Matte, som loppisbesökare, att hålla utkik efter en lämplig skänk till restaurangen. Lätt som en plätt! Den står ju hemma och väntar på nytt hem! Snabbt avklarat!
Frampå sena eftermiddagen hörde regnet uppe, dock inte vinden. Matte tog med hundarna på en promenad upp till skogssjön, tio minuter hemifrån, där de kunde få röra sig okopplade längs strandklipporna. Vinden tog i och låg på hårt från norr och andra sidan sjön! På den yttersta uddens fina släta hällar avstod Aili till en början från att gå ut. Tallarna vek sig i vinden och jordlagret där rötterna klamrade sig fast är inte tjockt! Vågorna slog hårt mot berget och Aili hade nog rätt. Här var det inte helt riskfritt att vistas. Lapskflocken sökte sig in i tätare skog igen och styrde kosan hemåt. En frisk promenad! En uppfriskande promenad och Matte njöt av både den piskande vinden och synen av de lösa, lydiga och lyckliga hundarna! Livskvalitet!
