Söndagmorgon och marken var snötäckt igen.
Söndagen blev också en dag med aktiviteter för familjen och inte minst för Aili. Som aldrig har varit på Hakungekrossen tidigare. Men på flera andra träningsområden. Nu skulle en grupp hundar träna "sjöräddningssök" och krossen med sina stora ytor och olika grushögar påminner rent topgrafiskt en hel del om skärgård. Eftersom det är Lapskfamiljen som har kontakten med entrepenören och är försedd med nyckel, hakade Husse och Matte på för egen träning.
En av deltagarna hade ett nytillskott i flocken bestående av en Entelbucher Sennenhund. En tik på nio månader som gillade att leka med andra hundar. Storleksmässigt en tik bara aningen större än Aili och de unga tjejerna fann varandra direkt. När en gemensam promenad togs i området fick "småtjejerna" springa fritt och det uppskattade de mycket. Farten var hög och det bar upp och ner för grus och jordhögar. Aili har förvisso lekt dagligen med sin mor och mormor, men det är nu en månad sedan brorsan Manni/Runne flyttade norrut och det är ändå något annat för en valp att få leka med en annan valp/unghund i lämplig storlek. De föreföll relativt nöjda när de sedan fick vila sig i sina respektive bilar.
Husse och Matte tog sedan ut Násti för ett frisök bland de olika maskinerna och de två tunnlarna in i grushögarna. En mycket bra träningsmiljö där det även finns en byggnad och några containrar. Husse gömde sig i en dörrförsedd container, vilket Matte inte fick veta. Násti fördes i koppel med hela området i vind. Hon fick lite vittring och visade tydligt att hon ville komma loss och söka i en viss riktning.
Matte släppte loss Násti som drog iväg i geggan under och mellan maskinerna. Sand/lera blandad med smältvatten var en rätt klafsig sökmiljö. Násti försvann utom synhåll och hördes sedan skallmarkera längst bort i området. När Matte kom fram stod Násti på en liten öppen yta och skällde lite rakt ut. Ganska odefinierbart. Men lättläst. "Här någonstans finns det en försvunnen person!" Så snart Matte kom närmare riktade Násti upp sig och markerade tydligare: "Här i den öppna containern eller i en av de två stängda finns det någon!" Containrarna stod längs den branta bergsidan och Násti sprang längs raden av containrar med nosen uppåtvänd och skällde. Matte avvaktade. Násti blev tydligare: "I en av de stängda containrarna är det en människa. Det är svårt att säga vilken, eftersom lukten stiger upp genom ventilationshålen och slår emot bergväggen. Fattar du vad jag menar om jag ställer mig i skarven mellan dem och skäller mot dörrarna växelvis?" Matte fattade och bad Husse berömma Násti. Som då bestämde sig för vilken dörr hon ville ha öppnad. Násti belönades med både röst, av både Husse och Matte och godis, av Husse. Ett år efter det att hennes vänstra öga opererades bort, jobbar hon nu lika säkert och utan att slå av på farten som tidigare. Det var vad som förutspåddes. Den tid det tar att programmera om hjärnan till att tolka intryck från bara ett öga.
Husse gömde sig på nytt i samma stängda container. Matte bytte hundar och lät Modji göra ett likadant sök. Med skillnaden att Matte nu visste var Husse var gömd. Modji fick vittringen på samma ställe och släpptes lös. Hon dorg också iväg utom synhåll och började skallmarkera längst bort i området. Den enda skillnaden var att Modji hoppade över skällandet ett litet stycke ifrån containrarna. Hon talade mer direkt om att i en av de stängda containrarna fanns det en människa.
Násti skallmarkerar på aningen mindre mängd vittring än Modji. Varför de kompletterar varandra bra och kan användas i lite olika situationer. Samt som förstärkare för varandra. För sjöräddningshundarna kan detta vara en svårighet. Att komma till markering på mycket lite vittring på mycket långt avstånd. Något som de måste behärska när de söker från en båt i rörelse.
Sedan var det Ailis tur att träna, efter en stunds vila ovanpå allt spring. Hon fick gå ett par vindstigar för att hitta Husse på olika ställen. Vinden var god, ytorna stora, möjligheterna till gömställen många och störningarna få. Aili skötte sig bra och tyckte att kurragömma med Husse var jätteroligt! Dessutom hade han en tub med skinkpastej som Aili gärna slickade i sig. Avslutningsvis gick Husse och Matte runt bland maskinerna med Aili lös. Hon sökte spontant upp de båda tunnelmynningarna och kikade in. Husse gjorde henne sällskap in i mörkret och Aili följde gärna med. Det är kul med nyfikna hundar!
Efter en intensiv förmiddag ovanpå en händelserik lördag, tänkte Matte att Aili nog skulle vara trött. Men ännu fanns det mycket att ge! Hon och Modji drog igång en vild lek när de släpptes lösa hemma på tomten! Så småningom blev det för trist med fint duggregn och familjen drog sig inomhus och ordnade lite mat och tände en brasa.
När middagen var uppäten och familljen helt allmänt gick in i viloläge, tvärslocknade Aili. Hon sov och sov. Bytte ställning, snurrade på sig och kilade in sig under soffbordet och fotpallarna på olika vis. Med huvudet futtständigt onaturligt bakåtvridet, magen i vädret, ryggen uppåt och frambenen bakåtfällda. Djupt sov hon. Hela kvällen oavbrutet.
När måndagen randades utbrast Aili: "Äntligen måndag! I dag skall jag bara vila!" Vilket Matte tyckte var en bra idé.
Just som Matte slagit på datorn kom elektrikern och slog av strömmen för ett beställt arbete. Matte och hundarna gick ut i gråvädret för att inte vara i vägen. Vilan fick vänta.