På söndagen var det lite som behövde göras inne, men när det var klart for familjen iväg till Hakungekrossen. Solen sken från en blå himmel och det var minus fyra grader. Det var en changsning, eftersom det var svårt att veta vilka delar som var plogade och om den del där hundarna har stora ytor att röra sig på längst in i bergtäkten, skulle vara åtkomliga.
Bingo! En "ommöblering" var gjord sedan sist. Nu hade man sprängt bort stora stycken av berget längst bort i bergtäkten, varför det var plogat och lättframkomligt. Dessutom var stenkrossen och andra maskiner förflyttade hit och många nya och gigantiska högar hade tillkommit. Högar med enorma sprängstenblock, mindre stenblock, normala stenbumlingar och olika typer av grus. Hundarna släpptes ut och upptäckte med en gång att området var förändrat. Här fanns det nya ställen att klättra och klänga i och överallt låg det frusna harkarameller! Något lockade högst uppe på den allra största högen och det motiverade både Násti och Modji att sega sig upp till toppen. Ätbart var det och en ypperlig markeringsplats för den som valt att skita där uppe. Om det nu var skit hundarna tuggade i sig. Tanken dök aldrig upp för Matte att själv försöka ta sig upp på denna hög. Det hade varit omöjligt och olämpligt.
Hundarna fick vittring av något en bit bort uppe i skogskanten och vittringen följde dem och kittlade näsorna. Husse och Matte spanade febrilt. Husse skymtade ett gulbrunt djur mellan björkstammarna. Det var nog knappast en hund, eftersom hundarna hade svårt att släppa djuret. En viss koll måste till för att hindra dem att sicka iväg. Nyfikenheten var stor. Det nya vargparet har rört sig i omgivningen en längre tid nu.
Under vandringen i bergtäkten passade Husse på att händelsevis försvinna några gånger. Násti var oerhört uppmärksam och märkte direkt när han inte var med längre. Hon satte upp näsan, signalerade till Modji och så stack de iväg och letade rätt på och skallmarkerade Husse. Duktiga vallhundar! Här försvinner ingen obemärkt från deras flock.
Under en timme fick hundarna röra sig fritt tillsammans med Husse och Matte, som skrotade omkring kors och tvärs i området. Underlaget växlade mellan frusen snö, is och stenblock. Hundarna är "miljöskadade" och söker själva upp de steniga partierna för att kättra runt bland stenblocken. En viss självbevarelsedrift hindrade dem från att ge sig upp bland de riktigt stora stenblocken och de höll sig till mindre ansamlingar med lättgångna stenar.
Modjis dräktighet gör sig inte påmind ännu. Men nu börjar utvecklingen ta fart och embryona övergår till foster. Fosterutvecklingen går från och med nu oerhört fort. De kommer att öka snabbt i storlek. Livmoderhornen måste lägga sig tillrätta och i och med detta påverkas andra organ. Om en vecka skall Modji ultraljudas.
TV-chefen?
På kvällen ringde telefonen. Matte svarade. Uppfattade lite konstigt: "Hej, det är från (ohörbart) kan jag få tala med TV-chefen?"
Matte är van vid att höra fel och frågade för säkerhets skull. TV-chefen? Måste vara en märklig felringning en sen kväll!
Tydligare: "Hej, det är från Viasat, kan jag få tala med TV-chefen?"
??????????????????????????????????????????
Matte är uppenbarligen dum i huvudet och frågade vad som menades. "Vadå TV-chefen?"
"Ja alltså den som har hand om TV-abonnemanget". ?????? Abonnemang?
Dög det inte att tala med en kvinna? Matte yttrade något som hon borde skämmas för, men det gjorde hon inte. Matte ville inte fortsätta samtalet och avbröt. Vad har Viasat med tv-licensen att göra? Här i huset tittas det bara på gratiskanaler och kunskapen om andra typer av tv-abonemang är lika med ingen alls. Inte finns någon önskan om fler timmar i tv-fåtöljen heller. Man sover gott nog till kanaler som är gratis.