Måndag.
Alldeles för tidigt vaknade Matte med en obehagskänsla i kroppen. Det kändes inte helt ok i käken och Matte var trött och frusen. Förmiddagen gick och Matte höll sig i stillhet. Att slå in julklappar föreföll vara en tillräckligt stillsam syssla. Hundarna fick vara ute på tomten med Husse ett tag, men regnskurarna avlöste varandra, varför flocken snart åter var samlad i stugan.
Regnet lättade på och himlen verkade till och med spricka upp till viss del. Ut ville Matte som kände sig bättre efter att ha tagit en Iprén. Det blev en timslång promenad med hundarna i området, som föreföll mer eller mindre öde. Ingen powerwallk på något sätt och på så vis halvfart, men raskt nog för att hundarna skulle få trava fint vissa sträckor. De fick även nosa en hel del till sin stora glädje!
Två personer mötte Matte och hundarna på sin promenad. En mamma med ett litet grinigt barn som vägrade gå och vägrade trampa sin lilla trehjuling. Barnet under armen, cykel och hjälm i andra handen. Vid mötet hälsade Matte och fick bara en frågande blick till svar. Mamman stirrade på Matte som tänkte att mamman inte förstod, men kommunikationen med barnet var på medfödd svenska. Kort efter passerade Matte och hundarna infarten till en tomt där en mamma med två små barn vistades. Mamman tittade upp när barnen pekade på hundarna. Matte hälsade. Åter ett stirrande, undrande ansikte och ingen hälsning till svar.
Matte förstod ingenting. Hälsar man bara på folk man känner? Hördes inte Matte? Syntes kanske inte. Äldre är en bristvara numera. Endera har man hållit sig inomhus eller så är man död. Hon kanske trodde Matte var en vålnad. Matte kände sig inte på topp, men var rätt säker på att hon ändå existerade. I en tid där många jämnåriga inte gör det längre. Små barn som växer upp nu kommer inte att få se riktigt gamla människor. Medellivslängden sjunker igen från och med i år. Inte Mattes fundering, utan sagt av dem som vet. Hundraåringar kommer det inte finnas lika gott om framöver. Sveket mot dem man skulle skydda och värna om är gigantiskt. Man får som åldrande framgent inte ha så stora krav på livet. Vara tacksam för att man överlevde rätt och slätt. Gamlingar som lever livet på sydliga breddgrader är kanske historia nu. Inte för att Matte har minsta längtan söderöver, snarare tvärt om, men ändå. Den planerade resan till England i somras känns ännu mer avlägsen nu och besöket hos 93-åringen kommer aldrig att ske. Sorgligt.
Tankarna for där Matte traskade vidare längs vägen, med en känsla av osynlighet.
Hem kom Matte och hundarna till stugan där Husse dammsög hundhår och grus. Det var dags för en eftermiddagsfika och sedan fick även grannarna lite hembakta pepparkakor till sitt helgfika. Lapskflocken fick i sin tur hembryggt öl och hemrökt lax! Bra grannar är bland det bästa som finns!