Ibland gäller det att gripa tillfället i flykten. Valparna har nu börjat visa att de vill uppleva världen utanför sin valplåda. Bra! Deras mamma har visat att hon är beredd att låta dem göra det. Bra! Hon låter Modji och Gázzi vara delaktiga i valparnas vardag ,inom vissa gränser. Enligt mönstret i en vildhundfamilj har nu övriga flockmedlemmar en allt större betydelse i valparnas liv. Som barnvakter när deras mama är ute på jakt. Valparna kommer att få ha "glasrummet" som valprum. Matrummet i anslutning till köket. Där är klinkergolv med golvvärme och väldigt ljust. Glasdörrar ner till golvet. Nu skulle Husse skotta bort stora mängder snö och en hel del kraftig isbark från taket på stora huset intill glasrummet. Det blev ett himla oväsen i glasrumet! Det tyckte Matte var ett gyllene tillfälle att vänja valparna vid att så här är livet små knytt! Det är inte tyst hela tiden! Det smäller och det bullrar och det är inget att bry sig om.
Sagt och gjort. Valparna bars ut i oväsendet. Enligt samma princip som Matte tillämpat med både Násti och Modji. Livet består av en massa komponenter. En del trevliga och andra mindre trevliga. Det bara är så. Inget man tränar på i en träningssituation.
Násti, Modji och till och från Gázzi stod för lugn och stabilitet i en, för valparna, ovan situation. Liksom Matte. I glasrummet är det nu möblerat med stolar och ett matbord samt ett flertal blomkrukor på golvet. Köket stod också till valparnas förfogande. Där står en pall och på golvet tre tomma matskålar. Mánnu gav sig genast iväg med stadiga men stolpiga steg och kollade in allt. Precis allt! Han gick rakt över alla matskålarna! Rätt som det var satt han i en av matskålarna och såg jättenöjd ut. Han dras till allt som luktar mat! Som sin mor! Idja hade inte heller några problem med de hala golven. Hon utforskade alla stolsben och tråcklade sig runt dem. Modji var med och kollade hela tiden. När hon doppat näsan i en kisspöl blev hon lätt störd och torkade nosen på Mattes byxor. Lihkku och Lahji var mest som Bambi på hal is. Lihkku och Mánnu fick plötsligt se Husse utanför glasdörren. Oj vad de tittade intresserat! Då och då brakade det till av rasande is och snö. Första gången ryckte valparna till och duckade/hukade. Smart reaktion eftersom oväsendet kom uppifrån. Därefter blev det en vana och ingen reagerade på något sätt. Ingen av de vuxna hundarna visade ju minsta oro, så varför skulle valparna då göra det? En nyttig erfarenhet att ta med sig i livet - det brakar och bullrar med det är inget att bry sig om.
Därefter åkte Matte iväg på besök till Mormor. Äntligen. Med valpar i lådan är det inte så lätt att komma ifrån på passande tider. Gázzi fick följa med. Vilket hon blev glad åt. Husse fick vila några timmar vid valplådan.
När Matte kom hem igen blev det skiftbyte vid valplådan. Husse hade gjort en del iakttagelser när det gällde valparnas personligheter. Jämförelser gjordes med förmiddagens vistelse i glasrummet. Men mest hade valparna sovit och smält alla nya intryck.
Ett värdefullt besök dök upp! Ailus matte kom för att se valparna "live" för första gången. Bland annat uppskattade Matte att få någon annans åsikt om färgen på Lahji och Lihkku. De är inte svarta, men inte heller bruna. För att kunna bedöma färgen korrekt fanns bara ett alternativ och det var att åter låta dem vara i glasrummet. Där dagsljuset flödar. Foton tagna i blixtljus förvränger färgerna åt olika håll. På en del bilder är Modji ljust brun och på andra är hon nästan svart. Till exempel. Matte försöker korrigera i Photoshop.
När valparna åter kom ut i glasrummet märktes det att de kände igen sig. Mánnu drog genast iväg på sitt varv runt omkring och hit och dit. Vilken fart och vilken målmedvetenhet! Vi ett tillfälle skulle han förbi ett stolsben, snett vinklat mot en vägg. Det blev som en mycket trång vinkel. Han fastnade, blev förbannad och måste hjälpas loss. Men hade bestämt sig! Han bara skulle emellan! Att det kan finnas så mycket vilja i en drygt två veckor gammal valp! Hans far är en herre som vet vad han vill och har ganska bestämda åsikter ibland. Det tycks som om vi fått Mini-Parku i huset! Han imponerade på veterinären redan som nyfödd, genom sin beslutsamhet!
Båda Lahjis ögon har öppnats under dagen!
Idja började ta efter bror sin och gav sig iväg allt längre bort från mamma och Matte. Lihkku och Lahji hade vant sig vid de hala golven, plastmatta och klinker. De fick nu ihop sina ben betydligt bättre och tog sig fram mer framgångsrikt. Viljan var det inget fel på! Matskålarna var spännande och alla valparna var intresserade av att fösöka kliva upp i dem! Vattenskålen var intressant även den. Nyfikna och orädda valpar vill Husse och Matte ha! Ailumatte gillade vad hon såg! Hon ansåg tjejerna vara mycket mörkt bruna. Mörkare än Modji men inte svarta.
När hon skyndade iväg hördes: "Jag får inte glömma släppa ut morbror ur vedboden!"
Ailu var med på promenaden hit och fick vänta i vedboden.
Snön har fullständigt vräkt ner hela dagen! Minst 10 cm snö har byggt på det snötäcke som solen tärt på under veckan. Status quo, mer eller mindre. Snö som var fuktig på vägen som består av två hjulspår. Som nu frusit till. Möte? Otänkbart. Endast Modji tyckte att vädret var härligt! En i sanning positiv hund!
Tillbaka