Måndag.
Ett högtryck har både en framsida och en baksida. Baksidan är månskensnätter med nattemperaturer på ner till tolv minusgrader, hårdfrusen tidigare blöt snö, is på allt smältvatten som bildats och extrem morgonhalka i trafiken. Både på vägar och gångbanor. Olyckorna är många enligt den lokala trafikrapporteringen. Både bilar och människor halkar omkull.
Fördelen är SOLEN! Dagsmejan med några plusgrader. Vars effekt effektivt dämpas med en isande kall nordlig vind. Men i lä! I solen! DÄR är det skönt! Tycker även hundarna! Som mycket gärna ligger och slöar på altanen i husvinkeln, helt i lä och liggande på ett jättestort renskinn. Därifrån har de full koll över omgivningen. De fem rådjur som vistas runt Lapskflockens revir besöker fågelbordet bakom huset morgon och kväll. De skrotar omkring utanför staketet och har äntligen blivit en del av den utvidgade flocken för hundarna och behöver inte skällas ut så snart ett uns av en vittring träffar en näsborre! Nu går de några meter från hundarna, med ett staket emellan och samtliga inblandade respekterar varandra och bryr sig inte speciellt mycket.
Dock har Matte fått nog av att rådjuren tagit som vana att hoppa ner från berget bakom huset, vilket de inte vågat tidigare. Höjden är nu avsevärt reducerad på grund av de mängder snö som rasat från taket och minskat höjden radikalt på husets baksida mot berget! Ett utrymme på endast några meter. Matte tog en tudelad stege och en skottkärra till hjälp för att bygga en barriär som förhoppningsvis skulle stoppa de hungria djuren från att tugga i sig mer av trädgården! Murgrönan på berget är i stort sett kaläten, klätterhortensian är starkt beskuren, mycket av fröställningarna från perennerna är bortstädade. Inget av detta gör något, men när Matte skulle påskpynta och sätta sedan länge sparade och återvunna fjädrar i den rätt unga syrénen nedanför sovrumsfönstret och upptäckte att den blivit av med mycket av knoppsättningen inför våren fick det definitivt vara nog! Det var inte helt enkelt att putta upp stegdelar, skottkärra och ytterligare lite spaljéförstärkning på det lodräta bergets krön nerifrån. Matte gjorde som rådjuren och stod på den hårt packade snön nedanför berget och nådde då precis upp! Bara för att rätt som det var sjunka ner till knät med det ena eller båda benen. Men skam den som ger sig och till slut var både en i solen starkt blänkande skottkärra lagd uppochner och två stegdelar uppknuffade och det såg verkligen inte riktigt klokt ut! Men ändamålet får helga medlen och när alla nyplanterade tulpaner tittar upp skall inte ett rådjur kunna komma och äta upp dem. När marken tinat kommer Matte föröka fixa en mer estetiskt tilltalande lösning och både stegen och skottkärran kommer behövas framöver.
När Matte återvände till framsidan låg Modji och Aili kvar på sitt renskinn och tittade upp lite slött. Matte behövde röra på sig på ett annat sätt för att få ihop kroppen efter allt utsträckande och snedtrampande och tog med hundarna på en promenad. Icebugs på! Även om de första hundra meterna, där solen fått bort isen, var gåbara med vad som helst på fötterna så var resten av promenaden en ispromenad.
Hundarna lämnade gärna den isande vinden längs vägen, som bet i Mattes kinder, för att åter inta sin soliga läplats på renskinnet. Matte hjälpte våren på traven och tog skyffeln och försökte minska ner de stora snöhögar som oerhört långsamt smälter runt framsidan av huset, som en snö- isbarriär av allt som rasat ner från taket samt skottats från gången. Tungt jobb men förhoppningsvis lite mindre mängder smältvatten som fryser till is nattetid. Hackade is ägnade sig Matte också åt och hundarna kastade då och då ett förstrött ögonkast åt Mattes håll. För att åter sluta ögonen och bara njuta av ett väder de tycker är precis alldeles lagom. Enligt vad det ser ut som.