På onsdagen tog Matte med både Násti och Modji för att släppa ut hönsen och ankorna snett över vägen. Násti är i lyasökarstadiet och bands upp. Modji fick vara bland sina fåglar och den lilla svarta retade gallfeber på henne, genom att springa hit och dit och hela tiden lämna hönsflocken. Modji hade fullt sjå med att försöka få henne att hålla ihop med hönsflocken! Till slut tyckte Matte att den lilla svarta kunde få vara ifred och var redo att gå hem till sig. Men då öppnade sig himlen och Matte och hundarna sökte skydd under de två jättegranarna. Det gjorde även hönorna. Men ankorna mådde gott i vätan! De har fått en ny liten plaskdamm i form av en formpressad "plastbåt" avsedd för småbarn att plaska i eller ha som sandlåda. Matte hade fyllt den till bredden och nu simmade fyra ankor omkring där under starka glädjeyttringar! Någon form av parningsförsök inleddes, där samtliga fyra ankor var inblandade. Gruppsex, ormgrop. Upphetsat värre var det! Modji tappade hakan och ögonen trängde nästan ur sina hålor! "Matte vad göööör dom!?!" Hon blev helt paff och bara glodde. När parningslekande var avslutat reste sig fyra ankor och slog med vingarna samtidigt och Modji hade aldrig sett de lugnt lunkande ankorn bära sig åt så här. Hon stod som en staty och kollade då och då med Matte om detta var tillåtet. Ankorna lämnade badet och fortsatte slåendet med vingarna med resta huvuden och Modji hade inga tankar på att lägga sig i. Regnet upphörde, Modji tvingades lämna sina fågelkompisar och Násti fågelskiten.
Ombesiktning av Mattes egen kaross var inbokad och en billös granne skulle fara med ner till civilisationen. Hundarna fick stanna hemma. Vid träningen för några veckor sedan fick Matte en muskelbristning i låret. Som var på bättringsvägen, men gick upp förra veckan när Matte tränade Modji. Matte fick lite råd som gick stick i stäv med tidigare råd från sjukgymnast. Samt rådet att fråga en sjukgymnast om råd........ Vad skalll man tro och hur man gör så blir det fel.
Bor man långt från matbutiker, kombineras turerna ner från skogen med flera ärenden på en gång. Så småningom kom Matte och grannen hem och för Matte var det bara att snabbrasta hundarna och rota fram sällan använda finkläder för en stadsresa. Matte har en kusin norröver, som vid sina besök i den gamla hembyggden hungrar efter kultur. Matte är gärna sällskap! Trots närheten blir det liksom inte av..... ett känt fenomen. En spark i ändan kan behövas ibland!
De tvenne kusinerna tog Roslagsbanan in till Stockholm och begav sig till Oscarsteatern för att hämta biljetterna i god tid. Därefter intogs en middag i vimlet i Kungshallen intill Hötorget. Klockan 18 var det knökfullt med middagsätande människor i city! Därefter var det dags att bege sig tillbaka till teatern och en extrainsatt föreställning av den kritikerrosade föreställningen "La Cage aux Folles". Med den gamla skolkompisen Loa Falkman som transan Zaza. Lite segt var det i början, men i andra akten avlöste skrattsalvorna varandra! Loa var fantastisk! För att inte tala om baletten! Som bestod av unga gossar i vita plymer och fjäderbikinis! De fick avsluta föreställningen som de killar de var under förklädnaden och gjorde ett fantastiskt dansnummer! "Vår bästa tid är nu" var den musik som gick som ett tema genom hela föreställningen. Varken Loa eller Suzanne Reuter är några ungdomar längre. Att de orkade! Imponerande tyckte två stela kusiner när de försökte få fart på benen i trapporna på väg ut.
Hem kom Matte strax före 01 och smög försiktigt in genom dörren, välkomnad av två ivrigt hoppande, men tysta, hundar. Husse snusade gott.