Påskafton-Påskdagen.
Lördag-Påskafton tillbringades hemma i solsken med diverse trädgårdsarbete. Hundarna fick varsitt stort märgben som de var sysselsatta med hela eftermiddagen och i kvällningen tog Matte en promenad med dem.
Söndagen-Påskdagen var en träningsdag. Under många år har det varit några i träningsgruppen som velat träna dagtid någon av påskdagarna, så ock i år. Plats för träningen var en bergtäkt med bergkross och tränade gjorde två Lapksa tikar, en Lapsk hane, en Jaktlabbekille och en Springervalp på ett halvår.
Vinden var mycket kraftig och byig, vilket bjöd hundarna på svårigheter när vinden både förde vittring långt bort, samt vände och kastade hit och dit och då och då tillfälligtvis bara dog. De fick en tydlig vittring och så bara försvann den! De fick aningen av vittring från ett håll och plötsligt från ett helt annat håll! Stora grushögar och höga fordon fick vittringarna dessutom att bromsa upp och ändra riktning totalt. Vittringsförhållandena ändrades många gånger under ett enda sök för hundarna. Träningsgruppen valde att börja dagens träning i det sedan många år oförändrade skrotområdet.
Lilltjejen Lo skulle gå vindstig med sin matte, för att på långt håll fånga vittringen från en gömd figurant. När hon säkert lokaliserat figuranten, spikat vittringskällan, skulle hon släppas lös. Så här tränar man nybörjarna för att de skall lära sig att aktivt söka vittring i vinden. Inte planlöst springa runt, för att händelsevis fånga en vittring om man springer som en yr höna. Det kräver en förare som kan läsa sin hund, för att släppa lös hunden i rätt ögonblick! Annars är det risk att trots goda intentioner får man en hund som kutar runt planlöst, till dess den fångar en vittring. Att lära in goda sökmönster hos hunden från början är mycket viktigt! En stabil grund läggs över tid och är inget man fixar snabbt. En stegringsplan är bra att ha i all träning.
Matte har sedan en tid varit förare åt både Modji och Aili och de fick snarlika frisök med tre figuranter gömda utspritt i området. Två figuranter var gömda inne i detta skrotområde, där hundarna känner väl igen sig, men ett område som förändras med vindförhållandena. Riktning och styrka och byig vind eller inte förändrar vittringsförhållandena radikalt från gång till gång. Den tredje figuranten hade klättrat upp på en stor flyttbar konstruktion för stensortering eller liknande. Stående tätt intill en stor grävmaskin. För Modji var vinden sådan att hon med lätthet spikade vittringskällan från mycket stort avstånd, men för Aili spelade vinden henne spratt. Aili var bombsäker på att figuranten satt uppe på grävmaskinen! Fick ingen utdelning på skallmarkeringen och valde den lättare vägen. Hon hade fått en annan vittring i ett vindkast och valde den i stället och hittade Husse sittande på en stol gömd vid en maskin. Hon återvände sedan och upptäckte sitt misstag och hittade även den tredje och sista figuranten. Den hon vänt ryggen nyss spred nu vittringen mer tydligt för Aili att tolka.
Klicka för större bilder.
Efter en behaglig fikastund i sol och lä med hundsnack, för socialt svältfödda träningskompisar, var det dags för en ny träningsrunda. Bilarna flyttades längst in i bergtäkten, där en ny anläggning av något slag långsamt byggs upp. Här blev vinden än mer påtaglig, där den i full fart fick en studs mot bergväggen och pressades ihop och kastade sig tillbaka. Mattes keps seglade iväg i snabb flykt! Aili fångade och bar den tillbaka. Matte tänkte ställa till det än värre för de sökande hundarna och klättrade upp på en gallertrapp. Vittring högt uppifrån far väldigt långt i stark vind. Bara för att upptäcka att platån ovanför trappen inte fått något golv ännu. Matte möttes av några järnbalkar några meter ovan mark. Inte mycket att sitta på och upp hit skulle inga hundar lockas att ta sig! Matte valde ett mer jordnära gömställe, långt ifrån trapporna upp i tomma intet.
Modji och Aili fick två figuranter var. En satt gömd bakom ett vilt fladdrande plastskynke längst bort och en var gömd i en stor dubbelcontainer försedd med tre dörrar. En dubbeldörr till vänster på långsidan vettande mot bilarna och "starten". En vanlig dörr diagonalt på motstående långsida vette mot en intillstående container. Den var stängd och en stycke innanför satt figuranten gömd. Hela den ena gaveln utgjordes av en enda stor stängd dubbeldörr. Containern bestod av ett enda utrymme proppfyllt med saker och vittringen fanns i hela containern men det gick inte att ta sig vidare från respektive dörrar. En rolig klurighet att bjuda hundarna på tyckte Matte. Som var nyfiken på hur de skulle lösa detta problem. Vid vilken dörr skulle de nöjda sig och anse att vittringen från den gömda figuranten skulle vara starkast?
Båda startades från samma punkt. Aili fick ingen vittring alls inifrån området initialt och gick ut på sitt frisök lite avvaktande, väntande på vittring i vinden. Hon sökte sig ut mot kanten, fick vittringen från containern på andra sidan av den stora öppna ytan och drog iväg dit. Där ringade hon in containern fint, vittrade av den och kom till markeringsskall vid den lilla dörren mellan containrarna. Där hade figuranten gått in och var gömd några meter innanför dörren.
Modji startades och hade fått en aning av vittring redan när hon närmade sig startpunkten. Hon visste vad Aili inte fick chans att veta från starten. Modji drog målmedvetet raka vägen bort till rätt dörr och skallmarkerade fint nästan innan Matte hade hunnit börjat gå! Ut ur en till synes hermetiskt tillsluten container kom det en hel del vittring uppenbarligen. Hundar är fantastiska! Att det piskade runt ett galet plastsjok kring en figurant sittande på marken, fick vare sig Modji eller Aili att tveka inför att stå där och skallmarkera, till dess Matte nådde fram. Snyggt jobbat!
Efter nästan fyra timmars utevistelse i den kraftiga vinden var Lapskflocken rätt genomblåst vid hemkomsten. Vilket inte hindrade ytterligare utevistelse ett par timmar. Modji och Aili tog sig åter an sina märgben där det ännu fanns märg att slicka ur, innan skatorna skulle sno den!