Onsdag.
Träningsgruppen samlades utanför grinden till Skanska i kvällningen och väderprognoserna var påtagligt olika! En angav regn och till med åska och en annan meddelade att solen skulle skina. Så frågan var hur man skulle klä sig när man gick och gömde sig som figurant eller skulle förbereda ett sök. Halva himlen var hotfullt blåsvart och halva blå och solig. Skarven gick precis ovanför de undrande sex hundförarna, med totalt åtta hundar.
Då närvaron var hög och hundförarna hade olika önskemål och behov, skedde en viss uppdelning. Skall man bara träna markeringar behöver man bara en enda figurant och det var det några som skulle. Några skulle träna vindstig. Utbildningar hägrar! Nya krav ställs. Vill man tävla i IPO-R får man tänka om och tänka nytt. Skarpa sök och tävlingssök skiljer sig åt en del. I ett skarpt sök gäller det att rädda liv och är det tväling gäller det att få bra poäng/bedömningar. Matte är inte insatt i nuvarande tävlingsregler, men förstod att kraven hos en funnen figge skiljer sig åt. Hittills har gruppen tränat så som Husse och Matte lärt sig tidigare och då har figuranten varit viktig! Hunden skulle tränas att vara kvar hos figuranten och då måste figuranten vara viktigare/intressantare än föraren, under utbildningen och träningen. Nu skulle figuranten stå helt passiv och fick inte ta kontakt med hunden alls. En ovan känsla för den som i trettio år har försökt vara en för hunden intressant figge, trevlig att hitta och stanna kvar hos. Nu måste Matte lära sig att vara en bra figge för de tävlingsinriktade träningskompisarna och i stället ignorera deras hundar. Man får lyssna på förarna och tänka om lyda order och leka staty.
En gång i tiden när IPO-R var helt nytt och Matte inte längre fick gå kurs och utbilda en tredje räddningshund, på grund av för hög ålder, trodde hon att hon skulle vilja tävla i räddningssök. Det var bara som hon trodde. Matte är inte en tävlingsmänniska tydligen. Att lära hundarna söka dofter och kong var kul. Likaså att gå kurs i agility och rallylydnad. Men efter att ha blivit bortdömd för att hunden (Ailis mamma Modji) "skällde genom hela tävlingen" vilket hon inte gjorde och domaren höll med och inte förstod varför det skrivits så i protokollet, var tävlingslusten totalt bortblåst. Husse hade filmat och bevis fanns. Modji var tyst. Men domarens kommentar blev droppen: "Jag vet inte varför skrivaren skrev så, men jag ändrar av princip aldrig ett domslut." Färdigtävlat.
Även Matte skulle träna markeringar. Dima visade nyligen att han inte alls hade svårt att komma till skall hos en funnen figurant! Varför skallmarkering är det givna markeringssättet för honom. Nu fick den köttbullsförsedda favoritfiggen gömma sig och gömma om sig i ett stort förrådstält. Dima fick söka i koppel och när han fyndat figgen mella stora högar av staplade träskivor, höll Matte emot i kopplet. Dima fick inte nå hela vägen fram till figgen, utan bromsades ett stycke ifrån. Varför han lätt kom till skall av ren frustration, när han ville fram för att få sin köttbullsbelöning!
För Ailis del ville Matte få ett stort frisök med fyra figuranter för Aili att fynda. Det skulle Aili uppskatta mycket! Mycket springa och mycket skälla! Men det fick inte bli för enkelt, hundarna måste få tänka till och lösa problem också. Aili släpptes lös och drog iväg, men stannade upp och vände sig om och kollade så att Matte hängde med, med jämna mellanrum. Perfekt! En självständig hund som samarbetar med sin förare. Aili hittade sin första figurant i förrådstältet och fortsatte sedan över de stora ytorna bort mot staketet. Där var nästa figurant gömd och omedelbart skallmarkerade Aili mot ännu en figurant strax intill. Men - ett plank och två stora hus hindrade Aili från att nå vidare till figuranten som var gömd många meter därifrån. Vinden var mycket kraftig och förde vittringen långa vägar och genom planket. Matte måste ta bort Aili ur vittringsfältet och när Aili hörde "gå runt" förstod hon! Hon släppte vittringen och hängde med Matte runt byggnaderna och sedan försvann hon iväg tillbaka, på rätt sida av planket, där hon visste att figuranten var gömd. Rutinerat jobbat av en snart elvaårig hund.
Avslutningsvis hade Aili en figurant knepigt gömd i någon som kan liknas vid en smörjgrop. Hon fick vittringen uppifrån genom ett galler, där hon sökte mellan olika behållare där vittringen steg upp och placerade sig. Så började hon sänka nosen och försökte ta sig ner från avsatsen, men Matte ingrep då hoppet var högt och farligt. Aili leddes runt och ner och kom in till figuranten och skallmarkerade fint. Filmer finns på Instagram och FB/Lapsk Vallhund.
En bra träningskväll, efter en varm dag med passivitet. Vädret valde att vara vänligt mot träningsgruppen. Av regn blev det bara några stänk, även om det sett hotfullt ut.