Husse och Modji stack till Rosersberg för att gå kurs på lördagmorgonen. Enligt Husse fick Modji ett sök i kulisshuset och var taggad och jobbade bra. Men markerade dåligt. Av någon anledning. Husse är nu inte hemma och Matte kan inte redogöra närmare för Modjis sök. På sistlidna torsdags träning, gjorde Modji mycket bra ifrån sig både i söket och vad gäller markeringarna. Husse hade med sig hem de två protokoll som de båda domarna fyllt i under Modjis delprov-2. Båda protokollen innehöll bara betygen 4 och 5, vilket är mycket bra, då en femma är högsta betyg! Enligt protokollen har Modji alltså gjort mycket bra ifrån sig på provet. Med en femma på skott som vanligt. 5 = Helt oberörd. Härligt!
Matte tog en långpromenad med Násti och Modji och denna lördag bjöd på flera hundmöten. Liv och rörelse i området! Matte kunde konstatera att även andra raser hemfaller åt att skälla på förbipasserande. Två Border Collietjejer slog larm, Grand Danoistiken vaktar även den, för att inte tala om Hoffetiken. De Lapska i den egna trädgården kan till och med förefalla lågmälda i jämförelse ibland. Rätt som det var for en Flatte ut från en stickväg i full fart. Bärande en pinne i munnen. Det var ju tur att det bara var Matte och två Lapska som kom på vägen, bakom den skymmande slänten. Med fler människor i rörelse var det även mer trafik på vägen. Násti, som gick med näsan i vägkanten, blev totalt överraskad av den svarta hunden som for ut rakt framför henne och den fick sig en utskällning. Den blev nog rätt överraskad själv vad det verkade. De Lapska var inte målet för Flattens rusning. Den var på väg på okopplad promenad och resten av familjen hängde inte med. Livsglädje som kunde ha ändat under en bil.
På eftermiddagen tog Matte bilen söderöver, för att möta sina söner vid kyrkogården. Den första Allhelgonahelgen då Morfar och Mormor åter vilar sida vid sida. Matte och sönerna hade fler anhöriga att minnas med tända ljus på samma gravplats och en minnenas promenad genom Djursholms begravningsplats, blev en ljus och fin promenad. Samvaron avslutades med en middag på Djursholms Värdshus, som turligt nog hade öppet en lördagkväll. För första gången någonsin. Man skall ha tur ibland.
Söndagen ägnades åt att fara till Mormors hus och hämta ett litet skrivbord som Morfar tillverkat. Det kände synd att skicka det till Myrorna, så Matte valde att ta hand om det. Stugan är liten, men en ommöblering kanske kan bereda plats. Myrorna har fått mycket vid det här laget och Matte kan tycka att attityden hos dem som hämtar skänkta saker är något märklig. Känslan är inte att någon blir tacksam för att få väl fungerande saker att sälja. Känslan är att man skall vara väldigt glad över att någon över huvud taget kan tänka sig att ta hand om skiten. Trist. Mycket av det som skänkts hade kunnat säljas på Blocket eller på en bakluckeloppis. Om någon haft tid och ork att ombesörja detta. Huset måste tömmas.
Eftermiddagen ägnades åt utevistelse med diverse bestyr hemma. Modji avslöjade sin smitväg, genom att krypande backa från grinden när Matte kom runt hörnet. Den ena stolpen har skjutit upp och glipan under grinden i högerkanten var märkligt nog stor nog för Modji att sidledes åla sig under. Nu var denna smitväg tilltäppt medelst en parasollfot. Blåst Modji! Det är ändå märkligt att hon, med sin grova bröstkorg, kunde bli så platt.
I helgen har två av Nástis döttrar ställts ut. Signe (Lahji) i Danmark med resultat Excelent och Lihkku i Nederländerna med resultat Very Good. Båda hundarna skötte sig mycket bra och deras mattar var nöjda.
Matte tände åter eldkorgen och alla ljuslyktor, när mörkret långsamt föll. En stilla stund vid en sprakande brasa. En mild novembereftermiddag, med blommande petunior och pelargoner runt lägerelden. Tre Lapska Vallhundar gjorde sin Matte sällskap.