Livet som hundägare kan se väldigt olika ut, liksom livet som pensionär. Livet som figurant på räddningshundträning kan vara väldigt varierande! För att kunna träna räddningssök med sin egen hund måste man även vara figurant åt sina träningskompisar och deras hundar. Mattes liv som figurant på räddningshundträning började med den första egna räddningshundens utbildning på 1990-talet. Familjen och arbetskompisarna hade lite svårt att förstå varför Matte legat på hatthyllan i en avställd tågvagn under en kväll. Iklädd regnställ, denna ruggiga kväll på en brandövningsplats, var det inte helt enkelt att pallra sig upp på hatthyllan och när man väl var där var det lika bra att ligga kvar till dess samtliga hundar i träningsgruppen hade fått leta rätt på figuranten. Sedan dess har Matte legat inknölad på många olika ställen för att ge sina träningskompisars hundar så bra träning som möjligt. Träningskompisarna har gjort detsamma för Mattes hundar. För en vecka sedan hade någon lyckats ta sig upp under taket för att gömma sig på ventilationsrören högt där uppe! Vilket Aili avslöjade rätt snabbt med ett fint markeringsskall. Att gömma sig i skåp under en diskbänkar har varit populärt och när man väl har fått in armar och ben är det knöligt att trassla ut sig igen. Att lyckas gömma sig så trångt som möjligt och därmed få en träningskompis att tvivla på sin hunds markering är en sport! När föraren tänker att "där är det så trångt att ingen har kunnat gömma sig där", då har man lyckats bra som figurant!
På onsdagens veckoträning ansågs det täta torkskåpet som förhållandevis bekvämt! Inte för att man kunde stå rak, men man kunde stå där utan att ha benen runt halsen. Matte fick stå en god stund där innan hon upptäcktes. Från insidan kunde man lättare se var vittringen kunde sippra ut och Matte fick svaret på varför Aili hade jobbat som hon hade gjort, på vittringen från figuranten som gömt sig här inne. Man hinner fundera en del medan man väntar på att bli hittad. Man måste vara så stilla det bara gick för att inte ge något vägledande ljud ifrån sig, medan en hund sökte tätt inpå torkskåpet. Som att det kanske är svårt att förstå för några, varför en sjuttiofyraårig tant väljer att stå gömd i ett torkskåp en vanlig onsdagkväll. Utan någon känd diagnos.
Aili jobbade fint på vittringen från figuranten i torkskåpet som steg rakt upp och landade på olika ställen runt omkring. Till slut klev Aili upp på en lastpall som låg på en pallyft och ställde sig där för att skallmarkera mot ett skåp ett litet stycke ifrån torkskåpet, där figuranten var gömd. Där föll vittringen ner längs skåpsidan. Matte bad Aili om "bättre" och så småningom kunde Aili tala om exakt i vilket skåp den gömda människan fanns. Samtliga hundar tolkade vittringsvägarna likartat. Med kunskap om hur skåpet såg ut från insidan var det lättare att förstå hur hundarna jobbade. Man såg tydligt var det fanns smala springor mellan väggar och tak i skåpet.
Dima tog sig an sin uppgift med stor lust och energi! Ett nytt ställe! Här har han aldrig varit tidigare och i full fart satte han av in i den stora byggnaden, innehållande mängder med olika skåp och stora ställage med hyllor fulla med nermonterade möbler för uthyrning. Sin första figurant hittade han snabbt i ett hörn, bakom mängder med stående och liggande plåtskåp. Nästa figurant hittade han bland en massa stolar i det intilliggande rummet. Byggnaden har mycket högt i tak och de båda rummen/lokalerna är stora, varför vitttringarna kan fara iväg långt bort från legorna där figuranterna är gömda.
Dima visade att han passar mycket bra för den här typen av träning. Han har en fantastisk nos! Han är smart och kan tolka informationen i vittringen som träffar hans nos. Han är helt oberörd i de olika träningsmiljöerna. Dima verkar trivas med sitt nya liv och sitt "jobb" att leta rätt på ett gäng människor som envisas med att slarva bort sig. När han hittat sina figuranter var alla glada och klappade i händerna och Dima var överlycklig och ville absolut inte gå tillbaka till bilen! Än mindre hoppa in i den! Matte fick lyfta in en motsträvig Dima. En härlig hund! I mångt och mycket påminnande om en Lapsk Vallhund.